Prinsar, feminister och grodjävlar!

Nog är det väll så, att vi alla drömt om lyckan sedan vi var små. Vi alla lekte mamma, pappa och barn, det man kallar kärnfamilien, något som vi alla känner igen. Alla små flickor som läst sagan om prinsessan som i tornet är fången, och precis som alltid så slutar sagan lyckligt även den gången. För prinsen kom ju ridande på sin vita häst, för att visa att han var modigast och bäst. Hur han sitt svärd i draken stack, tog dess nycklar till tornet och sa tack. Hämtade prinsessan och bar henne på starka armar ut, för det är ju sagt att alla sagor har ett lyckligt slut. När han räddat henne han till slottet henne tar, sedan får han prinsessan och halva kungariket av hennes far. Men är verklighetens saga lika, att prinsen får prinsessan och man ge pengar till de fattiga från dom rika. Nej nog vet vi alla ändå, att verkligheten inte ser ut så. För många så är prinsen bara en dröm, han kommer aldrig ridande på en vit häst hållande i en töm. Självklart hittar de flesta en kärlek att leva med, men knappast att han kom och red. Nä idag ska alla vara så utåtriktad och social, och är man inte det klassas man som onormal. I sagorna behöver alla kvinnor en karl som kan försörja dem, medan kvinnan alltid sköter hus och hem. Idag ska det helst inte finnas någon skillnad på de kvinnliga och manliga könen, ALLT ska vara lika, ja så även lönen. När man krigar mot denna skillnad är man något visst, ja det kallas visst feminist. Jag tycker att det finns en anledningen till denna skillnad mellan könen, men jag håller nog inte med på lönen. Eftersom en karl i regel e starkare än en kvinna, så kommer nog aldrig feministerna att vinna. Oj nu hamnade jag visst utanför det jag börjat med, prinsessan och prinsen som alltid red. Ni kanske får nog av detta tjat, men alla söker ju en livskamrat. För människan är ju egentligen gjort för att fortplanta sig, stoppa in den ena i den andras grej. Men det är som sagt var inte lätt, att ute i denna djungel av män eller kvinnor hitta rätt. "Man måste kyssa många grodor innan man sin prins hittar", för då han plötsligt bakom en sten fram tittar. Jag har alltid haft väldigt höga krav, på alla männen som finns i detta stora hav. Han ska vara si och så, skitsnygg, intilligent, trevlig, ha humor och dessa kraven ska väll ändå inte vara så svåra att få. Men utifrån alla krav jag hade från tår upp till huvud och hals, att jag alltid var singel var väll inget konstigt alls. Mamma brukade säga att man man inte får den man älskar så ska man älska den man har, å hur ska det gå till om det e en helt hopplös karl. Nej hellre jag väntade då, men tiden gick och chanserna verkade ganska små. De flesta i min närhet fick napp, men jag fick bara på huvudet en klapp. -Du ska se att det ordnar sig för dig också, ja men när då? Det tog många år, och jag hade över obesvarad kärlek föll mången tår. En gång såg det faktsiskt ut som kraven uppfylldes och jag såg en framtidsvision, men det visade sig bara vara en illussion. Jag trodde att han faktiskt var en prins, utan det visade sig var den hemskaste å fetaste padda som finns. En ny grodjävel jag en dag hittade, och den satt där och så fint och med sina glosögon på mig tittade. Vände och vred på grodjäveln men det verkade inte vara något fel på den, så jag tog glatt med mig den hem. Men det var inte alls som jag trodde, inte konstigt att han innan på en näckros bodde. Och jag lärde mig att man ska inte dömma hunden efter dess hår, för en dag tar grodjäveln väskan och går. Hans ursäkt osade av bluff och båg, sedan verkade han mig inte komma ihåg. Men alla dessa nitar och svek, gav många olyckliga timmar i ensamhet. Men det var också ett bevis för mig, att jag skulle duga och vara en omtyckt tjej. För på låg- mellan och högstadiet där jag gick fick jag varje dag höra, vad man med sådana idioter som jag kunde göra. Tex önska att mamma och pappa dödtat mig då jag var liten, så behövde mobbarna inte ta i skiten. Och denna mobbning som höll på år efter år, har satt oerhörda spår. Å dessa minnen gör att all energin till självkänslan ut-suger, kommer jag någonsin att tro att jag till 100% duger? Jag har över detta gråtit floder, vilket har gett till att jag inte kysst så många groder. Jag har som vuxen tyckt att historier i sagor egentligen bara lurar barn, för det är inte bara å gå ut i världen å se söt ut så kommer den där på hästen stilige karln. Sittande i ett torn väntar du förgäves och du kan ge dig fan på att du blir gammal och grå, för den modiga prinsen på vit häst kommer aldrig ändå. Fast att jag slutat tro på sagor sen många år tillbak hände det en dag en helt oväntad sak. Han bara stod där framför mig och jag minns, jag visste direkt att han där är ingen ful grodjävel utan en prins. Att han inte kom på vit häst får väll då så va, för en ap-ambulans gick precis lika bra. Då vi åkte var det runt bilen som ett kärleksglittra, och kärleken började direkt i kroppen spritta. Äntligen hade jag hittat någon som uppfyllde alla mina höga krav, som dessutom så mycket av sin kärlek gav. Han har tagit över sådant hemskt som jag från skolan minns, för honom är jag den snyggaste som finns. Ja och fast att jag inte tror på sagor och kan ogilla lyckliga slut och anser att sagor är bland det falskaste som finns, kanske jag måste ändra mig eftersom jag nu äntligen hittat min drömprins. Så nu får alla andra i ensamhet leta och kyssa paddor å grodjävlar så slemmig och våt, för jag har hittat min drömprins och vi ska leva ihop tills döden skiljer oss åt. Älskar dig Adam! Så snipp snapp snut så var sagan slut!