Stamtavla på föräldrar?

Nå er ennu en dag til ende å jeg skall allerede legge meg, kl åtte på en lördagskveld! Har man inge liv eller? Men jeg er så sliten å så trött å lei så jeg vill bare sove, å da elsklingen endå ikke er her kan jeg jo like gjerne gå å legge meg å sove ut. Sluttet kl tio i morges efter 22 h på jobb, da er man bra nok sliten. Jobbet der jeg var igår er ikke så veldig fysisk krevende, egentligen inget, men psykiskt!!! Det er kjempe svårt å förklara, men jeg ville bare (å gjorde det) grine da jeg reiste hjem. Men hjemme var det bare å bite sammen å skifte dekk på bilen, 15 april er jo siste dagen. Å det var skitigt å jävligt, humöret tröt men det var gott når det endelig var klart. Bra kvinne reder seg selv ;0) Men siden var det dusj av både lill-prinsen å meg, å siden var det rake veien till sengen, för då var både tålamod å ork slutt. Kjentes bedre efter litt sövn, å ettersom lilla Lovan å syster-yster var hos mamma å pappa reiste jeg ned dit å Iniz (syster) hadde laget så god mat! Förretten var god, men egentligen inte helt i min smak, men huvudrätten var gudomligt gott å siden desserten, mums! Till förrätt var det vitt bröd gratinert med brieost, honning å krepsehaler på en bädd av sallad. Till huvudrätt var det prosc...pruscott...prochotte...äsj, skink-lindad å timjan-marinerad fläskfilé med potatis- å blomkålsmos å en super god sås med bla rödvin, rosmarin å balsamico vinäger i. Å till dessert var det pannacotta med tre smaker, vit choklad å passionsfrukt, lime å så mango. Mäktigt men super gott! Blev ingen fisketur idag, men pappa har lovat vi ska åka i morgon i stället. :0)

En sak som irriterar mig (finns mycket som irriterar mig) er dette med hurvida man vill eller bör skaffa barn. Läste en artikkel for noen dager siden om att skaffa barn å att nå så hadde medelaldern för förstföderskor gått ned. Tidligere var det över 30 år. Hur som helst så tok man opp det att den biologiske klokken ticker å att kvinner får sug etter en bebie då dei möter en. Men man tok også opp det med att alla ikke kan få barn å att alla ikke ville ha barn. Det to siste blei det debatt av noen dag etterpå, å jeg blir så irritert (nu kommer det). Som kvinne virker det som att det skall fortventes att du vill ha barn å att man bare er gjord för å få barn. Noen syntes det var vansinne att man som kvinne valgte bort å skaffe barn, det var unormalt å man fick tenke på dem som ikke kunde få barn. Man sku va gla för gaven att kunne få barn å kvinnens oppgave var å gi mannen barn. Dessuten var det egoistiskt å velge bort barn fremfor en karriäre eller dylikt. Men hvorfor er det så selvsagt att bare for att man er kvinne så vill man ha barn? Eller hvorfor titter folk (mange) snett på en da man er over 30 år å ikke kjenner panikk over å ikke ha barn? Jeg har mött mange fordommer eller hva man skall si da jeg sagt att jeg ikke har lyst på barn eller planerer å skaffe barn. -Alle vill jo ha barn!!!! Ja men om man inte vill det då, er det ikke ens eget valg hurvida man vill ha barn eller inte? Å det må vell väre bedre for barnet om man ikke skaffer det enn at det skall få en dårlig oppvekst för att man egentlig ikke ville ha barn. Men man anses jo nesten som et monster, ett UFO da man sier att man ikke har lyst på barn. Jeg elsker lilla Lovan höyt å njuter av å väre sammen med ho, men jeg får ikke noe sug etter en bebie. Å jeg anser ikke jeg er umenskelig for det. Akkurat idag vill jeg ikke ha noe barn, men det kan jo endres etter livs situasjonen. Jeg mener, jeg å elsklingen har "bare" vart sammen i 7 snart 8 mån, men boendet idag er forlite for å skaffe barn, man må i så fall bygge nytt eller flytte. Jeg har ikke ett fast jobb å vi har båda intressen som tar mye plass i livet. Det blir jo trots allt en omställning att få barn, å den måste man vara berädd på. Man måste vara redo båda å känna att det är rätt, å ibland kanske det rätta är att inte skaffa barn. Man kan ju ha hundar ;0) Sedan er det ju inte en självklarhet att man kan få barn, det e ju bara 10% chans å bli gravid läste jag. Å det er lite! Å så er det ju detta med omständigheter.... Jag kanske kan få barn på normalt sätt rent fysiskt, men sedan funkar det inte eller riskene er så höye å man kan få betale så höyt pris för det. Ska man skaffa barn om chansen för missbildning av hjärtat er 60%? Dessutom insjuknar mellan 50-80% i förlossningsdepression pga det jag har. Det e höga procent, så e det värt å ta den risken? Jeg vet ikke, men just nu känns det inte så. Sen er jo adoption en lösning för de flesta, men inte för alla...tyvärr! -Men låt oss få velge selv, bara för man er kvinna er man ingen avels-ko!!! Precis lika lite som att man självklart vill ha barn! Sen som med bilar skulle det va körkort på barn och husdjur, för at lära sig å se om man blir godkjent. Sedan skulle alla ha en stamtavla, för det finns många som man inte sku avla på, som aldrig sku ha barn! Hade varit bättre om dom som inte kunde få barn å som så gjerne ville fick dom i stället. Men men, man kan inte bestämma allt. Vi får väll se den dagen jag ligger på dödsbädden om jag fick nå barn eller ei, för idag vet jag inte. Men jeg trur man kan vara lika lyckelig med barn som utan barn. Å jeg har ju alltid mina syskonbarn :0) Men momma/farmor sku jag ju gjerne ville bli en dag :0P Nu ska jeg läsa lite, läser John Grishams "Dödscellen", rekomenderer sterkt hans böker. Allahaısmarladık!

Barnen har inte bett om att bli satta till världen, och det är heller inte av hänsyn till barnens förnöjelse att de blir till / Amalie Skram

Att fatta beslutet att skaffa barn är ett oerhört ställningstagande. Det är detsamma som att besluta sig för att resten av livet ha sitt hjärta vandrande utanför ens kropp / Okänd

Hemligheten med tålamod är att hitta på någonting annat att göra medan man väntar / Okänd

Jag vill absolut inte ha några barn då jag blir stor, men jag kan tänka mig att bli mormor / Evelina 6 år