Älgjakt dag 1

Dagen D, alltså första jaktdagen på årets älgjakt! Jippie!!!! Igår träffades vi alla uppe i slakteriet för å gå igenom jakten och skriva på papper osv. Det var så kul å träffa alla, det var ju ett helt år sedan sist. I morse var det uppställning kl 07:00 och område 1 (mot Tångeråslinjen) skulle jagas och jag å pappa gick Sönnaflon å det dröjde inte mer än en kvart innan det small och Arne hade skjutit en kviga. Grattis grattis :0) En halv timme senare fick Amos upp en ensam älg bara 100 meter framför oss, men den var skrämd av postare så det bar iväg omgående å sedan gick det upp å ner å det vek för alla postare, å vi skyndade uppöver, men det släppte halv elva ca å sedan fick han upp ngt konstigt. Det buktade å buktade å stannade, men Amos skällde aldrig, å eftersom han knappast stött på björn tidigare så kunde det bero på det att jan inte skällde. Det var inte en älg i alla fall eftersom det buktade, sedan också att det gick aldrig ut på ngn myr utan det gick genom snår och tät vegetation. Vilket björn gör. Vi skyndade oss upp på storvägen för det verkade komma där, men då buktade det igen å vek neråt. Å vi efter, å åter igen tackade jag min lyckliga stjärna för min relatovt intensiva träning i sommar, för fast att det gick i hundra knyck så blev jag inte andfådd. Fan vad skönt!! Vi tog in på ekipaget som vi jagade och tillslut stannade det i ett buskage och vi smög fram, på 43 meter såg vi att det skymtade i ngt å då Amos upptäckte oss så kom han farande, å det sku han inte göra om det bara var en älg. Sedan slutade det å röra sig i buskaget å det som varit där försvann å vi vände hemåt. Ovanför Renholdsflon höll vi på bli översprungna av en kviga, men vi hade inte gevären laddade eftersom vi väntade på skjutsen till slakteriet. På em så satt jag med mamma (som jaktarrendator må man ha med sig jaktgästen då det inte finns pass till dom själva då det är så många med) men det hände lite å inget, men så small det 3 jävligt snabba å det kunde bara vara två skyldiga, min bror å Andreas. Sistnämnda. Nino var jätte intresserad å då vi blev visad skottplatsen så följde han spåret nästan helt prickfritt tills han kom till älgen, men då tyckte han att det var lite läskigt....eller väldigt mycket för den delen. Men han visade att han var intresserad å att det finns hopp! Gissa om jag var stolt över han! Men stackars Fixen fick ju sitta kvar i bilen för att det inte skulle bli svårt å spåra, å han blev så olycklig då han såg att vi gick iväg utan han att han nästan skrek. Kan ju tala om att det gjorde lite ont i hjärtat! Nu är det kväll, å i morgon hoppas jag det blir som S-O brukar säga: Klart bakåt, skott kommer! (Fast han menar det ju i ett helt annat sammanhang, men det tar vi inte upp här) ;0P Hej hopp i lingonskogen!