fredag 4 oktober 2013

En tom påse skridskor!

Fan, fan, fan!! Det känns som att jag ska explodera invändigt, inte av ilska utan av.....jag vet inte. Jag känner mig som en tom påse skridskor, fullständigt tom, meningslös och värdelös. Återigen så kommer känslor från förr tillbaka att vad är jag värd, vad är jag att älska, vad kan jag tillföra i livet. Det känns som att jag bara gör folk besvikna, att jag inte kan leva upp till vad folk förväntar sig. Det är säkert bara en känsla jag har, men det skapar ju ändå en känsla av sorg och .missmod hos mig. Jag vill ju inte göra folk besvikna, inte kunna leva upp till förväntningarna och vara den som bara är irriterande. Jag vet att man inte kan vara alla till lags och måste kunna ta konflikter, men jag tycker det är så svårt. Förbannat svårt! Ibland så kommer frågan Varför? upp i huvudet. Ibland så känns det som att varför försöker man när man ändå aldrig kan nå enda upp utan det enda man kan skapa är besvikelse och irritation. Kanske sätter jag alldeles för höga krav på mig själv så det är därför jag känner missmodet. Kanske är jag inte nog tydlig i vad jag tycker och tänker utan i stället för att säga rakt ut vad jag tycker så tiger jag och själv skapar känslan av att andra blir besvikna över det jag säger och gör eller inte gör. Men jag vet samtidigt att ingen kan läsa sig till vad jag tänker och tycker. Men oavsett så känner jag mig fullständigt menings- och värdelös och skulle helst vilja dra något gammalt över mig. Är jag så värdelös som jag känner mig och är jag så svår att ha att göra med? Är jag värd att bry sig om och är jag värd att tycka om. Frågar du mig  nu så säger jag att nej det är jag inte, men frågar du i morgon så säger jag säkert ja. Jag vet att min sambo och att min familj älskar mig, så varför finns dessa känslor hos mig. Jag vet ju att jag är älskad och lyckligt lottad med det som jag har, men vissa gånger så väger 20 år gamla ord tyngre. Vare sig jag vill eller inte. Jag hoppas ju att allt detta bara är hjärnspöken och känslor som bara finns hos mig och inte vad andra tycker. Men oavsett så är jag rädd att folk ska bli besvikna eller sårade pga mig, speciellt dom jag älskar: Min sambo och mina föräldrar och syskon. Jag tror dessutom att jag känner så här nu kan ha att göra med att jag håller på bli förkyld och inte mår helt hundra, det brukar sällan vara en bra kombo.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar