tisdag 26 mars 2013

Bland bävrar och storfiskare!

Idag har jag inte rökt vare sig morötter eller grönkål, men sedan jag börjat HATA Viasat så ångrar jag på att jag inte gjort det. Ja å om inte morötter och grönkål så något annat, vad som helst!!! Förbannade nötter som skriver ut en sak på hemsidan å sedan så är det inte så, för mig är "Prova i 3 månader" inte detsamma som att du måste betala 249:- för att prova i 1 månad. Tror jag ska införskaffa en nötknäppare eller en påse med döda sillar! Smått irriterande att en härlig eftermiddag ska grusas av ett par inkompetenta gökar! Verkligen hjulet snurrar men hamstern är död! Ja ja...älsklingen kom i lördags (så skönt att ha honom här) å söndagen ägnade vi åt att åka skoter, fisk å hälsa på Jessica som är uppe med familjen. Jätte kul att träffa henne igen, det var liksom några år sedan vi sågs senast :0) I alla fall så hade vi ganska fint väder nere på Kläpptjänna och hjärtat fick en stooooooooooor öring, så nu har vi mat för resten av det här året ;0) Det är inte så enkelt att få fisk där, så om det berodde på tur eller skicklighet låter vi vara osagt, men jag är ändå stolt över å ha en sån storfiskare som pojkvän! Dessutom så visade ju han att är en riktig karl som kan skaffa mat och föda sin familj ;0) Solbrända och röda som kräftor kröp vi ner i soffan då vi kom hem, så mysigt att sitta tillsammans. Igår var det till att åka till stan vare sig vi ville eller inte, eftersom jag skulle jobba på em på ett dagis. Å som jag sa till älsklingen så att hade det inte varit för att jag väldigt gärna vill ha barn med honom så hade jag valt att leva i celibat för resten av mitt liv. Huga!! På kvällen var vi på "date" å såg Johan Falk, kodnamn Lisa. Den var jävligt bra, rekommenderas starkt! Sov över hos systeryster i stan å idag var vi på hospitalet och träffade läkaren för att bland annat se hur jag svarat på medicinen. Tog också upp det med en graviditet, å om jag säger så här så är det ju inte så enkelt som att komma på en dag att nu ska vi kuckilura å sedan så blir vi med barn. Det krävs lite mer planering och plattformen man står på kan börja gunga, men nog ska vi ta oss igenom det. Allt går med våld...nej jag menar vilja ;0) Var in på gamla jobbet (usch det känns hemskt att säga gamla jobbet, men dessvärre så är det ju så....:0/...) och hälsade på och drack en kopp kaffe. Då vi kom hem så var vi ute å otjynnesåkkt skoter och nere vid bäcken till Trolltjänna så fick vi se en bäver som satt och åt på en björk. Vi hann se honom/henne ett litet tag innan den skyndade sig ner i sitt hål. Inte så ofta man ser en bäver, men det var kul :0) Sedan blev det middag hos mor å far, man har tur ibland. I morgon blir det väll en del skoteråkande med medhavd matsäck :0) Hoppas det är bra väder så att man kan åka en del och sitta och fika utan att blåsa bort eller snöa ner. Nä nu ska jag ägna mig åt hjärtat och se vad vi kan åstadkomma för att bli höga. Jag tror jag väljer den där beroende framkallande drogen som heter Kärlek, och låter oss bli höga och svävar iväg på rosa moln. hej hopp gummi snopp!
Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i inne!
Det var ju ingen fara för att isen var tunn....
Klart man har privat-chafför ;0)
Storfiskaren!
Även om det fanns en del moln på himmelen så var utsikten strålande! 
Tydliga spår efter Mr Beaver!
Welcome to Mr Beaver!

 

fredag 22 mars 2013

Har man rökt för många morötter om man ser cerisa grönfinkar i skafferiet??

