En historielektion!

För några år sedan...ja närmare en biljon, så skedde det i universum en explosion. Det sägs att det plötsligt en dag hördes ett pang, att en meteorit slog ner och det skapade The Big Bang! Ur explosionen kom som ni alla vet, våran runda och grönskande planet. Men om vad som sedan skedde är meningen delad itu, alla tror vi olika...både jag och du. Några hävdar att man i boken med heliga ord, kan läsa att Adam och Eva var först på våran jord. Andra tror att teorin om evolutionen en sannhet har, att vi alla apor en gång var. Apor som under år utvecklades att upprätt gå, som började mänskligt beteende få. Människor som bodde i grottor, bar päls och som sin partner i huvudet en påk slog, sedan dom i håret hem till grottan drog. Hem och "gömma pinnen" i ett mörkt hörn, gärna på en fäll av en nallebjörn. Av en ren slump kom elden in i människans liv, det blev för mänskligheten ett riktigt kliv. Två träpinnar som man mot varandra gned, friktionen satte liv i gräs och ved. Då årtalet från idag stod på 190 miljoner år, plötsligt det stora reptiler på jorden går. En del äter bara gräs och är stora som hus, andra äter kött och är farliga också för en liten mus. Då en Iguanodo betar plötsligt ett rovdjurssinne väcks, den blodtörstiga lustan hos en tyranosaurus rex. För 65 miljoner år sedan säger dom som anser att dom vet, krockade jorden med en stor komet. Detta ledde till att alla dinosaurer dog ut, för nu var deras tidsålder slut. Livet fortsatte på vår grönskande jord, sannheten började visa sig i evolutionsteorins ord. Man jagade håriga mammutar med spjut, och där emellan kanske fick man sig ett skjut. För 120 000 år sedan kunde man odla exotiska frukter nästan över allt på vår jord, men plötsligt blev klimatet kallare här i uppe i nord. Ett istäcke tjockare än du kan tro lade sig som ett lock uppå, det blev svårt ja nästan omöjligt att leva då. Den låg kvar så länge som tills för 10 000 år tillbaka, då började en ny tidsålder vakna. Sedan den dagen har det hänt saker och ting, som att det i något som kallades telefon sa Pling. Det var telefonen som blev uppfunnen av en man med efternamnet Bell, du ringde till en växel: "Kan du koppla mig är du snäll". Penicillinet har hjälpt många sjuka..stora som små, det uppfanns av Flemming som av misstag uppfann det då. Fram tills idag så har man uppfunnit bla blixtlås, röntgen, datorer och andra apparater, som både gett hjälp och olater. Men upptäckter av mediciner är aldrig fel, man har långt ifrån hittat allt...men i alla fall en del. Krigat har man nästan alltid gjort, en del höll på längre medan andra tog slut ganska fort. Första och andra världskriget är nu passé, hoppas det inte  kommer ett nummer tre. 1912 sjönk något som skulle vara osänkbart, men många följde med Titanic i djupet innan det var klart. Våra föräldrar såg nu dagens ljus, de drömde om familj med volvo, vovve och hus. Så kom hippie-stilen med frigjordhet och med en kalufs så lång, som bodde i kollektiv och gärna hade flera på en gång. Den 9 mars 1978 var för mamma och pappa en speciell dag, för då föddes ju jag. Något hände ett par veckor efter att jag hade fyllt sju, vad? Undrar säkert du. Jo för x-antal månader innan hände något, vi säger att det skedde i en säng, å då jag säger i Äppelbo ser du säkert min poäng. Ett underverk såg i slutet av mars dagens ljus, ljust hår med ögon full av bus. Han handlade med djur innan han knappt kunde gå, och lurade sin bror både gånger en och två. Han köpte billigt av honom får och sålde dom till slakt, men en annan sak vill jag också ha sagt. Han nog redan då ett hjärta av guld, och jag är säker (eller hoppas) att han till sin bror kände lite skuld. Det var svårt att tro, när jag var 14 och han 7 att vi en dag tillsammans skulle bo. Åldersskillnaden märktes nog bara då vi var små, 17 och 10 funkar inte...det är bara så. Men så hände det en dag, att de båda kom sig i lag. Kärleken blir bara större och vi älskar varandra bara mer, å en dag så blir vi ju fler. Man kan fördjupa sig i allt som varit, se tillbaka på alla åren som förbi oss farit. Läsa om saker som hände för länge sedan, det som varit redan. Men in i framtiden kan ingen se, blir det ett världskrig nummer tre? Kommer dinosaurer återigen att vandra på vår gjord, kommer det en syndaflod så Noak får ta oss ombord. Nej se tillbaka och lev ditt liv här och nu, det kan ingen annan göra än du. Du kan alltid planera vad som ska komma att ske, men om det blir så du inte för än efteråt det kan se. Lev efter ordspråket som faktiskt visar en sannhet, "Älska som du skulle dö i morgon, arbeta som du skulle leva i evighet". Nej nu är det slut på historielektionen så tack och hej för mig, och Adam jag älskar dig! 

