Kvällspromenad med drömprinsen!

Foto 1: Elin Ling

Det var längesedan jag skrev något nu, men det har liksom inte varit prio ett. Å sitta och knappa på datorn då man bara har ett visst begränsat antal timmar tillsammans med älsklingen känns inte sådär superaktuellt. Jag kan ta den tiden av alla de timmar vi är ifrån varandra, de timmar som upplevs som världens längsta typ. Jag kom hem hit till mitt första hem sent i sön kväll efter att ha varit i mitt andra hem sedan i onsdags kväll. Jag hämtade honom i Falun hos Isak och Maria och på vägen dit körde jag genom bla Rättvik och Nusnäs och minnen från mina barndomsdagar kom upp. Vi var flera ggr på semester i Dalarna då jag var liten, bla till Rättvik och Nusnäs, och känslan blev starkare då jag vred på spolarvätskan (detta låter säkert jätte konstigt) för lukten från den luktade precis som våtservetterna som vi alltid hade med oss. Framme i Falun satt jag och Maria och drack kaffe och pratade i flera timmar innan grabbarna kom hem. Hon e så himla go och trevlig och lätt å prata med. Jag var så glad då jag och hjärtat styrde kosan mot Äppelbo och Opsaheden och det var så underbart skönt å äntligen få känna honom nära, han fattas mig då vi inte är tillsammans. På vägen hem från Falun så såg vi en ko med två röd-bruna kalvar, så himla söta! Naturens barnkammare börjar sjuda av liv nu :0) På nationaldagen tog vi oss en rejäl sovmorgon och frukost på sängen innan vi fixade lite ute och åkte på Sörombäcken och hälsade på. Greta skulle valpa vilken dag som helst, så vi gick alla i väntans tider, men hur vi än väntade så kom inga valpar, å jag som så gärna ville vara med och titta, har aldrig gjort det tidigare. Kl halv fyra på sön så kunde jag inte vänta längre utan var tvungen att åka hem, och så klart så tjugo i fyra kom första valpen. Jag blev så besviken att jag började stortjuta! Sedan berodde det säkert också på att jag absolut inte ville åka hem, jag ville stanna hos hjärtat. Men han skulle iväg och jobba så det hade lixom inte gått ändå. Och ja visst vill jag hem till familjen och mina småprinsar, men det optimala hade varit att ha allt nära! Det är skitjobbigt i början då jag åker, men det går bättre ju längre ifrån sista ögonblicket vi sågs, men det är ändå inte roligt. Även om det gått 7 dagar sedan vi sågs senast. Jobbigt men inte outhärdligt. På fredagen så var vi på examen till Maria och kom hem ganska sent, men det var en jätte trevlig dag/kväll. Sedan blev det inte så himla mycket resten av helgen, bara tog det lugnt och slappade och njöt av vackert väder.

Älsklingen har solat "liiite" för mycket!

Dock hade älsklingen solat ”liiite” väl mycket så han fick undvika solen. Tog oss en kvällspromenad en kväll och det var så himla fint och jag kände mig nog lyckligast i hela världen som fick gå där hand i hand med världens bästa kille som jag älskar mest och som dessutom älskar mig. Fast att jag ibland kan tycka att saker och ting kan vara orättvisa så är jag oerhört lyckligt lottad som har Adam och såklart alla andra i min närhet. Men det var verkligen full pott då vi träffades i stan den 20 september och det sa Pang! ;0) Nu dröjer det enda tills nästa tors innan jag får träffa han igen, vet ni hur länge det är egentligen??? Det e ju svinlänge! :0/ På lördagen ska vi på bröllop till Kari-Anne och Jon-Anders och jag längtar tills jag själv får stå framme vid altaret tillsammans med Adam. En sådan där flickdröm…..att få gifta sig med drömprinsen! Jag älskar dig Adam, nu och för alltid!



Foto 1: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3422&artikel=3787761