torsdag 27 juni 2013

Gamla goda minnen och underbar verklighet!

Ibland går det länge mellan gångerna jag skriver ibland går det kort tid.Jag har varit hos älsklingen och som alltid är det så underbart härligt att vara tillsammans med honom och nära han. På midsommardagen var vi på bröllop till Nannestad, Kari-Anne å Jon-Anders gifte sig. Ett jättefint bröllop där det var många gamla Evenstads studenter. Det var så himla kul å träffa alla å mimre litt om svunna tider. Man e liksom tillbaka på Evenstad för ett ögonblick då man ses och glada minnen kommer fram. Höll på städa och hittade dagböcker från tiden på Evenstad och jag satt och skrattade för mig själv åt alla galna upptåg och idéer som föregicks där. Skidhoppning från bardisken, danstävling på biljardbordet, singstar tävlingar halva nätterna sittandes i pappkartonger, syklubb, mer eller mindre lyckad matlagning efter Biotopen, för- och efterfester hos rektorn, dop av de nya studenterna med dåligt 96% hembränt, orr-leik, utflykter till Tronkberget och Kaninburet. Alla platser som det bodde studenter (ej mig inkluderad) på och som fått namn av studenterna; Troll-Pitt stugan, Pongmoen och Fitt-lia. Listan kan göras lång, men trot eller ej så pluggade vi ju oxå. Men det är liksom lättare att komma ihåg allt roligt och socialt som hör studentlivet till. Det sägs att man har det aldrig så bra som då man är student och att det är bästa tiden i ens liv. Och fram tills att jag träffade Adam så har student tiden varit åtminstone bland de bästa i mitt liv och trots att man lever på noll och inget så har man det aldrig så bra som då man e student. Man kan styra över tiden precis som man vill, livet som student är som livet på en pinne :0) Men självklart så sedan jag träffade Adam så har ju det varit den bästa tiden i mitt liv, och det går ju inte jämföra med studenttiden hur det är nu. Studenttiden kommer alltid att följa med mig som ett fantastiskt minne att ta fram och skratta åt regniga dagar medan Adam alltid kommer att följa med mig oavsett väder. Han kommer aldrig att BARA vara ett minne, eftersom han finns här och nu och kommer alltid att vara med mig som mycket mer än ett minne. Han och jag ska däremot kunna sitta tillsammans och se tillbaka på de händelser som skapat både goda och dåliga minnen för oss genom livet. Som det goda minnet från den 20 september då vi var ute och åt, första gången jag var och hälsade på honom, jakter vi gjort. Också här kan listan göras lång fast att det bara just börjat och den kommer att bli längre och längre. Ja jag tror inte jag hade så mycket mer just nu

"Minnena är äktenskapets hjärta, och om ni två får samma minnen och kan njuta av repriserna, är ert äktenskap en gåva av gudarna / Bill Cosby" 

söndag 16 juni 2013

PMS - Prepared to Meet Satan?

Ibland känns allt som ett stort svart hål som bara slukar all energi. Man famlar i mörkret efter ngt men hittar inget å ta tag i utan man fortsätter treva. I allmän folkmun kallas det väll PMS, och det gör att jag känner mig ännu mer nere och ledsen än vad jag kan vara annars. Det känns som att någon skär ut inälvorna och det känns som jag bara vill gråta, gråta och gråta. Och mitt i allt detta så känner man sig ensammast i hela världen, även om jag har både mamma, pappa, syskon, vänner och pojkvän. Allt är extra jobbigt denna perioden och jag kan inte riktigt sätta ord på mina känslor och på den stora ensamheten jag känner, så det är nog svårt för folk att förstå hur det är. Speciellt eftersom jag är långt ifrån ensam. Mitt tålamod som annars kan vara kort är nu 0,00001 och jag skulle kunna explodera för lite och inget, och då är man ju så oerhört trevlig å umgås med....not! Jag förstår om Adam sku tycka det är jobbigt eftersom jag som sagt var inte e så trevlig å varken umgås eller prata med. Jag vill ju inte vara så, men jag kan inte styra över det utan får väll bara släppa alla tårar och hoppas på att allt går över så fort som möjligt. Men otrevligheten kommer som ett brev på posten då djävulshornen växer ut i pannan på mig och humöret mitt mer påminner om Satans humör än en ängels. Ibland önskar jag att jag var född som en kille så man slapp detta, men samtidigt inte eftersom jag inte då skulle träffat Adam. Dessutom så är det ingen myt att man blir sjukt sötsugen och skulle kunna döda (ta det inte ordagrant) för typ choklad! Skulle kunna äta sockrad småspik känns det som och får man inte chokladen så känns det nästan som jorden ska gå under. Sedan så e det väll ingen fördel att sitta hemma och fundera och grubbla, för det finns oerhört mycket som man kan komma på och tro på som egentligen inte alls är så dramatiska som det känns då man sitter och funderar. Jag vet att jag är expert på att tolka saker till ngt negativt och det blir ju inte alls bättre under dessa perioder och det är en olat som jag inte vill ha. Sedan så känns det som att jag bara tjatar å tjatar på Adam om detta med sambos å annat runt det. Det kanske bara e jag som känner så och att han inte alls känner lika, att jag tjatar alltså. I början var jag så himla avvaktande och ville ta det lite lugnt, men nu vill jag så himla mycket och så himla gärna. Jag kanske inte skulle ha varit så feg i början, men mina känslor har ju blivit bara starkare och starkare så nu får jag väll för att jag som sagt var så jävla feg. Egentligen så sitter det ju fast i arbete och bil, men det är lätt att anklaga sig själv och finna felen hos sig själv varför saker och ting är som de är. Jag vet ju att han är borta lika mycket på jobb om han bor här som då han bor där nere och att han kanske inte kan komma hem varje helg. Nu har vi ju två hem, hans och mitt, men då har vi ju i alla fall ett gemensamt hem. Vi är sambos. Jag har aldrig varit sambos på riktigt och förra och för övrigt första och enda försöket slutade med att vederbörande flyttade ut rätt så fort, fel är aldrig rätt. Nu är ju det inget jag sörjer, men jag har tron på att detta med Adam ska fungera 100% bättre eftersom rätt är rätt. Han har ju varit sambo tidigare och de flyttade ju ihop ganska så fort, men hans samboskap slutade som mitt gjorde men det tog 5 år istället för 5 veckor innan det tog slut och fel är ju aldrig rätt. Men detta ska inte ta slut vare sig efter 5 veckor eller 5 år, detta ska hålla hela livet. Det är bara det att jag vill typ NU fast att det kanske inte är praktiskt möjligt i nuläget. Jag hoppas så innerligt att han bara jobbar till onsdag så jag kan åka ner till då, för det blir så kort tid från tors kväll till söndag em, å det är ju inte nästgårds heller. Sedan dröjer det ju till den 12/13 juli innan jag kan åka ner igen och det är ganska länge dit. Det är ju så otroligt trevligt detta med PMS!! Nä nu blir det till att torka tårarna, duscha, knappra alvedon, försöka få bort djävulshornen och satansskepnaden jag får vid varje PMS, få till någon mat (Högst oinspirerad!!) och lägga mig tidigt och hoppas på att i morgon är en bättre dag. Älskar dig Adam!

