En klippa att luta sig mot!

Just nu är det verkligen inget som känns lätt, eller jo det med Adam, men allt annat runt om. Det känns som om en snara dras åt allt mer och pressen blir bara större, karusellen bara snurrar och man hinner inte med. Pressen och ovissheten gräver ett hål i mig, det bästa kanske vore att man inte behöver ta valet ang hur man får jobb eller inte får jobb, då var det inte så mycket å fundera över. 8 h sömn per natt är inte nog just nu, jag skulle kunna sova dygnet runt för att försöka komma tillbaka till det normala. Men mitt i detta är jag så sjukt jävla glad att jag har Adam som står där som en klippa som inte viker en mm. Det betyder så otroligt mycket att han finns där och inte sticker. Vetskapen om att han kommer att stå där och plocka upp skärvorna och sedan fixa det bit för bit tills man är hel igen, klättra upp för branten tillsammans med en då man fallit. Det är en sådana viktiga bitar och ngt som jag alltid letat efter. Någon som är trygg i sig själv och som inte sviker och sticker med svansen mellan benen. Jag har två prinsar hemma som sku smita med svansen mellan benen om dom sku blir skrämda, så jag behöver inte en till. Och som tur är så är inte Adam sådan, det känns som att han kommer stå där även när stormarna blåser som värst och man mår som sämst. Vi har inte känt varandra spec länge och inte heller varit tillsammans spec länge, även om det känns som flera år, men ändå finns känslan där att jag kan lita fullt på honom. En känsla som är så skön och framför allt trygg. Ja nog alltid e han ngt speciellt, nått väldigt speciellt. Och för varje gång vi ses så vet jag mer och mer att jag inte överdriver då jag säger att han är ett underverk! Tack för du finns Adam, älskar dig! Puss

Love!! <3 td="td">

Detta är första dagen på resten av vårat liv tillsammans :0) Det är 10 dagar sedan sist jag skrev, och det är 10 dagar tills vi ses nästa gång :0( Det är ju bara huuuuuur länge som helst! I ons så kom älsklingen med bussen från Mora så han följde med på jobbet en stund innan vi åkte å handlade å strosade lite i butiker. Det är så underbart att bara få vara nära honom! Snurrade till lite middag innan vi åkte ner till mamma och pappa och drack kaffe. I torsdags så jobbade jag så han kom in till stan och hämtade mig och vi var ut å käkade och kollade lite i affärer. På vägen hem fyndade vi 6 filmer, Irene Huss, för 200 spänn, så kvällen blev fylld av filmmys och ännu mer filmmys! På fredagen så skulle Nino kastreras så fm blev lugn och sedan vi lämnat honom hos veterinären i Röde så åkte vi till Krokom å käkade å sedan blåste vi in till stan och köpte varsin Onepeice dräckt, båda ljusblåa så vi såg ut som smurfar. Jätte söta! ;0) Hämtade lilla Nino som inte var i så full form som han var på morgonen och åkte hem och lagade en älgfilémiddag med potatiskroketter å så rött vin till. Svidade om till våra mysdressar och kröp ner i soffan och kollade på film, njuuuuuutning!!! Lör tog vi sovmorgon å sedan åkte vi Offerdal runt och var in och hälsade på moster i Landön innan det blev middag hos mor och far. Så kom ju söndagen och han skulle åka med bussen halv ett och det gjorde ont redan på morgonen att han skulle åka hem och vi sku skiljas åt för ett tag. Fast att det var på håret så hann han tyvärr med bussen, jag hade ju liksom gärna behållt han en natt till.... Ja å sedan han åkt så infann sig den där tomma, tunga och dystra känslan som alltid kommer då man skiljs åt. Allt blir liksom tömt på energi och känns bara jobbigt. Om någon skulle erbjuda mig ett bra jobb där nere imorgon skulle jag packa och flytta ner, utan tvekan! Han bor så himla fint där nere på en super mysig gård där man kan ha lite djur, hundgårdar osv. Huset har utbyggnadspotential den dag vi ska ha familj och jag har stor trivts där sedan första ggn jag steg in där, kan ju också vara för att jag älskar att vara i hans närhet. Sku nog kunna bo i ett hål i väggen bara vi fick vara tillsammans. Det kanske sku bli lite jobbigt i längden å bo i ett hål i väggen, men ni fattar vad jag menar. Jag finner verkligen inget fel på honom, och det är så skönt att se att han älskar hela mig och att det innefattar mina prinsar! Jag är verkligen inte van det, dom har typ mest setts som ett problem och har skapat irritation vilket i sin tur lett till svalnade känslor. Därför är det så skönt att det funkar och att han är så underbar! Älskar honom så sjukt sjukt mycket!! Puss puss älskling och tack för en underbar helg!