Pst! Pst! Pssssssst! Jag tänkte tala om en sak som egentligen är lite hemlig, inte ens älsklingen vet än, men jag kan avslöja den för er. Vi ska ha barn å så ska vi gifta oss, ganska så snart! Kul va?!! :0D Detta hade ju varit hur kul å härligt som helst om det inte var för att idag är det den officiella ljugar-dagen i Långtbortistan, å då ska man inte tro på allt man hör. Men erkänn, det var en bra lögn å ni gick på det? ;0) Men jag ljuger inte om att det skulle vara både kul och mysigt, tvärt om, det är en underdrift att det bara sku vara kul å mysigt! Det skulle vara, dötrist, jättetråkigt eller...eller....eller alldeles underbart! Å precis som med å ta körkort så måste man ju öva, öva och öva innan så det blir bra resultat. Ännu har det ju inte blivit nå resultat, men fan vad vi övar ;0P Å när man verkligen vill något, som att ta körkort eller ha barn då måste man ta alla tillfällen i akt och träna. Tur han kommer i morgon :0P Ha ha ha, ni må ju tro att jag har rökt morötter eller något annat skumt, men jag känner mig inte så seriös ikväll, mest tom i huvudet och intetsägande efter dagens jobb. Högst oseriös! Men kanske jag ändå skulle pröva å röka nå morötter eller kanske grönkål så kanske jag ser nå häftiga grejer. Gröna babianer på tapeten eller cerisa grönfinkar i skafferiet! (På en skala 1-10 på seriös skalan så är jag nu nog på -18) På tal om häftiga grejer så tror jag Nino måste leva världens mest spännande å äventyrliga liv, för han både ser och hör saker som inte finns. (Han kanske också ser dom där babianerna på tapeten eller så har han sett dom där självlysande vårtsvinen i badrumsskåpet). Ständigt nya äventyr! En guldfisk måste också ha ett jävla spännande liv: Sim, sim: "-Å ett nytt ställe, vad häftigt!" sim, sim (ett varv i skålen): "Wow, vilket ställe! Här har jag aldrig varit!!". Men samtidigt må det ju vara jävligt eftersom man aldrig hittar hem igen, om man nu kommer ihåg att man har ett hem. Läste här om dagen lite intressanta saker om detta med onödigt vetande. Tex att i Sydafrika finns en jättelik daggmask som kan bli 6,7 meter lång (hellre låter jag bli att fiska än å hacka efter mask där). Den som dricker kaffe löper 66% mindre risk att begå självmord. (Då borde ju koffein tabletter vara bästa medicinen). Det är fysiskt sätt omöjligt att slicka på sin egen armbåge (Å vem fan kom på det, någon som hade lite å göra?). Myran ramlar alltid på höger sida då den är berusad (Det sa dom inget om i Balladen om den kaxiga myran!) En grisorgasm varar i 30 minuter (Gris i nästa liv kanske?). Människan och delfinen är de enda djur som har sex för nöjes skull (Men grisen då?). Det är förbjudet att kyssas för "sexuell njutning" i Iran (Varför skulle man annars kyssas?) Strutsens öga är större än dess hjärna (Även ett vanligt förekommande fenomen hos många män.....å hos kvinnor. Men sikken jävla tur jag inte träffade en sådan då, utan en prins!). Sjöstjärnor har ingen hjärna (Ännu ett vanligt fenomen hos många män, ja även kvinnor för den delen!). Jo eftersom det är officiella ljugar-dagen i Långtbortistan så får jag påpeka att de ovanstående 11 raderna är faktiskt sanna. Nä nu tror jag det får vara nog, nu har jag fyllt ett helt inlägg med bara trams, men det är ju faktiskt inget trams att vi ska ha barn (inom en framtid hoppas vi) och att vi övar hårt, ja genom att passa Lova å Pelle, vad trodde ni? Snusk! ;0P Å en till sak som inte är vare sig lögn eller trams är att jag älskar Adam så oerhört mycket! Puss på dig, ses i morgon hjärtat!

torsdag 21 mars 2013

Prinsar, feminister och grodjävlar!

Nog är det väll så, att vi alla drömt om lyckan sedan vi var små. Vi alla lekte mamma, pappa och barn, det man kallar kärnfamilien, något som vi alla känner igen. Alla små flickor som läst sagan om prinsessan som i tornet är fången, och precis som alltid så slutar sagan lyckligt även den gången. För prinsen kom ju ridande på sin vita häst, för att visa att han var modigast och bäst. Hur han sitt svärd i draken stack, tog dess nycklar till tornet och sa tack. Hämtade prinsessan och bar henne på starka armar ut, för det är ju sagt att alla sagor har ett lyckligt slut. När han räddat henne han till slottet henne tar, sedan får han prinsessan och halva kungariket av hennes far. Men är verklighetens saga lika, att prinsen får prinsessan och man ge pengar till de fattiga från dom rika. Nej nog vet vi alla ändå, att verkligheten inte ser ut så. För många så är prinsen bara en dröm, han kommer aldrig ridande på en vit häst hållande i en töm. Självklart hittar de flesta en kärlek att leva