Mitt livs första konferans!

Ikväll kommer bloggen från ett hotellrum i Trillevallen. Jag är nämligen på min första konferans, eller som man kallar det inom läroenheten planeringsdagar. Det är ju en fördel med att vara fast att man får följa med på sådant här, och inte bli den som alltid är kvar och jobbar vid konferansresor och julbord. Sedan är det et plus att jag jobbar på samma ställe som mamma, för hon och jag bor tillsammans. Det blir liksom lättare så, med kläder, toa osv. Å så e vi lika kvällstrött båda två, så fast klockan bara e halv tio å 90% av dom andra hänger i baren så har vi lagt oss å bloggar å lyssnar på Britt-Marie Matsson. Det var väldigt osäkert om vi skulle iväg, för pappa blev sjuk igår, och man misstänkte det kunde vara en hjärtinfarkt på G. Men efter pröver å andre tester konstaterte man at det mest trulig var magen som kranglet. Å det var en sykt skön fölelse å få vite det å få hjem han. Vet ikke hva jeg sku gjöre om jeg mistet noen av dem. Veit at jeg kanske har en litt annerledes relasjon med mine foreldrer en hva andre har, men det beror på at jeg värt mye syk å dei har värt der jämt. Så hur som helst så är vi i Trillevallen på planeringsdag, å mycket av detta är rena grekiskan för mig. Men jag ska väll lära mig antar jag. Men när man är på sådan här konferansdagar så har man ju hört at man bara äter, och det var förvisso sant, men det var då ingen spec bra mat. Ja skaldjursbuffèn var ju bra, men huvudrätten var så salt att en kanna vatten är bara förnamnet för vad man behövt dricka. Sedan var äppelkakan til desssert från föra seklet, så torr at man satte den i halsen. Nej nu ska jag sluta klaga, jag är ju här!!! Nu ska jag sova! Tjing tjing!