100 mil är inget om man älskar varandra!

Kan man sakna någon så man går sönder? Om man kan det så känns det som jag ska göra det, det gör ont varje stund vi inte är tillsammans och mitt liv är inte komplett då han inte är i närheten. Det är liksom ment-to-be. Men det känns inte som att någon kan förstå hur jobbigt det känns och att allt annat känns så tungt och obetydligt (obetydligt är fel ord, men det viktigaste är att vi får vara tillsammans). Vi skulle ju egentligen få en långhelg tillsammans tor-mån, men så var han tvungen å jobba i helgen så det såg inte ut att bli ngt eftersom det sku bli så kort tid å åka. Men ett dygn är bättre än inget, så jag sopade ner 50 mil så att vi skulle få ses ett litet tag i alla fall. 100 mil är inget om man älskar varandra! Å vi har verkligen njutit varenda sekund av att vara tillsammans, pratat massor, drömt om framtiden, myst, filosoferat och helt enkelt bara njutit av att som sagt bara vara tillsammans. Ätit middag med hans föräldrar, promenerat och kollat på film. Många skulle garanterat idiotförklara oss som kan ligga och prata, gå runt och planera och drömma om familj och en framtid ihop efter så kort tid. Men någonstans måste man känna att det är rätt, för jag ville väll aldrig i helvete ha barn i förra förhållandet. Antagligen för att det inte var rätt. Men det måste ju vara rätt då man tänker på den andra personen hela tiden, både dag och natt, man håller på längta ihjäl sig och man känner sig trasig utan den andra. Kär å galen? Ja kanske, men man ska gå efter vad magkänslan säger och den säger det är rätt. Visst man kan aldrig säga att det är rätt till 100% för än den dag man står där och det är dags att gå vidare mot pärleporten, eftersom man då kan se tillbaka på livet och se att man satt bo, fått barn som sedan fått egna barn, ridit ut stormar och lagat sår och ändå fortfarande är lika kära som för 60 år sedan. Då vet man att det verkligen var rätt, men innan man kommer dit så kan man som sagt var inte veta till 100% att det är rätt, men man kan veta om det är 99,999% rätt eller 35% rätt, och detta känns verkligen som 99,999%. Jag älskar att ligga intill honom och filosofera och drunkna i hans fina ögon och somna i hans famn. I morse åkte han halv fyra till Mariestad för att jobba :'0( Det blev så tomt och kallt i sängen. Sängen kändes som ett hav och själv var man en liten liten båt helt vilse och det tog länge innan jag somnade om och vaknade med en ännu större känsla av tomhet. Han ska ju liksom bara vara där då jag vaknar, har ju vant mig vid det ;0) Låg länge och tänkte på huset och gården och på vad vi surrat om och att jag skulle inte ha några problem med att bo där. Plockade ihop och stuvade in sakerna i bilen, låste och sedan åkte jag till Sörombäcken till hans föräldrar och åt frukost. Hans pappa, Peter, hade gjort äggröra å bacon, en perfekt lör.frukost :0) Jag satt länge kvar och pratade med hans mamma sedan Peter åkt till skogen med Neiti. Man brukar prata om svärmödrar från helvetet men detta är nog svärmor från himmelen eller kanske ska säga svärföräldrar från himmelen ;0) De är så oerhört trevliga och lättsamma, och precis som med Adam så känns det som jag sku känt den längre än vad jag gjort. Dom har verkligen fått en att känna sig välkommen och verkligen visat hur glada dom är för våran skull, precis som mamma och pappa. Och idag då jag var nästan hemma så ringde hans mamma för att höra hur det gick och om jag snart var framme, jag blev så glad och rörd att jag nästan fick tårar i ögonen för att dom bryr sig så mycket. Så det är ju inte konstigt att Adam är så underbar som han är med så underbara föräldrar. Hade nog kunnat sitta å surra med hans mamma flera timmar till, men jag var tvungen att åka om jag skulle komma hem i någorlunda tid. Resan hem gick bra men hemma var det så tomt och tyst och kallt, ville helst ta prinsarna och åka tillbaka till Opsaheden. Älskar han så sjukt sjukt mycket att det går liksom inte att beskriva i ord hur jag än försöker. Jag vet att du läser detta älskade Adam, så jag hoppas du förstår att jag älskar dig av hela mitt hjärta! <3 puss="puss">

Ännu en helg är till enda och jag saknar honom redan. Vi har varit uppe i Hösjöberg och jagat i helgen, och man kan säga att det gick bra. Jag sköt min andra älg, med gott stöd av min älskade. En bra händelse att dela med den jag älskar, å så fick han ju se att jag faktiskt törs skjuta å inte alltid fegade som då han fick skjuta kon sist. Vi gick med Greta, men vid myrkanten så fick vi se på pejlen att Esa, till Stefan, kom farandes rätt mot oss, så vi gjorde oss klar för han kunde ju ha älg framför sig. Å mycket riktigt så uppe på hygget dyker det upp en tjur som turligt nog vinklade rätt ner mot oss å kom fram i myrkanten. Egentligen gick det liiiite väl fort för att jag sku skjuta, men: Ett skott man inte skjutit kan heller inte bli träff ;0) Nej så illa är det inte, men det kändes bra fast att den kom i full fart och det blev två smällar, å likaså Adam fick iväg två. Har man börjat måste man ju avsluta. Å bara ett tio tal meter in låg oxen stendöd. Turligt nog så blev mitt ena skott en lungträff, dock lite långt bak, men det tog ju där det skulle ändå. Den hade ju inga horn å skryta om, men det var ändå en älg. En död älg är en bra älg ;0P (Ta nu inte allt så allvarligt) På kvällen blev det pizza och någon öl å sedan somna i älsklingens varma famn. Jag är så lycklig då jag känner hans rytmiska hjärtljud, det fyller mig med liv å energi. Hans hjärtslag löser ut en massa endorfiner då vi sover som gör mig glad å lycklig, och som jag sagt tidigare så är det så fint att se han sova då ljuset från månens skära kastar sitt varma sken på han och som får hans hy att nästan skimra. I mina ögon är han verkligen fulländad! Jag längtar till tors då jag ska åka ner till honom å vara där hela helgen, och då ska vi fixa till hundgården så den är rymningssäker så att jag kan ha med mig småtrollen dit. Och har jag med mig dom dit så är min egen familj (om man då bortser från att mamma å pappa är min familj oxå) för tillfället fullkomlig. Och att på natten vakna å höra voffsingarnas snarkningar och känna älsklingens andetag och hjärtslag då måste allt verkligen kännas just fullkomligt. Hoppas bara han orkar ha mina små illbattingar där, men så mycket som vi älskar varandra är nog inte det ngt problem. Nu ska jag hoppa i duschen å sedan Skypa med älsklingen! God natt! Älskar dig Adam!

En halv helg på Hösjöberg Hilton!

Mitt hjärta brinner för dig min älskling!

