Det e så himla konstigt, för vissa dagar och i vissa väder så får jag en oerhörd längtan till Evenstad der jeg studerte. Som tex precis efter nyår så vill jag liksom bara åka ner dit. Å just den situationen grundar sig nog i att första året åkte vi till Slovaiken precis efter nyår, å det var en helt underbart rolig tur. Å jag kan fortfarande känna lukterna, se bilderna och höra ljuden från då vi var där. Hur O-E köpte en 4 L flaska med vodka i närbutiken som räckte åt oss alla hela resan. Hur vi badade i heta källor och pga av bakterier fick jag inflammation i brösten, har aldrig haft så stora som då. Men så har jag inte haft så ont heller. Å doktorn som kommer till hotellet å ska undersöka mig ser ut som han just kommit från ripjakt iförd snödräkt och röd toppluva. Eller då två meter långa H var så bakis att han låg dubbelvikt på bussätet. Eller att personalen i receptionen på hotellet kollade på pornofilm hela tiden. Sedan ger ju våren också flach backs från Evenstad, hur våren sakta kom smygande och att man började kunna sitta utanför skolan och plugga. Eller den gången då jag, O-E å Keiko åt tacos å la ut jalapenos till småfåglarna så att då Orf hittade en död fågel på fuglebrettet så skulle han känna att den luktade taco å da sku han förstå hur ting hengde sammen......litt långsökt, men nästa dag kom Orf med en död fågel han hittat under fågelbordet. Hade garanterat ingenting å göra med jalapenosen, men vi fick ett gott skratt. Eller Orf som alltid åt brödskiver med tomatsild å skivad banan.......Uäk!! (Han sku jeg förövrigt kunne skrive et heilt eget inlegg, en snodig fyr) Hur jag å E satt å fjaste i lesesalen å hade stolrace runt där så det blev långa svarta spår på golvet. Mornarna den första terminen/semestret som jag bodde på samfunnshuset där strömmen alltid gick då man vred på micron, å hur pensionärena hade långkok i K-H kök. Det var också där som Limbo dog den 6 december bara 1,5 år gammal, älskar dig fortfarande lilla vän. R.I.P! Eller alla dagar och månader jag bodde på internatet. Det var helt jävligt bitvis, men samtidigt ångrar jag inte en sekund att jag flyttade dit. Å där har vi ju julen eller tiden innan jul då det först var den stora hösttakkefesten, där jag hade en fruktansvärd nära döden upplevelse i form av en Regäl bakfylla första året. Alla klänningar som jag och mamma sydde inför dessa fester. Å i början av december då all undervisning var slut och examensläsningarna började var också speciell å väcker minnen. Känslan av nystädat och mysigt rum, där jag å E kunde dricka te i timmar. Saknar te-stunderna med honom, väldigt mycket, vi kom varandra så himla nära! Savner deg å håper vi snart ses eller snakkes igjen! Internat rummet på 12 kvadratmeter som jag bara älskade å som trots att det var litet saknar. En trappa ner var ju studentpuben Biotopen, å där får jag väll säga att what happens in biotopen, stay`s in biotopen! Men händelser at minnas som får komma ut i ljuset e väll då T hängde ut spanioren genom fönstret, då det var skiflyging från bardisken, dans på biljardbordet å framför allt konsert med världens underbaraste band: The Ola Jons! Fan vad många gånger man partajat å dansat til dessa nydelige gutter. Eller då N hoppade ut genom det STÄNGDA fönstret och grabbarna fick hämta igen han i lösdriften å köra han til legevakta där S stal kanyler för å sälja till narkomanerna på L***N. Å där bonden nästa dag kom å frågade rektorn varför hans kor var blodiga.... Alla tema fester: Bad taste, Cowboy, Nisse-fest, Indian-fest, 70-tals fest osv. Då E gick upp å la sig naken i A-M:s (en annan gutt) seng i tron om at det bodde ei jente der å blei hivd ut gjennom döra uten klär. Jag kan sitta å räkna upp hur mycket som helst, förutom mina egna bravader såklart (både pos å negativa.....) som jag både är stolt å mindre stol över. Men aldrig något som jag ångrar. Sedan så har det kommit å gått mycket folk under alla dessa år, och vissa har satt mer spår än andra. Keo tex, han har satt ett spår hos mig som alltid kommer å finnas där, minnen från Trollpitt-stugan där han bodde med två kompisar. Svinkallt golv å 70 cm bred säng. Jag vet vad ni tänker nu, men jag vill bara visa att finns det hjärterum så finns det stjärterum. (Det där lät ju inge bättre....)ja ja! Tromsö-gutten E (mitt te-sällskap) har också lämnat tydliga spår. Å han e nog den som vet mest om mig i hela världen. Han vet om alla mina misstag och alla mina framgångar. Andra som lämnat spår är