"Jag kommer aldrig lita på en kvinna. Man kan aldrig lite på något som blöder flera dagar i månaden och ändå överlever." / Okänd    

onsdag 12 juni 2013

Kvällspromenad med drömprinsen!

Foto 1: Elin Ling
Det var längesedan jag skrev något nu, men det har liksom inte varit prio ett. Å sitta och knappa på datorn då man bara har ett visst begränsat antal timmar tillsammans med älsklingen känns inte sådär superaktuellt. Jag kan ta den tiden av alla de timmar vi är ifrån varandra, de timmar som upplevs som världens längsta typ. Jag kom hem hit till mitt första hem sent i sön kväll efter att ha varit i mitt andra hem sedan i onsdags kväll. Jag hämtade honom i Falun hos Isak och Maria och på vägen dit körde jag genom bla Rättvik och Nusnäs och minnen från mina barndomsdagar kom upp. Vi var flera ggr på semester i Dalarna då jag var liten, bla till Rättvik och Nusnäs, och känslan blev starkare då jag vred på spolarvätskan (detta låter säkert jätte konstigt) för lukten från den luktade precis som våtservetterna som vi alltid hade med oss. Framme i Falun satt jag och Maria och drack kaffe och pratade i flera timmar innan grabbarna kom hem. Hon e så himla go och trevlig och lätt å prata med. Jag var så glad då jag och hjärtat styrde kosan mot Äppelbo och Opsaheden och det var så underbart skönt å äntligen få känna honom nära, han fattas mig då vi inte är tillsammans. På vägen hem från Falun så såg vi en ko med två röd-bruna kalvar, så himla söta! Naturens barnkammare börjar sjuda av liv nu :0) På nationaldagen tog vi oss en rejäl sovmorgon och frukost på sängen innan vi fixade lite ute och åkte på Sörombäcken och hälsade på. Greta skulle valpa vilken dag som helst, så vi gick alla i väntans tider, men hur vi än väntade så kom inga valpar, å jag som så gärna ville vara med och titta, har aldrig gjort det tidigare. Kl halv fyra på sön så kunde jag inte vänta längre utan var tvungen att åka hem, och så klart så tjugo i fyra kom första valpen. Jag blev så besviken att jag började stortjuta! Sedan berodde det säkert också på att jag absolut inte ville åka hem, jag ville stanna hos hjärtat. Men han skulle iväg och jobba så det hade lixom inte gått ändå. Och ja visst vill jag hem till familjen och mina småprinsar, men det optimala hade varit att ha allt nära! Det är skitjobbigt i början då jag åker, men det går bättre ju längre ifrån sista ögonblicket vi sågs, men det är ändå inte roligt. Även om det gått 7 dagar sedan vi sågs senast. Jobbigt men inte outhärdligt. På fredagen så var vi på examen till Maria och kom hem ganska sent, men det var en jätte trevlig dag/kväll. Sedan blev det inte så himla mycket resten av helgen, bara tog det lugnt och slappade och njöt av vackert väder.
Älsklingen har solat "liiite" för mycket!
Dock hade älsklingen solat ”liiite” väl mycket så han fick undvika solen. Tog oss en kvällspromenad en kväll och det var så himla fint och jag kände mig nog lyckligast i hela världen som fick gå där hand i hand med världens bästa kille som jag älskar mest och som dessutom älskar mig. Fast att jag ibland kan tycka att saker och ting kan vara orättvisa så är jag oerhört lyckligt lottad som har Adam och såklart alla andra i min närhet. Men det var verkligen full pott då vi träffades i stan den 20 september och det sa Pang! ;0) Nu dröjer det enda tills nästa tors innan jag får träffa han igen, vet ni hur länge det är egentligen??? Det e ju svinlänge! :0/ På lördagen ska vi på bröllop till Kari-Anne och Jon-Anders och jag längtar tills jag själv får stå framme vid altaret tillsammans med Adam. En sådan där flickdröm…..att få gifta sig med drömprinsen! Jag älskar dig Adam, nu och för alltid!



Foto 1: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3422&artikel=3787761