Stress, stress, stress å åter stress! Önsker man kunde gå tilbake til tiden då man handlet med skinn å grödor å da man brukte solen som klocke. Denne evige stress tar livet av meg. Man skall stresse hit å dit, man skall hinne med det å det, å vill man inte dö av cancer å andra hemska sjukdommar så bör man helst leva i ett med naturen å göra allt själv, sylt å saft å bröd osv. Men idag känns det omöjligt, man hinner inte. Å denna eviga stress med att se till så man har jobb så att man inte hamnar på gatan av fattigdom. Nej en koja i skogen långt bort från ära å redighet där man hadde en egen odling av olika slag, några djur, jakt å fiske, sova då man var trött å vaken då man var pigg så skulle man kanske må bäst. Man blir jo lätt Skittzo av å jobbe på mange ulike sted så som jeg gör, veit jo snart ikke hvor jeg er.... Men hva har jeg å velge mellom? Jo det eller gaten.... Å gaten er jo ikke noe alternativ egentlig... nei slutt å tilverke penger, brenn dem å återgå till jakten å grödens tider. Svär på heder å samvete att folk ikke knapret piller, gikk til psykolog, fick samme hemske sjukdommer å stresset slik det er idag. Men det går jo liksom ikke å endre tillbake i en griseblink, men fan hva jeg önsker at jeg kunnet. Kanske sku oppfinne en tidsmaskin. Nej jeg er sikker på att folk var lyckligere da! Foruten å stresse har jeg jo fisket i påska, å jeg å pappa å mine två elsklinger var opp till fjälls å fiskade. Elsklingen fick en liten röding, men vädret var toppen ( foruten att det blåste på slutten) så det gjorde inte så mye. Njuter virkelig av slike turer, som sagt lyckligere.... Siden så var på Hälltjärn med Jenny, Krille, Gunnar, pappa å lille bebien i Jennys mage. Vi fick ingen fisk, men det var en bra tur ändå. På kvällen rökte vi röding från Landösjön hos pappa å mamma, mumma! Nu ska jag lägga upp nå mer bilder å siden dekke frem på bordet! Adios amigos!
Stress är den moderna formen av självmord / Walter Henkels
Många människor blir stressade av att vara tvungna att skrapa ihop pengar till lugnande medel / Otto Ludwig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar