Min ängel!

Tänk att man kan älska en annan människa så mycket, en människa som inte är inom familjen. Ja nu är han ju familjen, men då vi träffades var han ju inte det, och ju mer jag lär känna honom och ju mer tid jag tillbringar med honom ju mer älskar jag honom. Nu har vi tillbringat tre och en halv vecka tillsammans, tre och en halv vecka som har varit super bra. Trots att en vecka bestod av att vi låg i influensa med feber och hosta, jätte kul......! Vi firade jul här hemma hos mamma och pappa tillsammans med syster med barn och på annandagen så åkte vi till Äppelbo och hade lite jul ihop med hans mamma och pappa och brorsa med sambo. Alldeles "lägligt" till influensan så gick parabolen sönder å vi var utan tv, jippie! Helg å ingen som kunde komma å laga den, så vi fick kolla genom datan, och visst det var ju helt klart bättre än inget men aningen begränsat. Så härligt att sitta och mysa tillsammans i soffan, ja egentligen allt är mysigt. Att få vakna upp tillsammans på morgonen, äta frukost tillsammans, kanske jaga, laga och äta middag ihop, mysa i soffan och sedan få krypa ner och somna tillsammans. Jag älskar känslan av att man vaknar till på natten och känner att han faktiskt ligger där, krypa intill och somna till hans andetag. Det har varit mycket kämpigt oxå i jul och nyår och han har varit fantastisk underbar och haft en ängels tålamod. Det var jätte kämpigt och åka hem i morse, jag ska på hospitalet i morgon så jag var tvungen att åka. Tror aldrig resan hem varit så lång..... Jag vet inte när vi kommer att ses igen, men jag skulle kunna sätta mig i bilen och åka dit i morgon om det var så. Det tar ju på krafterna att åka oxå, men jag mår ju inge bra av å vara bara hemma å fundera. Är jag där så slipper jag ju vara ensam och sedan tror jag det lättar tillfrisknandet av å vara med den man älskar mest, mannen i ens liv. Jag mår ju bäst tillsammans med honom. Han tycker att doktorn borde skriva ut han som medicin åt mig, men jag tror det blir svårt eftersom dom helst inte skriver ut medicin som är beroendeframkallande ;0) Det e ju så att jag kan ju lika gärna ligga där på soffan och gråta som att ligga här och gråta. Det blir väll bättre och bättre, och mycket är hans förtjänst, att han bara finns och existerar. Tack för att du finns i mitt liv älskade Adam! Vi har inte varit tillsammans så jätte länge, även om det känns som vi känt varandra hela livet, men jag vet att jag vill dela resten av mitt liv med honom, bygga en framtid tillsammans. Folk tycker säkert att man går för fort fram, men jag tror att det är så att vet man så vet man! Å jag vet!!! ;0)