Bättre sent än aldrig!

(Dette inlägget skulle värt publicert for ett bra tag siden. Men kommer nu). En på ett negativt sätt nervpirrande. Jobbade lördag till sön, och på söndagen sedan jag slutat skulle jag åka til byen å titta på då elsklingen tävlade i skytte. Det blei en lang venten på at dei sku bli klar. Mitt på dagen ringte pappa å fortalte att han hade blitt utkallet för å spåra en elg som blitt påkjörd mellan Hållan å Söderåsen. Men så hade han uheldigvis ramlat och tappat spårlinan och med det så var Amos borta. Å pappa hade letat å han hämtade Ecco för att följa spåret, men Amos var som uppslukad. Jeg å Lennarth reiste hjem till Önet å for rundt halva Offerdal för att kolla om vi såg han något. Pappa gick Hållbäcksdalen och kom frem vid vikbron, en jävla lång bit!! Å det var alldeles svart av flugor å avåt runt han, dom hade surrat konstant runt han sedan han lämnade bilen. Men sökningen hade inte gett resultat, tyvärr. Vi letade till ca 23.00 innen vi gav opp å reiste hjem, för vi sku båda opp å jobba på mandagen. Pappa var ute mer eller mindre hele natten å letade med bil å gick, men Amos förblev borta. På mandag fm ringte mamma till en sierska som talade om att han satt fast, hon fick en strypkänsla, och att hon såg att jakttorn och att det var i närheten av vatten. Sedan ringde hon en annan sierska, men hon sa att han sprang efter en större väg, så mamma å pappa letade å åkte större vägar men det gav inget. Jag fick åka hem tidligere från jobbet för att jag mådde så dåligt å kräktes. Pappa hade varit ute hela morgonen, och Lennarth skulle komme på em å fortsätta hjälpa till å leta. Vid det här laget hade glöden och hoppet att finna han i liv slocknat hos pappa, han var säker på att det hänt han något. Att han hade fastnat å strypt sig eller gått ner sig i en myr eller liknande. Men så ringde en å talade om att en kvinna på Vålln borta vid Hålltjärn hade tagit reda på en gråhund, å hoppet tändes, för det kunde inte vara någon annan än Amos. Fast jag mådde dåligt så följde jag med, och därute på gården hos Doris låg lilla Amos omgiven att två charmerande flat-tikar. Han hade bara dykt upp då Doris skulle bada hundarna, och han hade bara följt med tillbaka till huset å dråsat omkull. Vi var så glada över att han var tillbaka, och det första sierskan hade nog rätt. För han hade ingen sele på sig, å linan var å borta. Så han har troligen suttit fast och gnagt sig ur selen. Pappa fick bära han till bilen, och väl hemme säckade han bara ihop. Så slut att han klarade inte av att resa sig nästan, och magen var alldeles oppspist av mygg å knott å var röd och svullen. Å vatten, han drack så mycket vatten att mamma fick opp två gånger å fylla på skålen. Idag då jag lämnade lill-prinsen var han fortfarande stel och hade lite problem å gå, så jag förmanade lill-prinsen att han fick vara snäll å inte busa så mycket idag. I tisdags kväll var jag å A till Kläpptjärn och fiskade, det var en underbart fin kväll. Men myggit!!! Men vi hade mygghattar så vi klarade oss ganska bra. A fick 3 ganska fina öringar, dugliga matfiskar. Jag fick en liten öring å hör å häpna en öring på 1,5 kg!!! Den störste jag fått på spinnare! Det kule var att den hade ikke bitit i draget å fastnat, utan draget hade fastnat i bakre bukfenan.....så jag fick dra den in sidlängs, jobbigt! Den hade antagligen snurrat lite runt spinnaren av nyfikenhet, och så hade den hakat i bukfenan. Lite coolt! Så nu hade jag tänkt att jag å elsklingen skulle invitere A å hennes sambo på helstekt eller helgrillad öring en dag. Mums!

"Den som agnar meg gyllene krok får den största fisken" / Latinskt ordspråk