T, CB, O-E, Keiko, H*2, alla vi som var ett gäng första åren. Sedan kom underbart fina T-A som jag bodde med i ett år (som fick utstå väldigt mycket, stackars han) å som jeg hade dype samtaler med da jeg badet eller da han badet (ikke noe sjenert der), det var han som sa att han hittat en gutt som var precis en Åsa typ. Jag bara skrattade åt honom och idiotförklarade han. Kom på fotbollsplanen å blev eld å lågor, kjekkeste gutten jag sett var där å jag skyndade mig hem till T-A å ville höra vem det var. Det där är S som jag pratade om......T-A visste verkligen vad han pratade om. Jeg å S var ihop i nästan 2 år, å ibland tänker jag på det ibland saknar jag det. Men det e nog mer minnena som jag saknar mer än själva S. Vi hade det bra, men vi växte från varandra. Men hans föräldrar var världens bästa svärföräldrar! S & G <3 Sedan guttarna i "Huset i skogen" som bjöd på storfugl kebab, S med draghundarna, S med Rex å kule A som fanns där då det blev slut med S. K å J-A. Finns så många å räkna upp. Eller då J knuste 24 laxerpiller å stoppade i M:s mat, å han höll på drita ihjäl seg. Bästaste Ö som blev min extra pappa där och som alltid fanns där. Som höll mig i sin famn och tröstade mig då jag var ledsen och skrattade med mig då jag var glad. Han behandlade mig som sin dotter å jag var en i hans familj. Han kan jag nog säga att jag älskade å gör det nog fortfarande, för dte finns inget ont i honom. Savner deg, hils Vang! Å så klart fina fina underbara Jess som fick mig att söka dit å som sedan den dagen varit min allra bästa vän! Å alla lärare, alla orginella men underbara lärare som man fick så bra kontakt med. Då vi var på förfest eller bjöd in oss på efterfest hos rektorn, å även om vi kom kl fyra på morgonen så sa han alltid: Nei så hyggelig! Underbart fina H! Andra som kommit och gått på skolan är Mommlarn, Stå-pikks fantomen, Ole-Pong, O-J, A tante på Mykkleby, Mus-Hege å Rått-Harry (dom höll på med forskning med möss) mfl. Men det fanns ju ett liv utanför Evenstads väggar, å där fanns den fina familjen på Opphus som hade Wilma som Fixen fick 6 valpar med. Det var det som förde oss sammen, å dom blev också som min extra familj och dom behandlade mig som en dotter. Precis som med Ö så kan jag säga att jag älskade dom å gör det fortfarande. Jag saknar er R & K å så lilla Wimlan ;0) Alla ställen runt om Evenstad: Arnesen närbutikk, Koppang, Stai, Rena, Elverum och Opphus. Sedan fanns det ju ställen på Evenstad: Tronkberget, Evenstadlia å så ställen som studentene navngitt: Trollpitt-stugan, Fitt-lia, Pongmoen bol å sol å Kråkeslottet. Å så alla resor vi gjorde med skolan, Slovakien där finaste A kommer ifrån, han var min prins å jag hans prinsessa (även fast vi inte hade nå förhållande), Skottland där guttene hamnade på en gay-bar, Afrika där jag var sjuk 3 av 4 veckor men det blev ändå ett minne för livet. Ja.....detta blev ett sjukt långt inlägg, men jag saknar verkligen Evenstad....eller i alla fall så som det var då. Nu skulle nog bara platsen vara det jag saknar eftersom inga gamla studenter e kvar. Men minnena lever kvar och jag tittar ofta i fotoalbumen å mimmrer om svunna tider, som då jag å S satt på ballkongen på Mykleby å drack dårlig hembränt å insåg at vi båda var forelsket i J, å vi skålade å sa: Att må beste kvinne vinne! Om jeg sier så her, så var ikke jeg den beste kvinnen. Dei er sammen nå har en onge å jeg önsker dem alt godt, for kort etter den dårlige hjemmebrenten så kom Keo in i bilden! I min trapp henger det fullt med bilder från tiden på Evenstad, å allt pryds av diplomet jag fikk da vi döptes till Evenstad Kaniner (studentene hette så) gjennom å ros ut i Glomma med båt, svömme in, få 96% dårlig hjembrent å rå due i sjokkolade å en helvetisk fest. Å siden var vi skyldiga å gå ut å göra som kaniner gör flest....... Jag måste nog knyta igen sekken nå, ellers kommer jeg å holde på hur lenge som helst. Det finnes folk som betytt mye som jeg ikke nevnt, men dom veit at dom betytt mye ändå. 98% av er som lest detta sluttet sikkert etter 24 rader, men for er som lest det heilt hit skjönner at tiden på Evenstad har varit en av de bästa i hela mitt liv å ibland skulle jag vilja skru tilbake tiden å komme dit igjen...... Jag har det toppen nu, men Evenstad det va ändå Evenstad!
 |
Hovedbyggnaden på Evenstad |
 |
Internatet å Biotopen |
 |
Internat delen Hundehuset |
 |
Den ombygde låven |
"Ta hand om dina minnen. För du kan inte återuppleva dem" / Bob Dylan