med, men knappast att han kom och red. Nä idag ska alla vara så utåtriktad och social, och är man inte det klassas man som onormal. I sagorna behöver alla kvinnor en karl som kan försörja dem, medan kvinnan alltid sköter hus och hem. Idag ska det helst inte finnas någon skillnad på de kvinnliga och manliga könen, ALLT ska vara lika, ja så även lönen. När man krigar mot denna skillnad är man något visst, ja det kallas visst feminist. Jag tycker att det finns en anledningen till denna skillnad mellan könen, men jag håller nog inte med på lönen. Eftersom en karl i regel e starkare än en kvinna, så kommer nog aldrig feministerna att vinna. Oj nu hamnade jag visst utanför det jag börjat med, prinsessan och prinsen som alltid red. Ni kanske får nog av detta tjat, men alla söker ju en livskamrat. För människan är ju egentligen gjort för att fortplanta sig, stoppa in den ena i den andras grej. Men det är som sagt var inte lätt, att ute i denna djungel av män eller kvinnor hitta rätt. "Man måste kyssa många grodor innan man sin prins hittar", för då han plötsligt bakom en sten fram tittar. Jag har alltid haft väldigt höga krav, på alla männen som finns i detta stora hav. Han ska vara si och så, skitsnygg, intilligent, trevlig, ha humor och dessa kraven ska väll ändå inte vara så svåra att få. Men utifrån alla krav jag hade från tår upp till huvud och hals, att jag alltid var singel var väll inget konstigt alls. Mamma brukade säga att man man inte får den man älskar så ska man älska den man har, å hur ska det gå till om det e en helt hopplös karl. Nej hellre jag väntade då, men tiden gick och chanserna verkade ganska små. De flesta i min närhet fick napp, men jag fick bara på huvudet en klapp. -Du ska se att det ordnar sig för dig också, ja men när då? Det tog många år, och jag hade över obesvarad kärlek föll mången tår. En gång såg det faktsiskt ut som kraven uppfylldes och jag såg en framtidsvision, men det visade sig bara vara en illussion. Jag trodde att han faktiskt var en prins, utan det visade sig var den hemskaste å fetaste padda som finns. En ny grodjävel jag en dag hittade, och den satt där och så fint och med sina glosögon på mig tittade. Vände och vred på grodjäveln men det verkade inte vara något fel på den, så jag tog glatt med mig den hem. Men det var inte alls som jag trodde, inte konstigt att han innan på en näckros bodde. Och jag lärde mig att man ska inte dömma hunden efter dess hår, för en dag tar grodjäveln väskan och går. Hans ursäkt osade av bluff och båg, sedan verkade han mig inte komma ihåg. Men alla dessa nitar och svek, gav många olyckliga timmar i ensamhet. Men det var också ett bevis för mig, att jag skulle duga och vara en omtyckt tjej. För på låg- mellan och högstadiet där jag gick fick jag varje dag höra, vad man med sådana idioter som jag kunde göra. Tex önska att mamma och pappa dödtat mig då jag var liten, så behövde mobbarna inte ta i skiten. Och denna mobbning som höll på år efter år, har satt oerhörda spår. Å dessa minnen gör att all energin till självkänslan ut-suger, kommer jag någonsin att tro att jag till 100% duger? Jag har över detta gråtit floder, vilket har gett till att jag inte kysst så många groder. Jag har som vuxen tyckt att historier i sagor egentligen bara lurar barn, för det är inte bara å gå ut i världen å se söt ut så kommer den där på hästen stilige karln. Sittande i ett torn väntar du förgäves och du kan ge dig fan på att du blir gammal och grå, för den modiga prinsen på vit häst kommer aldrig ändå. Fast att jag slutat tro på sagor sen många år tillbak hände det en dag en helt oväntad sak. Han bara stod där framför mig och jag minns, jag visste direkt att han där är ingen ful grodjävel utan en prins. Att han inte kom på vit häst får väll då så va, för en ap-ambulans gick precis lika bra. Då vi åkte var det runt bilen som ett kärleksglittra, och kärleken började direkt i kroppen spritta. Äntligen hade jag hittat någon som uppfyllde alla mina höga krav, som dessutom så mycket av sin kärlek gav. Han har tagit över sådant hemskt som jag från skolan minns, för honom är jag den snyggaste som finns. Ja och fast att jag inte tror på sagor och kan ogilla lyckliga slut och anser att sagor är bland det falskaste som finns, kanske jag måste ändra mig eftersom jag nu äntligen hittat min drömprins. Så nu får alla andra i ensamhet leta och kyssa paddor å grodjävlar så slemmig och våt, för jag har hittat min drömprins och vi ska leva ihop tills döden skiljer oss åt. Älskar dig Adam! Så snipp snapp snut så var sagan slut!                                    