En kärlekssaga där känslorna bara växer

Det är så konstigt då man har så mycket man vill säga och då hjärtat liksom svämmar över av känslor men man kan inte få ur sig det. Kan inte få nerskrivet det jag känner! Jag skulle vilja skratta, jag skulle vilja gråta, jag skulle vilja flyga, jag skulle vilja skrika, jag skulle vilja springa naken å jag skulle vilja sjunga. Men inte ett ord kommer över mina läppar och inte en rörelse i kroppen sker, för jag vet inte hur jag ska uttrycka mig! Jag vill inte verka som en fullkomlig idiot, vill inte att pling-plong bilen ska komma med den vita tröjan (vilket den nog skulle göra om jag skulle flyga naken här ute och sjunga ;0P) bara för att hela kroppen sjuder av känslor. Älsklingens öron kommer väl snart att trilla av eftersom att jag hela tiden skulle vilja tala om å visa hur jävla mycket jag älskar honom!! Nu vet han ju det även om jag inte skulle säga det 3 miljoner ggr på en dag, men det blir liksom att hjärtat svämmar över av kärlek då vi inte är tillsammans. Jag älskar ju honom självklart lika mycket då vi ses, men då har jag ju förmånen att ta, kyssa och krama honom. Å få älska med honom. Min underbara prins! Det som tidigare har varit ett stort hålrum i mitt hjärta har nu Adam fyllt upp så det är fullt med kärlek (jag vet att det låter lite muppigt kanske, men.....) som bara växer för varje dag. Tänk att någon kan få en att känna så, han har verkligen mitt hjärta i sin hand. Jag som börjat tvivla på att den stora kärleken verkligen fanns å att det var ren och skär bull shit det där snacket med att han kommer då du minst anar det..... Men han kom när jag minst anade det och det känns verkligen som att han är den stora kärleken. Han måste vara det, för det är svårt att tro att man skulle kunna känna mer för någon annan. Nä det känns helt jävla omöjligt, för Han e den stora kärleken och den jag ska leva resten av mitt liv med. Å det känns som vi är eniga där. Snart e maj slut och vi går in i juni och det var i slutet av juli ifjol som vi träffades första gången och i september har vi varit tillsammans ett år. Vi kommer att få en underbar sommar tillsammans med flytt och KÄRLEK, mycket jakt, å kärlek, till hösten och då kommer inte bara brevduvorna att vara ringmärkta ;0) Är det rätt så är det rätt. Jag har ju aldrig någonsin känt så här mycket förut, aldrig haft dessa känslor. Visst har man kanske trott att man har älskat, men när man väl ÄLSKAR då vet man att man inte har gjort det förut. Har aldrig ens varit i närheten av å älska, det fattar man ju nu. Ja men ni ser ju, det är ju bara en massa kärleks prat, men det är sant vartendaste ord. Min älskade Adam! Jag skulle kunna fortsätta i all evighet eftersom min kärlek till honom växer sig starkare för varje dag. Vårat liv tillsammans är en kärlekssaga, med ett lyckligt slut! tack älskade, underbaraste och finaste Adam för att du är du och för att du finns i mitt liv. Du betyder mer än du kan ana och jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva. Puss puss mitt hjärta!

Utan dina andetag!

Jag vet att du sover

Känner värmen från din hud

Bara lukten gör mig svag

Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig

Allting du pekar på

Men bara när du inte hör

Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå

Utan din luft i mina lungor

Jag kan inte ens stå

När du inte ser på

Och genomskinlig grå blir jag

Utan dina andetag

Min klocka har stannat

Under dina ögonlock

Fladdrar drömmarna förbi

Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud

Mitt hjärta i din hand

Har jag tappat bort mitt språk

Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå

Utan din luft i mina lungor

Jag kan inte ens stå

När du inte ser på

Och färglös som en tår blir jag

Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå

Utan din luft i mina lungor

Jag kan inte ens stå

Om du inte ser på

Och genomskinlig grå

Vad vore jag

Utan dina andetag

Vad vore jag

Utan dina andetag

http://www.youtube.com/watch?v=VxJnk5t6o84

  

På kärlekstur i Isaks Hot Tod T23 ;0)

Bild:http://enkarlekssaga.blogspot.se/

Jag önskar jag också kunde....

Kan ju börja säga att om du bara vill läsa ett positivt inlägg så kan du ge fan i å fortsätta läsa. Jävla skitdag, eller kanske ska säga skit eftermiddag! Plötsligt så fuckar datorn helt och den går inte starta utan den är helt jävla död och där hade jag en massa bilder å dokument, utan back up på hälften. Sedan jag försökt återuppliva den x antal gånger så blev jag så fruktansvärt jävla arg så jag drämde till den, kanske inte så smart, men i stridens hetta.... Prövade ut å gå med hundarna för att promenera av mig ilskan, men det funkade inte som det brukar göra. Satte mig och prövade rita men ingen inspiration infann sig å just nu känns det som det e skitsamma för det är ändå inte bra å jag blir inte nöjd med resultaten. Alla säger att jag ska skicka in teckningarna till ngn jakttidning för dom är så bra, men vad ska det tjäna till då dom inte sku duga till det. (Om du fortfarande läser så får du skylla dig själv) Såg en tjej på Elmia som målade hundar, å det var så jävla fint å så levande och jag ska ärligt säga att jag e jäkligt avundsjuk på å kunna måla sådär. Det jag målar eller ritar framstår som kludd i jämförelse känns det som, å det känns (just nu) halvt pinsamt å ge bort det jag gjort. Det e kanske bara just nu det känns så, men så duktig som hon var kommer jag aldrig å bli. Men vem fan bryr sig. Sedan känns det som om allt jag gör å tycker bara blir fel, jag gör så jävla gott jag kan!!!! Jag e långt ifrån perfekt, vare sig kroppsligt, utseende eller själsligt, men jag e jag och jag gör som sagt var så jävla gott jag kan. Jag vet att jag kanske gör en höna av en fjäder och att det egentligen kanske inte är så farligt, men jag blir i alla fall ledsen då man gör så gott man kan och sen blir halvt som halvt hånad för det man gör. Sedan kanske jag reagerar mer på det för att det påminner mig så mycket om hur det var i skolan, hån, kränkningar och utfrysning var ett dagligt inslag. Ibland undrar jag hur fan jag överlevde dessa 5 år, dag ut å dag in utan att själv göra slut på lidandet som alla vuxna, utom mamma och pappa, valde å inte se. Hur fan kan man blunda för en sådan sak? Men som sagt så är jag förvånad att jag klarade det. Dock har det ju däremot skett prövningar efteråt, många år sedan nu, men idag skulle jag aldrig kunna eller vilja göra det. För jag har mycket att leva för och jag skulle aldrig riskera å mista mitt hjärta. Å jag sku aldrig någonsin göra ngt som skulle såra honom eller göra han besviken med flit. Jag önskar att hjärtat var här, men jag är inte så oerhört trevlig och umgås med utan mest bara negativ just just nu. Jag vill ju vara den där glada, positiva, snygga och trevliga flickvännen, men för tillfället så är jag varken eller. Men oavsett om han skulle vilja vara här eller inte nu så hade jag gärna haft hans famn å krypa in i. Ja men hur som helst så startade datorn igen efter ett tag, men den låter inte som den ska och det fattas några filer. Om det beror på datorn själv eller för att jag slog till den låter vi vara osagt. Ikväll skulle jag kanske egentligen ha varit på flaggfotbollsträning för att få ut mina aggressioner, men tiden räckte inte riktigt till. Eller jag orkade inte blåsa in till stan å tillbaka för en timme ikväll :0/ Hade jag haft turen å jobba mer inne i stan så hade det inte varit några problem, då hade jag bara kunnat sova över hos min älskade underbara lillasyster, som för övrigt nog
är världens bästa mamma till mosters guldklimpar. Jag har sagt det att den dagen jag får barn så vill jag vara en lika bra mamma som hon. Nu känns det faktiskt lite bättre efter att ha skrivit av sig lite, så nu kanske jag i alla fall når upp till en trevlig flickvän ;0) Adam, jag älskar dig! Puss  

Bild: http://vilda78.blogspot.se/2009/10/sa-manga-tarar.html

Litte ta våndera....bäverjakt, sommarhus och sjukdom.

Ja ha å då var man hemma igen då, hemma i sitt andra hem. Veckan har gått så sjukt fort, jag vet inte vart den har tagit vägen, så här fort går tiden inte annars. Kom ner i mån kväll och det var så oerhört härligt att få träffa honom igen, jag har ju längtat så himla mycket efter honom. Han e ju mannen i mitt liv och ska så förbli.  På tis morgonen så sken solen från en klarblå himmel och då blev det fönsterputsning i bikini, så varmt var det. Fönstren blev jätte fina och det behövdes en putsning och som pricken över i:t så fick vi nya gardiner av Agneta att sätta upp. Det blev så himla fint! Tomtebo-lycka :0) Satte mig sedan ute mot husväggen med en jakttidning och en ISKALL öl, fan vad gott det var. Sedan älsklingen kommit hem så var vi och handlade och sedan blev det middag på Sörombäcken. Gick ut och kollade i bäcken om det var ngn bäver ute, menar nu när det är sommar så vill jag ju ha en ny bikini, en bäverbikini ;0) Hur som helst så var det en helt underbart fin kväll med solnedgång och vindstilla. Klockan nio på kvällen kunde man fortfarande gå i shorts, så jäkla skönt! Så lycklig för att få dela allt med honom. Någon bäver såg vi inte så vi kom aldrig till skott, inte där i alla fall.... ;0) På ons så städade jag lite, promenerade och solade innan älsklingen kom hem. Det blev en lugn kväll och vi packade inför weekend-resan till Jönköping nästa dag. Det var Långåsen Huting team som hade årsmöte och passade på då det var jaktmässa på Elmia. Bodde på ett bra hotell som hette Ibris inte så långt från mässan. Fanns väldigt mycket att titta på på mässan, allt inom främst jakt och fiske. Vi kollade på ny studsare och kikare till mig, och det finns ju hur mycket som helst och som kan kosta hur mycket som helst! Det blev några jaktfilmer och några öl innan det bar tillbaka till hotellet å svida om för att sedan gå iväg och äta. Hem på lördag fm och kvällen blev jätte lugn, var å fikade hos hans mamma och pappa och var ut och fin åkte och kollade efter älg men det enda djur vi såg var en utter. Lite kul å se, har inte sett ngn tidigare. Söndag gjorde vi heller inte så mycket, var ute och kollade efter en bäver å då fick vi faktiskt se en men den såg oss tyvärr innan vi ens hunnit ta fram geväret. Ja å igår så åkte jag hem, så jävla tråkigt! Nu är det ju inte så länge tills vi ses igen, vi åker ju ner nästa tors. Mamma och pappa ska följa med ner å hälsa på.

Prinsen!

Idag var jag och pappa till veterinären med Fixen för att kolla varför han magrat osv. Dom gjorde ett ultraljud och hittade tumörer på mjälten och lymfcystor på levern och han hade mkt förstorad prostata. Mao så är det inte så mycket som kan göras, jo man kan ju operera bort mjälten och ta bort cystorna och ge han cellgift, men hur humant är det mot honom då? Det är ju liksom ingen liten operation heller och han lär plågas mer än det gör nytta å utsätta honom för det. Så han får hänga med så länge han är pigg och glad och det är han ju som tur är fortfarande. Älskade lilla pälsboll ;0)