Tisdagkväll och det känns som åratal sedan jag åkte från Adam, trots att det bara egentligen e ett dygn sedan. Han kom hit i fredags och kom å hämtade mig på jobbet och fick träffa mina jobbarkompisar, och jag e så stolt över å vara tillsammans med han. Åkte hem och käkade innan vi åkte till Sven å Christin å fikade å hämtade hundmat. Blev inte så mycket mer den kvällen, och det var så skönt att få krypa in i hans famn sedan vi lagt oss å känna närheten å värmen från hans kropp. Det gör mig så lycklig å vakna på natten å höra hans lugna andetag och få lägga mig nära och känna hans arm om mig, han e så vacker å se på då han sover och det ger mig sådan ro i kroppen. Han åkte till Hösjöberg på lör morgon å jag åkte å jagade älg här hemma, det blev en kalv för Amos som brorsan sköt. Kl tre var det dop av Edvin och sedan 30-årskalas i Tulleråsen, och som överraskning så gifte sig Erik och Jennie samtidigt. Så himla kul :0) Det e så himla fint med bröllop å man blir så lycklig av å se all den kärleken, så lätt å drömma sig bort. Det blev en tidig kväll efter en trevlig fest och halv sju nästa morgon styrde jag kosan mot Hösjöberg där älsklingen väntade. Trots att vi bara varit från varandra ca 24 h så var det så underbart härligt å få känna hans armar runt mig å hans mjuka kyssar ;0) Vi jagade hela dagen utan resultat, eller utan fälld älg ska jag väll säga. För Greta hade upp tre olika ekipage som dessvärre gick ut ur området alla tre. Var på "Flata" å käkade på kvällen innan vi åkte tillbaka till Hösjöberg Hilton. Så jobbigt å åka ifrån honom, trots att jag vet att vi ses snart igen, men det e till å begrava sig i göromål så går tiden fort. Men jag får dåligt samvete för att det känns som jag försummar hundarna av å inte vara hemma, men tanken e ju att dom ska kunna följa med till älsklingen så småningom då jag ska dit. Så jag får vara hemma med dom på veckorna så dom inte tror att dom fått flytta ut ;0P Nej då, men tanken är ju som sagt var att jag ska kombinera både min stora kärlek å prinsarna, för vi ska ju trots allt bo tillsammans. Helst inom en inte alltför avlägsen framtid. Denna sång säger så mycket om min kärlek till Adam, "Vart jag än går" med Stiftelsen: "Vart jag än går"  Älskar dig Adam! Nu blir det faktiskt sängen! Natti natt!

Känslor som jag inte trodde fanns!