onsdag 20 mars 2013

Jamska, lika svårscht å skriiv som å läsa! :0)

Hmmm......ha fundere på va jä ske skriiv om idag, å då ere ju artutt å skriiv om jamska, å dessutom skriiv på jamska. Det e ju int de lätteste å skriiv på jamska, mann jä ske försök i alla fall. Tyvärr så e ju jamska n'dialekt som e påväg å dö ut. De e måång onga som förstår jamska å att a'mor å 'n far prata prata jamska hääm, mann dom brale int själv. Jä hoppes att jä än dag kan leer min onga jamska, mann först så må jä nog böörj å bral jamska mä fjåsa. I viss situationa så gåre ta se själv, mann änner gånga må mann verkligen försök för att det vål natula. N'Adam vill att jä ska bral jamska mä hänom, å det må jä verskella försök å gjära ettesom jä som sagt va vill att vår onga ske brale. Nu e ju jamska liksom huvud dialekt'n å sänn så finns'e måång si´dialekta beroende på vorr man bor. I Äsch´n så prata dom int lika brätt som hen, uttan de e mär sissånen :De gekk e'breje fejt i'gjejt öve vejn å skejt. (Det gick en bred fet get över vägen och sket). Å hen så prata ma mär brätt, å då våle sissånen: De gäkk'e brä'e fät e'gjät öve vän å skät. Sir dä skärnen? Å om dä int sire så hör dä skärnen i alla fall. Sänn så finns'e ola som skäl se från steel ti steel. Flär ta kompisan miin använn int Ikunn till exempel som e Ekorre, e'äne exempel e å Vä hunnu, alltså glupsk. Häll n'släpmäsch: En snigel utan skal. N'fjallermäs häll Tyllmäs: En som är fjantig. Sänn så finns'e ola som man int kan översätt te svenska mä bäre e'ol, ätt exempel e å Syytt, vikke betyr att man ha nån i kne häll å sete barnvakt. Sänn så kan du vä på syytta å då e du mä barn. Mann må bråånn om man ske vål på sytta, å då kanske dä förstår va dä betyr. Å om mann e'fnuru så e man äcklig. E'ol som e lite svårsch å översätt e Aggasamm. N'kompis gjiid e brae exempel på va som va aggasammt: Å baka tånnbrö mä a'farmor menn va aggasammt ettesom hu va så husku på å baka att man haadd n'däl å läva opp'tä. Å nårr man baka herri bryggstu så använn man knadu (typ tunnbrödsdeg). N'äänn sak som e svårscht å giss'sä tä e va man gjär om man Sug gjäta. De e'ongan som sug gjäta, alltså de e å amma. Om mann e At'härn så e man väldigt påstridig. Om mann e'ståsch (tjej) så ha man e'rav (en rumpa), männ e'rav e e'samlings'ol förr både puppilura/tuppa och rumpan. N'pök (pojke) ha e'aschel (rumpa) å n'snurv (snopp). N'däl ol vrikk mann nästan tonga ta se å e svårscht å uttäla om man int ha prata jamska från mann va lillsh lit'n. Exemp'l är: Kvishla (grep), tjoshln (kjolen), jashlnhagan (gärdsgård) å mulshta (hjortron). Gubben att n'faster e frå Sunnsvall, å hänn ha sagt att de tar tjöggu (20) år å ler'se förstå jamska å tjöggu år å ler'se prata'ne. :0P Mann n'däl saker låt myshje finer på svenska änn på jamska, tex. Jag älskar dig! e'finer änn Jä älsk'de! Fast n'däl ol e huskut lokal å finns kanske bäre ti familjen. N'pappa bruuk si nårr mä ske på mulshtflukking n'massa Sånkflukkara utt'mä vägom. N´sånkflukkar e än som går å fluukk alles intä vägom, der å på fjälle kan man å si Snikflukkaran. Tåkker som iint åårsk läät ett'bera själv uttann går å fluukk der dom sir att änner fluukk, tåkker e huskut lejsommen. Te nå häsht äne, kusin menn sa nårr hänn va lit'n: "Gjär som en rikktunn kär, skit te'böxa å ha'e kvär å si ett om hängshlan håll". De tror jä int va så svårsch å förstå. Sänn så säjj mann att mann räk'n på e'äne sätt, ske mann räk'n te tri (3) så räk'n mann "Än, än å än tä" å ske du försök å få mä de nån häm från n'bal så ske du frååg: "Ske mä häll ske mä dääns först?" Egentligen så tror jä int att man kom så långt mä dä, männ de e ju allsht'n lav å försök ;0) Sänn e gramatiken litt speciell å, tex nårr de gjäll hu häll hänn (han eller hon), om man ååk å hälls på nånn så säg mann att man: fer att N'Pelle å mä fer att A'Lova. Å om man gir bort'nå så säg mann att man: gir A'Pelle å man gir N'Lova. De e svårscht å förklar de dänne, mann dä förstår att N å A ennress beroende på va man ske gjära. Nä nu fåre vä bra för idag, jä tror int att jä ske skriiv nå mär ettesomm de e int bäre svårscht å skriiv uttann svårscht å läsa. Så jä vill bäre sluut mä å skriiv att jä tyshje int bäre att n'Adam e huskutt snygg å huskutt trivsam, uttann hänn e både knuppu å smart. Männ de beste ta allsht e ju att hänn äälsk meg å jä äälsk hänn å att mä vill våål gammal ilag. Skepp å'hoj!            

tisdag 19 mars 2013

Jämförelse!

Uttrycket "Man ska lämna det bakomflutna före sig" kommer från filmen Lejonkungen, och det är så sant som det är sagt. Men det är samtidigt lättare sagt än gjort. Visst kan man ångra sig över de val man en gång gjorde och att man kanske skulle ha gjort det annorlunda, men det är bättre och ångra på något man gjort istället för att ångra på att man inte gjorde det. Mja...det är väll både rätt och fel, för samtidigt som det finns saker man gjort som man ångrar på så finns det oxå saker som man ångrar på att man inte gjorde. En sak som jag ångrar på att jag inte gjorde är att jag inte verkligen försökte att läsa till veterinär. Alla har nog jämfört sig med någon kändis och skulle vilja se ut sådan eller vara sådan. Men ett annat vanligt fenomen som garanterat finns hos både män och kvinnor är det att se tillbaka på partnerns tidigare liv och jämföra sig med dens ex. Själv så har man ju lämnat sitt tidigare förhållande bakom sig och det tillhör det förflutna, men ens partner kanske jämför sig, för det gör man ju ofta själv. Men hur undkommer man detta fenomen med att tänka att si eller så gjorde hon/han men så gör inte jag och då kanske han/hon tycker mindre om en. Eller att dom gjorde det och det tillsammans eller hon/han var si och så, då vill man också göra eller vara likadan kan det kännas som. En annan vanlig jämförelse är utseendet, att ofta så kanske man tycker att oj vad söt/snygg hon/han var, hur kan hon/han då gilla mig? Jag tror att den delen av fenomenet beror på ett dåligt självförtroende hos en själv, men är nog ändå något som alla drabbats av förr eller senare. På ett sätt så vill kanske många vara ens partners första äventyr, men samtidigt också dens sista äventyr. Inte alltid så lätt kanske, utan man måste nog bara acceptera det förflutna. MEN!! Samtidigt så måste man ju se på det att det är ju kanske just för att man inte är som exet som dom älskar en. För ska man vara precis lika så hade dom ju lika gärna kunnat behållit exet ;0) Men som sagt så är nog det också lättare sagt än gjort och kanske kommer det alltid, eller kanske mest från början, att sticka till lite då det glimtar till från dens förflutna kanske i form av samtal, saker eller foton. Dessa situationer måste man egentligen bara lära sig att bita ihop inför, för ALLA har ett förflutet, det är bara helt nyfödda bebisar som inte har ett förflutet, i alla fall inte utanför magen. Fast det är nog ganska troligt att jämförelse fenomenet finns hos ALLA. För som tidigare sagt så har väll alla jämfört sig med en kändis eller att alla tjejer har jämfört sig med kompisarna: -Å hon är så himla smal och jag skulle vilja ha haft sådana små/stora bröst som henne. Och samma sak är det hos killarna, fast då med stora muskler, storleken på snoppen osv. och detta börjar redan i låg ålder och det är något som följer oss genom uppväxten, ja kanske genom hela livet. Men är det då så konstigt att man jämför sig med exet eftersom det rör den person som man älskar mest. Fast å andra sidan så förkommer det ju att man jämföra sig tvärt emot, att ha ha jag är jätte duktig på att laga hennes/hans favorit rätt eller jag är så duktig på att hålla rent och städa men det var inte hon/han. Och då jämför man sig ju till det bättre, och det är nog det bästa om man nu absolut måste jämföra sig ;0) Ens partner älskar ju en just för att man är den man är, förhoppningsvis inte för att man är lik en kändis eller exet. Jag tror eller jag ska säga att jag vet att Adam älskar mig för den jag är och jag älskar Adam just för att han är den han är. Man når nog absolut längst med att vara sig själv: "Var dig själv, det finns redan så många andra". Sista året på gymnasiet så skulle vi skriva dikter, och då skrev jag just en om detta med att vilja vara som en annan.