Onsdag. Första dagen på ny-gamla jobbet, och det är så underbart härligt att vara tillbaka! När jag kom hem så tog jag med mig prinsarna ut och promenerade, vi gick upp till hön och tillbaka. På radion spelade dom plötsligt Sven-Ingvars och jag sveptes med av tiden tillbaka cirka ett år till den 28 och 29 juli. Fäviken. Fast mina tankar går inte alls som ni nu tror, utan det jag kommer ihåg från den 28 är just Sven-Ingvars och så Solstrålen som satt vid mitt köksbord kvällen den 29. Så en fin sommarkväll och Sven-Ingvars ger mig åter känslan av bubbel som infann sig då jag mötte hans glittrande blick över bordet. Vem kunde då tro att det var mannen i mitt liv som satt där, han som jag ska gifta mig med, han som ska bli far till mina barn och han som jag ska dela resten av mitt liv med. Jag e så oerhört glad till att han envisades med att de skulle komma och hälsa på mig på kvällen, för tänk om de inte gjort det. Hade det då sett ut som det gör idag, hade vi då varit tillsammans? Jag e ganska så säker på det, på ett eller annat sätt hade vi mötts, för vi är bara Ment to be! Hur det nu än var att det tog lite tid innan vi kom till skott så är vi ju tillsammans idag, och det är ju det som är huvudsaken. Han ska jobba i helgen i Göteborg och jag är så glad för det, först för att han får jobb och för att han är så oerhört duktig i sitt jobb, för det andra att han jobbar denna helgen å inte nästa och för varje jobbchans han får ju närmare en gemensam flytt får vi till.

Apropå flytt så är det så många som tvivlar på att det kommer att funka att han ska pendla mellan här och Falun. Å ja, det komplicerar det väll lite, men det kommer å gå bra. Sedan har jag funderat på att man kanske sku ha två ställen, ett här och ett där nere. Vi säger att vi leker med tanken att det går att göra i ordning ute i "bryggstugan" där nere till ett ställe med vatten å avlopp, självförsörjande. På så vis skulle vi kunna bo där större delen av sommaren då han jobbar men också ha för att bo då vi är ner och jagar osv. Så vi skulle kunna ses och träffas då han är ledig om vi skulle bo där från och till under sommaren och jag skulle ju lika gärna kunna jobba där som här. Men då det börjar lida mot höst så skulle vi flytta upp hit då det är jakt osv. Ja...det är då bara en tanke, men om den skulle gå genomföra så hade det nog kunnat bli bra. Men jag tror som sagt var att det funkar med å bo här på sommaren också och pendla, men det kanske skulle göra det lite enklare :0) Men som sagt, det är bara en tanke. Nej nu blir det snart god natt! Adam, jag älskar dig! Puss

Vart ligger likheten?

