Carpe diem, quam minimum credula postero.: Oktoberjaktens första helg tillsammans med en bunt älgar och världens bästa pappa!!

Så var ännu en jakthelg till enda, tyvärr och det är bara att se fram emot nästa helg. Det är jäkligt kul att vara ute å jaga nu eftersom att det verkar krylla av älg. Vissa ekipage står, andra inte. Började igår morse med att jaga område 2 och jag och pappa gick ut från Christer-vägen och Amos försvann direkt och det tog inte länge för än han började skälla, men det gick loss ganska direkt och fortsatte ner mot Trolltjärn där den beryktade Trolltjänn-kua håller till (Det är en ko som så gott som alltid har 2 kalvar). Det har varit iaf 6 älgar där nere så vi blev kanske inte direkt förvånade att det bar av dit, Magnus hundar sprang också dit ner. Dom brukar alltid ta över rågången och ställa sig på andra sidan, i Bång-hägna, där de är säkra för att inte bli skjuten eftersom det är på annans mark. Men inte den här gången. Amos var efter två vuxna djur som vi inte vet var de tog vägen, men då Stoj började skälla nere vid Trolltjärn så gick det inte länge för än Amos också var där och ståndskallet gungade mellan åsarna. Det blev så att det var jag och pappa som skulle smyga på och Magnus hade sett dom så vi visste att det var ko med två kalvar. Började smyga på men det var inte så lätt att smyga för det var buskigt, risigt och mycket vatten, det är rena sumpmarken där. Såg kon flera gånger men kom inte åt kalvarna så tillslut så bestämde vi att skrämma iväg dom för att få fart på dom så vi kunde få igen hundarna. Vi travade ut med vatten halvvägs upp till knäna och var helt synbara, men tydligen så varken såg eller hörde älgarna oss för plötsligt kom en kalv fram mellan två buskar. Petar i pappa för att uppmärksamma han på detta och trodde att han skulle huka sig eller kliva åt sidan eftersom det var min tur att skjuta, men nej då...jag hann bara peta i han så small det och kalven for i backen. Jag blev så fruktansvärt arg på honom för att han snuvat mig på skottchansen att jag fick kämpa mot gråten. Vi diskuterade det x antal gånger och jag var så sjukt besviken på honom, men trots att jag kunnat strypa han på stället så är han ändå världens bästa pappa och det är så roligt att gå tillsammans på jakt. Hur som helst så la sig ilskan tillslut och vi återvände till slakteriet. Blev ingen jakt på em då det skulle bärgas 3 älgar. Kalven pappa sköt, kon Luton sköt och kvigan som Knut sköt. Efter maten gick jag och pappa ut och postade på rådjur, men det var dött som i graven så vi kom hem lika tomhänta som då vi gick dit.

Eftersom att den västra biten blev ojagad igår så skulle vi gå där idag också. Jag och pappa skulle gå ut från Nilsbuan men vi hade inte ens hunnit gå ur bilen för än Christer hade skjutit en oxe i änden av Storflon. Vi började gå och Amos försvann och styrde kosan direkt mot oxen, men den hade haft med sig ko med två kalvar så Amos tog det spåret och det bar iväg över flon och snurrade där innan det i vanlig ordning tog över Vågen. Sedan höll han på snurra runt borta på Flon, han var nog i några spår men då det börjar att lida mot lunchen och han inte tagit upp något så tog Gunnar fast honom och tog med han till slakteriet. På eftermiddagen jagade vi område ett övanför slakteriet och jag och pappa gick ut uppe på Svalenvägen och Amos försvann direkt och sprang ner mot postlinjen och Milla-tjännan så fick han upp älg men det bar iväg och tog över bäcken mellan Hålltjänna och Myckelmyr-tjänna och där tog sig inte Amos över så han kom tillbaka upp postlinjen så vi fick igen honom nere vid vändplanen. Det finns ju något positivt att han inte tar över vatten i alla fall ;0) Flådde oxen och åkte hem och bytte däck på bilen med hjälp av den underbaraste pappa som finns.

När vi ändå är inne på pappa så kan jag passa på att säga lite om honom och om våran relation. Min pappa är det absolut bästa pappan som finns och jag älskar honom och ser upp till honom så otroligt mycket. Jag har alltid haft en speciell och nära relation med min pappa och man kan nog såga att jag är pappas flicka. Han har alltid alltid ställt upp på mig (det har iofs min älskade mamma också gjort) och hjälpt mig med saker som tex att renovera och panela om huset. Vi har gjort flera resor tillsammans, bla Skottland och Norge, varit ute på X antal mulsht- och fiske turer och de betyder så mycket för mig att vi gjort detta tillsammans. Jag kan tycka att han är oerhört fånig och irritera mig något fruktansvärt, men han är ändå världens bästa pappa. Vi är oerhörd lika och har samma intressen och det är nog därför som vi har så kul tillsammans. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan pappa, han är ju bara världens bästa pappa och man kan alltid lita på honom. Det är något speciellt då vi är ute på jakt, fjällturer eller resor, riktigt kvalitets tid. Ibland då vi är ute, tex som igår då vi postade på rådjur, satt han lite i egna tankar och ficklade med en pinne och jag kände hur hela jag fylldes av en kärlek då jag iaktog honom. Ett barns kärlek till en förälder. Så brukar jag ofta känna då jag iaktar honom utan att han ser det och han sitter och håller på med telefonen eller som igår med en kvist. Det låter kanske löjligt, men jag känner en sådan ömhet och värme och han ser så sårbar ut, min älskade pappa. Jag vill att tiden ska stanna, jag ville inte att han och mamma ska bli äldre, jag vill ha han/dom kvar så länge jag lever. Och som jag sa så att även om jag ibland känner att jag skulle kunna explodera på honom så älskar jag han ju gränslöst innerst inne, oavsett om han skjutit "Min" älg eller fånat sig på revyn eller någon annanstans. Han är bara helt enkelt världens bästa pappa! Älskar dig pappa!!!