En delfin
Tänk om jag någon annan fick vara,
lämna allt och åka bara.
Åka bort till det stora havet blått,
bli en delfin med skinn så blankt och grått.
Så liten och smäcker jag skulle bli,
men ändå så väldigt fri.
Då kunde jag i solnedgången leka och hoppa,
se underifrån hur regnet mot ytan droppa.
Kunna känna bottens mjuka sand,
simma bort till horrisontens rand.
Låta vattnet smeka min blanka fena och stjärt,
tänk att alltid vara så allärt.
Kunna simma in i en varm vik,
upptäcka korallrevens mystik.
Tänk att under vatten kunna höra,
men ändå inte ha ett synligt öra.
Tänk när man är uppe vid ytan och leker,
känns solens strålar kroppen smeker.
Tänk att nästan aldrig problem ha,
gud vad livet vore bra.
Det är alltid lov att drömma att man är någon annan. Långt borta, där
Men glöm inte bort den unika person som du egentligen du är. 

Glöm inte att: "Man ska lämna det bakomflutna före sig" "Gräv aldrig i gammal skit, du kan få skit på fingrarna" "Levnadskonstnären vet att det framför allt gäller att jämföra sig med rätt människor" "Alla har vi våra svin på skogen" "Var dig själv, det finns redan så många andra" och "Du är en egen unik individ".

måndag 18 mars 2013

Aurora Borealis

Aurora Borealis, eller Norrsken om man så vill. Igår kväll så var det ett fantastiskt fint norrsken här utanför huset, och luften var så kall och klar att man nästan kunde ta på den. Trots att jag bara hade morgonrocken på mig så blev jag ståendes ute i nästan 30 min och förundras över detta skådespel på himmelen. Det var liksom något trollskt över det, något fladdrande och spännande som trollband en att stå kvar och bara titta. Det är inte så vanligt med norrsken här uppe, och jag skulle vilja åka upp till nord Norge och till norra Sverige och titta på det fantastiska norrsken som finns där, det som var här är tydligen ingenting mot vad dom har där. När jag stod där så tänkte jag på hur lycklig och hur lyckligt lottad jag egentligen är, som har allt det materiella jag har och speciellt som har en sådan underbar familj vilket idag också inkluderar underbara Adam. Alla är tyvärr inte lika previligerade som jag och många i min närhet är, tyvärr är det så, har alltid varit så och kommer också alltid att vara så. Och tyvärr är det så att man inser inte det och man uppskattar inte det så mycket som man borde. Energin som norrskenet gav gick på något sätt rätt in i hjärtat, som att det laddade upp mycket av den kraften och energin jag tappade då jag var sjuk. Det låter ju säkert skitknäppt, men vissa saker får det att kännas som livet rinner tillbaka i en och man får ny kraft och glädje att leva. För mig är nästan allt som har med naturen energi givande och jag är lycklig över att få dela det med min älskade. "Spat" som jag berättat om tidigare, där man kan sitta i små "kulpar" på klipporna och vattnet rinner över en är en sådan sak där det känns som att livet rinner in i en, energin. Ja och visst det finns ett spa på Hösjöberg, men där är det inte riktigt samma typ av liv eller energi som rinner in i en :oP Usch, nej förlåt ;0) Men hur som helst så hade jag så gärna önskat att älsklingen var där och få dela den upplevelsen med honom, han kanske inte alls hade tyckt det var nå kul eller så trevligt å stå ute, men det är en helt annan sak. Men som sagt var, många naturfenomen som tex just norrsken eller dimma en tidig höstmorgon eller en sprakande vacker solned- soluppgång är sådana saker som kan ge extra energi och verkligen få en att uppskatta det livet man har. Möjligheterna att vara ute och uppleva detta utan att vara rädd för omgivningen tex krypskyttar eller bomber. Jag vill ge mina och Adams barn, våra barn, möjligheten att uppleva det, och framför allt att uppskatta det. Det tror jag inte blir något problem egentligen eftersom att dom kommer å ha världens bästa pappa :0) Nej nu blir det kojs! God natt, så får vi se om vi i morgon vaknar till en helt underbar Aurora Australis!

*Bild: http://www.metro.se/nyheter/norrsken-sags-i-sodra-sverige/Hdzmcr!KlW7TheG7YoMMFytbXQ3xw/ 

söndag 17 mars 2013

Vila i frid...

Det finns inget dödsbesked som kommer lämpligt, vare sig det är väntat eller inte. Min farmor dog ju i tisdags och i morse fick jag beskedet att en studiekompis tagit livet av sig igår. 32 år och mamma till två små barn, minsta var 3 månader. Vi hade egentligen ingen nära relation annat än då vi pluggade och vi gjorde arbeten ihop, och efter skolan har det varit ngt sms och sist vi talades vid var för lite mindre än ett år sidan. Men beskedet kom ändå som ett slag i magen och som har rört upp tankar och funderingar. Det kastade mig känslomässigt många år tillbaka till då jag själv stod med ena benet på andra sidan, men fick hjälp att komma tillbaka. Hon fick aldrig den hjälpen hon behövde... Jag kan nästan känna hur hon måste ha känt innan det hände, paniken, ångesten, förtvivlandet och hjälplösheten. Försök förstå hur desperat och hur fruktansvärt jävla förtvivlad du måste vara då du väljer å ta livet av dig när du har två små barn. Jag vet att det är omöjligt att verkligen förstå hur man kan göra det om man inte stått där själv, påväg att avsluta allting, bli fri från sitt lidande. Jag säger inte att det är rätt att göra det, absolut inte eftersom det krossar tillvaron till de som är kvar. För dem börjar helvetet då helvetet e slut för den som tagit livet av sig. Jag har för många år sedan som sagt var stått där med geväret i handen eller med ett rakblad, för att för mig fanns det ingen annan utväg kändes det som. Jag har många gånger fått frågan om jag aldrig tänkte på dom som blev kvar, både ja och nej. Nej för att det fanns ingen annan utväg kändes det som och ja, för att de som blev kvar skulle ha det bättre utan mig. Jag hör ju hur vrickat det låter idag, men i det ögonblicket finns inga vettiga tankar. En sådan här grej är inget man kommer på från en dag till en annan utan det är ngt som sakta växer fram. Men jag tror att i många fall (absolut inte i alla) så vill man egentligen inte dö, utan det är kanske ett sista desperat rop på hjälp. Kanske ett konstigt sätt å ropa på hjälp på, men som sagt så tänker man inte på ett riktigt "nyktert" sätt. Jag tror att för mig har det varit desperata rop på hjälp.Det är nästan tio år sedan sist och av slumpen eller tillfälligheten den gången så tror jag det aldrig var meningen att jag skulle avsluta själv. Allt var klart, brev skrivet, men precis minuterna innan så fick jag ett besök av någon som sällan besökte mig men som kom och bara ville höra hur det var. Det var ingen slump, det måste verkligen ha varit en guardien angel. Jag önskar så att hon som tog livet av sig igår också hade haft en skyddsängel eller fått den hjälp hon behövde. Jag fick tillslut den hjälpen jag behövde och sedan har det aldrig hänt igen, och det ska aldrig hända igen. Aldrig!! Idag e jag sjukt glad över att jag aldrig lyckades, för jag har egentligen allt jag kan önska mig och jag har så mycket att leva för och så mycket att se fram emot. Jag har världens bästa föräldrar, syskon, syskonbarn, hundarna och speciellt en helt underbar pojkvän som jag ska bilda familj med och leva med tills jag blir gammal. Jag har alltid skämts för det som har hänt, rädd för att bli dömd, men dömmer man mig för detta så är man heller ingen vän eller innehavare av förståelse, empati. Ingen dömmer ju ut en om man har cancer el har brutit nacken men för att man mått dåligt själsligt, men skillnaden är ju bara att i sådana här fall syns inte smärtan. Fördommar!! Hennes död har som ni förstått rört upp hemska minnen och jobbiga känslor, men så e det att förr eller senare kommer sådant i kapp en och det får man leva med. Men missuppfatta mig rätt nu, samtidigt påminner det mig om att jag klarade det och lever lycklig idag tillsammans med Adam. Man lär sig uppskatta saker på ett annat sätt då man fått en andra, tredje och kanske fjärde chans, och det finns ingen som man önskar så ont att de skulle få uppleva känslorna runt detta. Till dere som kjente ho og som leser dette, pröv å skjönne hvorfor ho gjorte det å ikke vär sint eller skuffet over ho. Ho fölte nok at det ikke var fantes noen an utvei. Synes vi skall huske ho som den fine å blie personen ho hvar og håpe at ho har det bedre nå. Sender mine varmeste tanker til hennes familie. Vila i frid Silje. Å tack till alla er som funnits vid min sida och som stöttat mig då det varit som jobbigast, och tack till du underbara och älskade Adam för att du finns i mitt liv och gör mig så oerhört lycklig. Älskar dig! Och som avslutning, kom ihåg att ta hand om varandra och lev idag. Carpe Diem!         

lördag 16 mars 2013

Solen lyser himlen e blå...