Nu var det över en vecka sedan senaste inlägget och ännu längre sedan jag senast fick träffa min älskade. Ett nytt inlägg kommer som synes nu idag, men det dröjer ett litet tag till innan jag får träffa älsklingen. Även om det är mer dagar eller timmar än veckor innan vi ses så är det så jävla länge dit. Tiden då vi e tillsammans går bara skitfort medan tiden vi e åtskilda går skitsakta, å ändå är dygnen exakt lika långa. Tanken var ju att han skulle komma upp förra veckan, men så var dom tvungen att åka till Göteborg och jobba så det blev inget :0( Men jag får se det positiva i det att då kan han flytta upp tidigare, vilket jag vid min gud hoppas på. Jag längtar efter att få dela mitt liv, min vardag med honom. Somna i hans famn och vakna i hans famn. Ja fast det blir väll mer vakna i hans famn eftersom vi somnar så oerhört kärleksfullt tillsammans.....efter att ha kysst och sagt god natt så vänder vi oss båda på sidan med ryggen mot varandra. Så oerhört romantiskt! ;0) Men man ligger ju ändå tillsammans. Å det e så mysigt å ligga intill honom och känns hans hjärtslag och hans andetag. Den här gånger kommer mina små lurviga älsklingar inte att följa med eftersom vi ska åka bort på tors och vara borta till lördag. Vi ska på Elmia Game Fair i Jönköping och bo över på hotell. Eftersom jag måste åka tillbaka redan nästa måndag så blir det bara en massa stök att fixa ngn som kan passa dom där nere, visst Andreas skulle säkert kunna ställa upp men det känns som om att dom blir mer ensam där nere än här denna omgången. Dom får följa med ner sista helgen i maj i stället då mamma och pappa ska följa med ner och hälsa på oss, men som sagt denna gången får dom vara hos mamma och pappa och där går det ingen nöd på dom. Tack älskade mamma och pappa för hjälpen! Igår kväll var det dansgala i Nälden och hela gänget åkte dit, innan var vi på förfest (förfika för de som körde) hos Erik och Jennie. Det var inte så mycket dansfolk som man kanske trott, men puben drog en del så det var helt okej. Men det mest humoristiska under kvällen var en som sa att han kände igen mig och som frågade om jag inte var syster till hon Pernilla Andersson som sjunger...... -Eeeee jaha....å vart e likheten? Meddelade att så inte var fallet och att min syster säkert tycker om att sjunga men att det begränsar sig mer till Bä bä vita lamm och Mors lilla Olle. Jäkla nötter det finns....men det värsta var ju att människan var nykter! Ja man ska aldrig sluta att förvånas :0) Ja men kvällen var ganska rolig, men självklart så hade jag velat ha älsklingen där. Vi kom inte hem förrän strax efter tre så i morse så kändes det som att en grusbil tappat ett gruslass i ögonen, men jag hade gärna haft 10 gruslass i ögonen om jag fått vakna bredvid den jag älskar och som jag vill dela resten av mitt liv med. Min älskade Adam. Annars så har jag fördrivit helgen med städning, städning och städning. Putsat fönstren och bytt gardiner och dammtorkat och lagt in rena och nya mattor, det är så skönt då det är klart! Jag ska ta ett tag på fönstren nere hos älsklingen oxå, dom behöver putsas! För man kan ju säga att "föregående" boende inte led av städmani, långt ifrån!!!! Å eftersom älsklingen är på skolan så kan ju jag göra ngt nyttigt på dagarna :0) Nä nu ska jag gå och packa ihop lite och i morgon blir det jobb på skolan och vad som händer på eftermiddagen vet man aldrig ;0) Men en sak vet jag, och det är att det för varje minut blir närmare tills jag får träffa Adam. Adam jag älskar dig av hela mitt hjärta! Vi ses snart! Puss puss

Det var en gång......

