Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!

SOL, SOL, SOL och SOOOOOOL!!! Äntligen har solen kommit till oss också, från att verkligen ha lyst med sin frånvaro över länet. Det har ju varit toppenväder över allt annars i Sverige i flera veckor medan det här har varit typ +8 grader, spöregn och stormvindar. Å det är ju inte för utan som man blev ännu mer deppad i lördags då vi var ut på Stråket och folk gick omkring i täckväst och mössa och vantar, mitt i juli då det ska vara som finast. Högsommar...kiss my as! Men nu har i alla fall solen kommit och det är andra dagen som det är så fint väder att man kan vara ute i bikini. Under dessa veckor med regn, kyla och blåst har jag insett hur mycket solen och solljuset betyder för mig och hur mycket det påverkar mig. För varje dag som gått med skitvädret och ju längre det har hållit i sig så har jag liksom känt hur energin och gnistan liksom bara runnit ur mig mer och mer för varje dag. Jag e sjukt beroende av solen och solljuset och blir deppig, lättirriterad, ledsen och vill helst bara krypa under täcket då det är dåligt väder längre tag. (Kanske e en anledning till att sjukdomen oftast bryter ut då det är som mörkast). Mycket runt omkring mig blir jobbigt, saker som kanske egentligen är småsaker blir jätte stora och jag gräver mer eller mindre ner mig och låter dom påverka mig så mycket att jag mår verkligen dåligt av det. Ont i magen och ledsen. Å sedan kombinera detta med för lite sömn och lite alkohol blir verkligen en soppa. Var ju ut i lördags med syrran och fast än att det inte blev så mycket dricka så blev det ändå i kombination med för lite sömn en skitjobbig söndag med massor, massor av tårar. Det är så jobbigt! Men jag vet ju att det är så, ska jag ut (även fast att jag är ute nykter) så får jag betala priset för det nästa dag. Å en del dagar är det verkligen ett DYRT pris. Jag bör inte ha något inplanerat dagen efter eftersom det är nog jobbigt att bara existera. Jobbade ju i söndags och det funkade att jobba och hålla masken å göra ett bra jobb, men tappade den totalt då jag kom hem. Men en sak som är nämnvärt är det att eftersom jag var ute igår så borde den här dagen vara helt förfärlig, som i söndags, men det är den inte. Eller jo det var det då jag slog upp ögonen i morse, tårar i filmjölken, och tills jag kom ner till mamma och pappa för vi skulle åka till Landön. Men det var precis som att då hade solen börjat värma från en klarblå himmel och humöret kom tillbaka och tårarna torkade. Sedan har jag inte lyft ett finger på hela dagen, jo jag har tvättat bilarna, utan suttit ute hos moster och sedan ute hos mamma och pappa. Så nog har solen en STOR betydelse. Gruvar mig lite tills på lördag efter att ha partajat på fredag i Fäviken. Men......är vädret med oss så är ju risken mindre att det händer och skulle det hända att jag blir väldigt låg så vet ju hjärtat hur det är och vad det beror på i så fall. Men vi ska inte ta ut det på förskott utan försöka gå ut ifrån att det kommer att gå bra och bli bra, både kväll och dag :0) Jag hoppas finvädret håller i sig så länge att det finns möjlighet att åka till Hällristningarna som verkligen är som ett natur-spa och sitta där på klipporna och låta vattnet rinna över en, känna hur kroppen fylls med energi. Jag förstår om allt detta bara låter flummigt, att varför ska jag vara extra nere dagen efter utan å vara bakis eller pga vädret, att det är stor skillnad mellan finväder och oväder och hur sol och "spat" fyller mig med energi. Men det är i alla fall så det känns och så länge det känns bra så är det bra. Å fast att det blåser upp till någon mindre storm ibland så skiner alltid solen bakom molnen och fast att jag kan vara jätte ledsen, så är jag så otroligt lycklig tillsammans med Adam. Han e mannen i mitt liv och ingen skulle kunna göra mig lika lycklig som han gör eller få mig att känna samma känslor som han får mig att känna. Å han e precis som solen, fyller mig med ny energi, speciellt då vi ses...... ;0P Älskar dig så himla mycket Adam!! Puss        

Livslång kärlek!!!!