Phoebus!* Det är solsken och tilltals namnet på solguden Helios. Å Phoebus har verkligen varit med oss de senaste dagarna, inte ett moln på himel, bara SOL!! och jag hoppas det fortsätter! Igår jobbade jag i stan och det var då man kände att man hade rätt jobb för vädret i att få vara ute. Dock var jag mm från att göra bort mig men lyckades som tur var bita mig i tungan. En som gjorde praktik där var från Afrika och då vi kom ut så stod vi och pratade lite och hon sa att det var så skönt att det började bli vår och varmt. Ja, sa jag, det är så man bara vill stå och lapa sol....Just där insåg jag att nu är det dax att hålla tyst, för fortsättningen på meningen var ....lapa sol så man får bli riktigt brun. Det kändes som att för hennes del var inte det med att bli brun så viktigt utan att det bara låg hos min egen fåfänga. Hon kanske inte hade brytt sig om jag sagt det utan skrattat, utan att det bara var jag som förstorade det. Ja ja, nu blev det inget sagt och jag har inget å ångra på, brukar ju kunna plumpa mig i olika sammanhang. När jag stod där ute med barnen i solskenet och såg när föräldrarna kom och hämtade barnen så såg jag i tanken den dagen vi, jag och Adam, får barn och att det var han, älsklingen, som kom och hämtade vårt barn. Såg framför mig hur glädjen, kärleken och stoltheten lyste i hans ögon då barnet kom springande mot honom. Låter säkert skitknäppt, men jag blev varm i hjärtat och hoppas verkligen att det blir så en dag. Ja men hur som helst så har det även idag varit kanonväder och man vill ju inte sitta inne ngt i onödan. Anna var och besökte mig igår kväll och klockan var halv två innan jag kom i säng och kvart över sex ringde det ngn som ringt fel....man ringer inte fel en lördags morgon!! På fm packade vi skotern och kälken och åkte ner på Kläpptjänna för att njuta av vädret och för att blöta spöna lite. Syrran och barnen var med, och Pelle var inte road av att vara ute...så vida han inte fick sitta på skotern med motorn igång. Ni kan ju gissa att han var lite smått förbaskad då pappa stängde av skotern. Farbror G och M-L och Jenny å Elias följde också med. Jenny ska ha barn i Juli och hade en ganska stor mage (pingvin stilen :0P), det ser så mysigt ut om man bortser från foglossningar. Gonade oss i solen tills ungarna började bli kjinkiga och ville hem för att sova. Om jag säger så här, om Pelle var förbaskad då han inte fick ha skotern igång så var det inget mot vad han blev då vi skulle åka hem och han skulle sitta bak i kälken. Han slingrade sig som en ilsken maggott och skrek verkligen rätt ut och jag fick vara the bad guy å tvångshålla honom. Han skrek nästan hela vägen hem tills han somnade av utmattning. Å så förbannad eller ska vi säga hysterisk var han för att han inte fick sitta på skotern med moffa, vilket inte gick eftersom han måste hålla i styret och hålla koll på kälken osv. Jag kände mig som den elaka mostern, och inte blev det bättre av att sedan vi ätit och Pelle hade hela middagen och efterrätten (semla) i ansiktet och i håret och han skulle bada. Jag tog på mig å bada honom vilket inte var ngt smart drag eftersom att han blev hysterisk igen och skrek. Elakt tycker ni säkert, men det var för hans skull å sedan vi vred av vattnet så var han på gott humör. En kille som verkligen vet vad han vill och får han inte som han vill så skriker han bokstavligt talat rätt ut. Sötunge!! Gick ut och gick med hundarna då jag kom hem och det är så hemskt att se hur gammal Fixen blivit, det påminner mig bara om att dagen då han kommer att dö närmar sig. Jag förstår att han börjar bli så gammal att han egentligen kan dö när som helst, men jag blir tokig om jag ska tänka på det viset, utan jag får bara hoppas att han lever många år till. Men den dagen då det är dax för han att gå till de sällare jaktmarkerna hoppas jag att det inte finns något annat val än låta honom sluta. Jag vill helst inte bestämma att antingen så gör vi så här eller så får han somna in, jag kommer aldrig kunna ta det beslutet själv även om att jag vet att jag måste göra det som är bäst för honom. Men som sagt jag vill inte måste ta det beslutet, utan att det ska vara att det finns inget vi kan göra så det är bäst att låta honom gå vidare. Usch, jag blir ledsen bara jag tänker på det, så jag får försöka låta bli och njuta av det som är nu. Vet jag e skitblödig vad gäller hundarna och förmännskligar dom mer än jag borde. Men det har alltid bara varit vi, ingen som fått ngn plats på riktigt i mitt hjärta tillsammans med dom. Det har varit vi som sagt och dom har varit där när jag mått som sämst, aldrig svikit som andra gjort och stuckit då det varit som värst. Nu har jag träffat en som är lika trogen som de och som älskar mig för den jag är och som inte sticker, och alla har en fast och riktig plats i mitt hjärta. Självklart olika sorters kärlek, Adam är mitt livs stora kärlek och hundarna mina trogna och älskade följeslagare. Och ja, jag erkänner jag är vek och blödig, men så e jag och så e det bara :0) Nu ska jag hem och sova snart och hoppas på att jag vaknar med älsklingen bredvid mig, knappast troligt men man kan ju alltid hoppas! Saknar han sååååå jäkla mycket! <3 hej="" hopp="" nbsp="" p="">
*Phoebus är den latinska eller romerska namnet för den grekiska Phoibos 'den lysande', ett tillnamn som användes in den klassiska mytologin för antingen guden Apollo eller Helios 'solguden'.

Solen lyser.....forts.

Kläpptjänna!
Fika och korvgrillning!
Hårding!
Ut på tur, aldrig sur! :)
Glädjen e total!
Utmattad efter en hysterisk skotertur
Ska man äta så ska man äta riktigt!
Älskade Fixen!
Älsklingen med Pelle och Lova. Han kommer å bli en underbar pappa den dagen vi får barn.

tisdag 12 mars 2013

Tomhet!


12 mars 2013, ett datum som man alltid kommer att komma ihåg. Min älskade momma skulle fyllt 75 år idag, och tidigt i morse dog min älskade farmor :0( R.I.P farmor! Det var väntat men samtidigt så kan man aldrig helt bereda sig på att dom ska dö. Om man tänker utifrån hennes liv så var det kanske det bästa, hon har varit sjuk under en lång tid och hon ville dö. Men fast att man vet det så kan man inte riktigt förstå det, acceptera det och vill inte att det ska vara så. Allt hade gått mkt fort å alla hennes barn (faster och farbröder) var här då det hände vilket var skönt. Å fast att vi inte träffades så väldigt ofta, kanske för sällan, så finns det en jätte stor tomhet efter henne. Det e liksom ett hålrum i hjärtat, precis som då momma och farfar gick bort. Det läker ju ut eftersom, men det finns ju kvar en tomhet liksom. Man glömmer ju inte nära å kära bara för att de dött. Men det är tomt, trots att hon inte brukar vara här. Men idag är det inte bara tomt efter farmor, det finns ännu en tomhet. Och det är konstigt att tomheten kan vara så påtagande, så tydlig utan att det egentligen märks. Trots att det sprakar i brasan, hundarna rör sig och musiken och tv:n är på så kan man nästan ta på tomheten här. Det är nästan så man förväntar sig att det ska eka om man pratar, vilket det inte skulle göra, men det känns så. Återigen är vi vid det att trots att det är ett tag sedan som älsklingen var här så saknas han så innerligt mycket. Hela hans väsen fattas, hans värme, hans andetag ja hela hans närvaro lyser så tydligt med sin frånvaro. Nåddes i morse av beskedet att farmor dött vilket öppnade sorgens portar och vilket i sin tur ledde till att det kändes inte lättare att lämna älsklingen och Opsaheden. Tror inte jag varit ngn vidare värst bilförare idag eftersom jag varit ledsen och gråtit längre stunder och det har känts som att jag haft fokus och reaktionsförmåga som en lobotomerad iller. Trots att tusen tankar snurrat runt i huvudet idag så har jag känt mig helt tom i skallen. Återigen den där tomheten. Idag hade jag verkligen helst velat vara kvar där nere kanske mer än någon annan dag och bara fått sitta eller ligga intill hjärtat och känna hans trygga famn, hans armar runt mig, hans kramar och kyssar och hans lugnande ord. Jag vill väll aldrig åka ifrån honom, men idag var det så sjukt jävla jobbigt. Men det var ändå skönt att jag hade honom där nära intill mig då mamma ringde i morse. Och nu lyser tomheten som en strålkastare, jag tror iofs att tomheten är lika påtalande där som här, för vi ska vara tillsammans. Så e det bara! Jag har då tänkt mig att vi ska leva sida vid sida som ett älskande par för resten av livet, och det känns som att han också tänkt sig det. Hoppas jag. Jag har tillbringat ytterligare två fantastiska veckor där nere och fått en första smak av våren på riktigt med takdropp, sol i massor, plusgrader, bara vägar, gräsmattor som sticker fram och själva lukten av vår. Det var väll därför det var extra deprimerande att komma hem till snöstorm, höööga snöplogkanter och en igensnöad gård. Men hur som helst så började vi dessa två veckor tillsammans med en kryssning med Birka Cruises tillsammans med hans föräldrar och hans bror Isak och hans sambo Maria. Vi åkte buss från Falun å ner till Stockholm och därifrån gick båten till Åland och var tillbaka i hamn nästa eftermiddag. En jätte trevlig resa med många glada skratt, god mat och gott dricka. Jag var så lycklig som fick göra denna resa med honom, den första men inte den sista :0) Jag och Maria fick denna resa av svärföräldrarna i födelsedagspresent. Sedan så har dagarna gått med hushållssysslor och små fix. Var och hälsade på en par olika förskolor och anmälde mig som timvik. då jag är nere, så har jag möjlighet till lite mer jobb. Stina kom och drack en kopp kaffe, så himla kul att börja känna folk därnere! Tack för besöket :0) I lördags så var hela la´familja till Lima och hälsade på en tidigare valpköpare som hade egna valpar nu som "sa" momma till Barka. Dom var 4 veckor och så jävla söta! Man blir ju så sugen på en valp, hoppas det går bra med Greta :0) På kvällen var det födelsedagskalas, jag fyllde ju faktiskt 23 å några år till. Känner mig skitgammal, så sikken jävla tur att jag har så ung och fräsch pojkvän eller kanske ska säga särbo :0D Bättre lammkött än gammkött. Men jag hoppas att han snarare går efter Äldre tjejer kan sina grejer :0P Hur som helst, så hur stor tomheten än är efter honom så svämmar mitt hjärta över av kärlek till honom. Jag e sjukt lyckligt lottad som har honom! Jag älskar dig Adam från nu och till evigheten! Puss puss <3 br="" farmor="" gott="" sov="">
Älskade lilla Pellen äter en bulle i Badhusparken
Varm choklad i Badhusparken tycker älskade lilla Lova !
Till haaaaaavs!
Färgglada drinkar flödade på färjan! En rosa pantern och en piggelin!
En bloody Mary
Födelsedagspresenten från svärfar ;0)
Den som sover syndar inte :0P 
4 veckor gamla jämthundar.
Jag vill uuuuupp!

Bästa boktipset! Tack Isak och Maria :0)

Våren är kommen! :0)