Alla pratar ju om denna drömprins, som samtidigt sägs vara bara en myt och att han inte finns. Men skulle man slumpvis fråga 1000 olika kvinnor om vad deras drömprins ska ha eller vara, så är det ytterst få män som samtidigt alla de kvalifikationerna samtidigt skulle klara. För ofta så är det ju så att mannen med stort M ska vara snygg, rolig, social, sexig, ha bra jobb, älska ens familj och vänner. Vara en gud i sängen, höja en till skyarna, generös, intelligent och älskas av alla som man känner. Men det måste vara lättare att hitta ett grisskär groda med röda och gröna ben i Amazonas prunkiga skog, än att hitta denna helt Perfekta man på nätet, på tåget, på festen eller på en krog. Så ja kanske är han bara en myt och en saga, som håller hoppet uppe då våra förhoppningar om den rätta är svaga. Men det finns ju alltid en regel som bekräftar ett undantag, och det är det som jag tänkte berätta om för er idag. Om en ganska osäker person som på sig själv hade en dålig tro, som innehöll en gömd rädsla att hon kanske för evigt ensam med sina hundar i sitt hus skulle bo. Trots stort umgänge och mycket social samvaro med vänner, så kan det aldrig jämföras med de känslor man till en partner känner. Men har man blivit sviken och tappat hoppet på att äkta kärlek faktiskt existerar, så tror man inte längre på å få känna den härliga känslan i magen och att luften av spänning vibrerar. Men en oerhörd onykter natt i juli så av en tillfällighet så korsades vägarna för hon och han, och tyvärr så insåg inte hon potentialen att han kunde vara en drömmarnas man. Det heter ju att där spriten går in går vettet ut, så allt detta hade kunnat fått ett tråkigt och ledsamt slut. Men så föll en björn några dagar in på årets björnjakt, och med det var första kontakten lagt. Ingen av dom tordes ta vidare kontakt utan fortsatte att på varsitt håll efter varandra sukta, tänka drömma och miljontals gånger på facebook flukta. Men omständigheter är inte en slump utan de av en anledning händer, och snart satt han i bilen från Strömsund följande vägens vita ränder. Då bilen svängde in och dörren öppnades så kände båda att det var klart, att detta var den andres drömmar var så uppenbart. Hon trodde nog aldrig hon skulle få uppleva den dagen, då det verkligen fladdrade av levande fjärilar i magen. En känsla så stark som hon aldrig någonsin känt, nu kanske äntligen allting vänt. Tron blev bara starkare allt vad kvällen gick, och glädjeruset var oförklarligt då hon hans hand i sin fick. Första kyssen i badhusparken var fylld av spänning och magi, man hade lätt kunnat ta på dess energi. Hans läppar var mjuka och klyshigt nog smakade de sommar, sensualitet och sött, dessa läppar har sedan dess många tusen gånger varandra mött. Sedan den kvällen i badhusparken har 7 månader passerat och många tycker att det var ju nästan igår, så känner dom att dom skulle känt varandra i så många flera år. Känslorna har växt sig starkare för varje dag som gått, och dom växer ännu mer både i torrt och vått. För henne inga tvivel längre finns, hon har verkligen hittat sin drömprins. Han har ju allt detta som hon önskat och velat ha men som hon aldrig trodde fanns, det enda som skulle kunna saknas är intresset för dans. Men det är en skitsak, petitess och inget viktigt alls, för han har ju faktiskt lovat att föra henne i deras kommande brudvals. Men annars så är han ju snygg, sexig, social, humoristisk, intelligent, går helt hem hos hennes vänner, och föräldrar och andra som hon känner. Han är verkligen som den prinsen  i sagan som kommer ridande över ängen, och som extra plus så är han också en gud i sängen. Tillsammans går dom mot en framtid så ljus, som innebär familj och gemensamt hus. Hon som aldrig tidigare velat haft barn, insåg snabbt att det är skillnad med denna karln. Tillsammans vill de höra små fötter springa över golvet av oljad björk eller ek, skratta och älska dess ystra lek. Uppför altargången vill de gå, ingå äktenskapet tillsammans de två. Självklart blir det inte alltid en dans på rosor eftersom taggar det finns, men är det en drömprins så är det en drömprins. Men fast det blir mörka moln inget det gör, för dom kommer att leva ihopa tills dom dör. För om han är mannen i hennes liv och hon i hans, så kommer allt att gå som en dans. Inga problem är för stora och inga för svåra hinder finns, för hon är hans drömprinsessa och han hennes drömprins. Ja nu ser ni att sagor kan bli sanna och att evig kärlek faktiskt finns, kom ihåg det då ni tvivlar på att han existerar...eran drömprins. Jag misstänker att eran tro på att denna saga verkligen är sann är svag, men det är den...för flickan i historien är jag. Pojken är Adam, han som äger mitt hjärta och all min kärlek, som är den bästa jag vet och som göra mina knän så fruktansvärt  vek. Avslutet är som vanligt egentligen ingen ny grej, men Adam så otroligt mycket jag älskar dig! Du får mig att darra, får mig lycklig, tillfredsställd och jag är för dig så oerhört svag, och mina känslor för dig blir starkare för varje dag! Från nu och till evigheten! Puss                      

Besvikelse och fruktan

Jag hatar att göra folk besvikna, dessutom dom man älskar. Sedan om man har lovat att inte göra någon besviken och så gör man det i alla fall, får en ju inte att verka som någon bra person. Jag har lovat älsklingen att inte göra honom besviken, men lik förbannat så lyckas jag med det. Fast det var aldrig meningen!! Det gör mig så ledsen att inte kunna hålla vad jag sagt, känns som jag fört han bakom ljuset. Jag vet att det kanske egentligen inte e mitt fel, men det blir på ett sätt det i alla fall eftersom jag sagt att saker och ting var i box, fast att det visar sig sedan att det inte alls var så. Varför kunde jag inte ta reda på ALLT å i princip få det nedskrivet innan jag sa att det var i princip klart. Det var ju det jag trodde det var..... Det känns som jag har svikit han, men det var aldrig meningen...... :'0( Han har all rätt att vara besviken på mig, jag kan inte klandra honom och jag önskar att situationen aldrig uppkommit. Vad e jag för någon som bygger upp en illusion av ett framtidsboende och sedan så blir det inte, illusionen grusas totalt. Jag vet som sagt var att det kanske egentligen inte är jag som gjort honom besviken, men indirekt känns det som att det är mitt fel att det är JAG och ingen annan som gjort han besviken. Det blir garanterat bra i slutänden, men det blir ju inte som vi tänkt oss...eller som jag sagt att det skulle bli. Men jag trodde verkligen allt var klart, det fanns liksom inte tendenser på att det skulle vara på något annat vis...men så var det. Det e väll det att jag älskar honom så mycket som gör det så ont att göra honom besviken och inte kunna hålla vad som sagt. Nu tror jag väll att han älskar mig lika mycket för det, men jag känner mig i alla fall som en svekfull flickvän. Jag gör säkert en höna av en fjäder, garanterat, men det är så jag känner å känslor rår man ju inte över. Förlåt älskade underbara Adam om jag gjort dig besviken, fast att jag lovat att aldrig göra dig besviken. Älskar dig från nu och till evigheten!