Vad ska man göra då orden inte räcker till, då känslor inte kan sättas på pränt och man bara vill skrika rakt ut vad man känner men man kan inte. Det finns en dikt/vers eller dylikt som är sann: "Om himmelen vore papper och havet vore bläck, skulle jag ändå aldrig kunna skriva hur mycket jag verkligen älskar dig!" Å så känns det med Adam. Mina ord räcker inte till för å beskriva min kärlek till honom, i alla fall känner jag det så. Och hur många sidor jag än skriver så blir det aldrig tomt utan känslorna bara bubblar fram som ur en maskin. Men samtidigt så är ju det bra, för det är ju ett tydligt tecken på att jag känner som jag gör, älskar honom gränslöst! Det är så svårt att förklara och visa sina känslor fullt ut då man är så långt från varandra, men det är ju bara inom en begränsad tid, för jag vill inte leva resten av mitt liv med honom utan å få ha han nära. Vi ska leva resten av våra liv tillsammans, åldras å bli gamla. Jag vet att det är starka ord och tankar, men så är det starka känslor oxå, känslor som ska hålla hela livet. Det e verkligen konstigt att man kan känna så mycket för en annan människa efter så kort tid, men vi har ju känt varandra hela vårat vuxna liv. I alla fall känns det så, vi har inte känt varandra i bara en månad! Det heter ju tvilllingsjäl, och om det finns på riktigt så har jag fan hittat min tvillingsjäl. Vi e så sjukt lika i vad vi tycker, känslomässigt och åsikter. Ja visst det delar sig i frågan om russinens vara eller ikke vara, men den lilla pettitessen tror jag att vi överlever. Jag har aldrig känt tidigare att jag älskat ngn utomstående som jag gör nu, Adam har väckt känslor i mig som jag inte trodde fanns. Känslor som får glädjen att bubbla i kroppen, men samtidigt lurar rädslan där bakom att jag sku mista han. Vill inte ens tänka tanken....nej jag ska inte tänka tanken för det kommer aldrig att bli så, vi ska inte skiljas åt! Å allt som betyder ngt är att jag älskar han kravlöst, han älskar mig kravlöst och att vi älskar varandra kravlöst! Ja han är verkligen allt jag önskat å väntat på, han e inte ego utan sätter mig först, för han är jag viktigast, han sku kunna charma en lyktstolpe LÄTT, han har humor, han e skitsnygg, så sexig att man trillar....glider....(nej fy så får man inte skriva, glöm att ni läst det ;0P)....av stolen, social, barnkär, han gillar mina prinsar som har hela alfabetet som bokstavskombination, han har ögon som gnistrar som stjärnor, ett leende som kan smälta en glasiär och så besitter han gudabenådade kunskaper.... ;0) Ni vill säkert inte höra just den detaljen, men då är vi återigen att jag vill ju bara tala om hur underbar han är. Jag försöker ju få ner det på "papper" nu, men jag sku ju bara kunna fortsätta å fortsätta. Sedan heter det ju att "Man måste kyssa en mängd grodor innan man hittar sin prins" å jag kan lova att jag kysst färdigt eftersom jag hittat min prins. Om det skulle skita sig med jobbet å jag inte skulle få fortsätta så är inte tanken på att då flytta ner till honom främmande. Ja jag sku ju sakna familjen och vännerna, men dom finns ju här och dom förstår om jag sku flytta dit, det är ju svårt att på sikt bilda en familj utan å ha levt ihop. Finns ju de som klarar det också, men vad fan e det å sträva efter??? Jag vet att Adam sku ställa upp på mig till 200% om så behövdes, och den tryggheten har jag letat efter. En klippa att luta mig mot, en trygghet, då stormen river upp stora sår, och den klippan är han. Vi ska stötta varandra i vått och torrt och jag skulle inte för ngt i världen sumpa detta, det skulle vara som å kasta världen vackraste diamant åt helvete å aldrig kunna ångra att man kastade. Å jag antar att du läser detta min älskade, och du ska verkligen veta att jag älskar dig av hela mitt hjärta, jag kommer aldrig att svika dig, såra dig medvetet eller leka med dina känslor. Mina känslor för dig är äkta och hade dom inte varit det så hade jag aldrig känt att jag verkligen vill ha barn (ja å nu var det officiellt att jag vill det...) med dig en dag, vi ska ju ha en "Lova" å såklart en "Pelle", och våra barn ska inte födas som oäktingar. Jag lär bli idiotförklarad för att jag skriver det jag skriver, men eftersom jag skriver det så vet alla också att jag sagt det, och det jag har sagt står jag för och det jag har lovat håller jag. Så kom ihåg min älskade Adam att för mig finns bara du, mitt hjärta är ditt och jag ÄLSKAR dig så sjukt sjukt mycket, glöm aldrig det!!

"Man ska lämna det bakomflutna före sig" / Timon och Pumba

" Du kan alltid lita på mig, aldrig någonsin sviker jag dig" / The Pinks

"What are words if you really don't mean them when you say them" / Chris Medina

Till min Adam:

Va e ol’a (What are words) (Översättning: Eleanor Lundberg)

Jä e med deg vårt du än e, dit du går går jä lamu deg. Tvivel du så fråg meg ske du få svar. Löftan som jä gav dom finns kvär, för va slags i stårsch skull jä vä om jä skull tä å gå når du behöv meg mest.

Va e ol’a värt om du int män dom, når du säg dom. Va e ol’a värt om du int står för de du säg. Jä ha sagt att det e deg jä vill ha, jä vät all dagan kan ju int alltchn vä bra. Män det e väll dom dagan mä behöv väränner mest.

Du komme som en ängel att meg, jä tror att jä va ämne för deg. Ämne te å stå hemma sia di. Jä ske vaka bortsinn sänga di i natt, å jä vill att du ske väta att jä skull aldrig kunne gå når du behöv meg mest.

Va e ol’a värt om du int män dom, når du säg dom. Va e ol’a värt om du int står för de du säg. Jä ha sagt att det e deg jä vill ha, jä vät all dagan kan ju int alltchn vä bra. Män ere int dom dagan mä behöv väränner mest.

Jä e med deg vårt du än e, dit du går går jä lamu deg. Tvivel du så fråg meg ske du få svar. Löftan som jä gav dom finns kvär, för va slags i stårsch skull jä vä om jä skull tä å gå når du behöv meg mest.

Du e ängeln menn, du e hänn som e bäst.

Älskar dig Adam <3 p="p">

Bild: http://jessicas-blog.tk/?attachment_id=825