Förutom att jag gör folk besvikna så är jag relativt otrevlig också, ja i alla fall ibland. Jag hatar detta Bipolära helvete!!! Det påverkar mig typ konstant och går ut över min omgivning. Ja jag vet att jag kanske överdriver lite, igen, men det är så det känns. Fick öroninflammation i måndags (Det ondaste jag någon gång har haft!!) och så fort jag blir sjuk så dalar humöret och jag blir sur och gnällig. Jag känner ju själv hur jävla trevlig jag är, men jag klarar liksom inte av att bara vända det. Men nu då öroninflammationen gått över så känner jag mig på mycket bättre humör, i alla fall fram tills ikväll och besvikelse-grejen. Jag tror jag ska gräva ett hål i marken bakom vedboden och gå under jord när det som mest behövs. Dvala. Sådana dagar som man inte ens skulle ha stuckit tårna utanför täcket. Pga detta med Bipolär-saken så är jag nog extra känslig på vad som händer runt mig och i mig. En annan sak som suger energi från mig och som gör att jag inte mår så speciellt bra är att min svarta lurviga prins, Fixen, inte är helt frisk. Jag vet inte vad det är, men blodproverna var inte helt som de skulle, han har en knöl på magen, knölar på prostatan å så minskar han i vikt. Det gör mig så ledsen å tänka på att han kanske inte har så länge kvar... :'0( Han är pigg och glad och visar inga tecken på att vara sjuk (vilket e positivt) annat än att han minskar i vikt. Men det gör fruktansvärt ont att vet att allt inte är som det ska, jag vet att han inte är odödlig och att dom inte lever så länge som man vill. Men jag vill inte att han ska dö, jag vill inte mista honom!!!! Det har ju bara varit han och jag egentligen sedan jag hämtade honom och vi har gått igenom så mycket ihop och han har funnits där då saker varit som värst. Jag står ju inte ensam då han är borta, Nino och Adam har jag ju och så småningom kanske en baby. Det e ju bara det att han ska liksom vara där han också tillsammans med oss tre och det ev barnet. Han ska inte till himlen.... Åååå jag vet inte hur jag ska fixa det då den dagen kommer och det är som sagt så jävla jobbigt att se att han faktiskt inte är odödlig. Fy fan, hemska tanke! Får ta vara på tiden vi har kvar tillsammans, förhoppningsvis så hänger han med, om vi har turen med oss, ett bra tag till. Men som sagt....något är inte som det ska! Men så länge han mår bra, vilket är det viktigaste, så får det vara som det är. Han och Nino är mina små ögonstenar (Adam e min stora ögonsten, men man kan inte jämföra kärlek till en människa med kärleken till en hund. Det är ju liksom inte på samma sätt.) som är oerhört bortskämda eftersom jag kunnat lagt egentligen all min kärlek på dom. Å om man kan säga att man älskar ett husdjur så älskar jag mina hundar jättemycket. Jag älskar ju Adam också, men det är ju som en partner och inte som ett husdjur ;0) Ja detta blev ju ett förbannat positivt inlägg, men alla inlägg kan ju inte vara positiva och roliga. Nej vi får lägga oss och ta nya friska tag i morgon, bryta ihop och komma igen, och försöka ta oss ut på en promenad i alla fall. Ja men jag lovar att vara betydligt positivare i nästa inlägg! Hej hopp!