lördag 16 mars 2013

Solen lyser himlen e blå...


Phoebus!* Det är solsken och tilltals namnet på solguden Helios. Å Phoebus har verkligen varit med oss de senaste dagarna, inte ett moln på himel, bara SOL!! och jag hoppas det fortsätter! Igår jobbade jag i stan och det var då man kände att man hade rätt jobb för vädret i att få vara ute. Dock var jag mm från att göra bort mig men lyckades som tur var bita mig i tungan. En som gjorde praktik där var från Afrika och då vi kom ut så stod vi och pratade lite och hon sa att det var så skönt att det började bli vår och varmt. Ja, sa jag, det är så man bara vill stå och lapa sol....Just där insåg jag att nu är det dax att hålla tyst, för fortsättningen på meningen var ....lapa sol så man får bli riktigt brun. Det kändes som att för hennes del var inte det med att bli brun så viktigt utan att det bara låg hos min egen fåfänga. Hon kanske inte hade brytt sig om jag sagt det utan skrattat, utan att det bara var jag som förstorade det. Ja ja, nu blev det inget sagt och jag har inget å ångra på, brukar ju kunna plumpa mig i olika sammanhang. När jag stod där ute med barnen i solskenet och såg när föräldrarna kom och hämtade barnen så såg jag i tanken den dagen vi, jag och Adam, får barn och att det var han, älsklingen, som kom och hämtade vårt barn. Såg framför mig hur glädjen, kärleken och stoltheten lyste i hans ögon då barnet kom springande mot honom. Låter säkert skitknäppt, men jag blev varm i hjärtat och hoppas verkligen att det blir så en dag. Ja men hur som helst så har det även idag varit kanonväder och man vill ju inte sitta inne ngt i onödan. Anna var och besökte mig igår kväll och klockan var halv två innan jag kom i säng och kvart över sex ringde det ngn som ringt fel....man ringer inte fel en lördags morgon!! På fm packade vi skotern och kälken och åkte ner på Kläpptjänna för att njuta av vädret och för att blöta spöna lite. Syrran och barnen var med, och Pelle var inte road av att vara ute...så vida han inte fick sitta på skotern med motorn igång. Ni kan ju gissa att han var lite smått förbaskad då pappa stängde av skotern. Farbror G och M-L och Jenny å Elias följde också med. Jenny ska ha barn i Juli och hade en ganska stor mage (pingvin stilen :0P), det ser så mysigt ut om man bortser från foglossningar. Gonade oss i solen tills ungarna började bli kjinkiga och ville hem för att sova. Om jag säger så här, om Pelle var förbaskad då han inte fick ha skotern igång så var det inget mot vad han blev då vi skulle åka hem och han skulle sitta bak i kälken. Han slingrade sig som en ilsken maggott och skrek verkligen rätt ut och jag fick vara the bad guy å tvångshålla honom. Han skrek nästan hela vägen hem tills han somnade av utmattning. Å så förbannad eller ska vi säga hysterisk var han för att han inte fick sitta på skotern med moffa, vilket inte gick eftersom han måste hålla i styret och hålla koll på kälken osv. Jag kände mig som den elaka mostern, och inte blev det bättre av att sedan vi ätit och Pelle hade hela middagen och efterrätten (semla) i ansiktet och i håret och han skulle bada. Jag tog på mig å bada honom vilket inte var ngt smart drag eftersom att han blev hysterisk igen och skrek. Elakt tycker ni säkert, men det var för hans skull å sedan vi vred av vattnet så var han på gott humör. En kille som verkligen vet vad han vill och får han inte som han vill så skriker han bokstavligt talat rätt ut. Sötunge!! Gick ut och gick med hundarna då jag kom hem och det är så hemskt att se hur gammal Fixen blivit, det påminner mig bara om att dagen då han kommer att dö närmar sig. Jag förstår att han börjar bli så gammal att han egentligen kan dö när som helst, men jag blir tokig om jag ska tänka på det viset, utan jag får bara hoppas att han lever många år till. Men den dagen då det är dax för han att gå till de sällare jaktmarkerna hoppas jag att det inte finns något annat val än låta honom sluta. Jag vill helst inte bestämma att antingen så gör vi så här eller så får han somna in, jag kommer aldrig kunna ta det beslutet själv även om att jag vet att jag måste göra det som är bäst för honom. Men som sagt jag vill inte måste ta det beslutet, utan att det ska vara att det finns inget vi kan göra så det är bäst att låta honom gå vidare. Usch, jag blir ledsen bara jag tänker på det, så jag får försöka låta bli och njuta av det som är nu. Vet jag e skitblödig vad gäller hundarna och förmännskligar dom mer än jag borde. Men det har alltid bara varit vi, ingen som fått ngn plats på riktigt i mitt hjärta tillsammans med dom. Det har varit vi som sagt och dom har varit där när jag mått som sämst, aldrig svikit som andra gjort och stuckit då det varit som värst. Nu har jag träffat en som är lika trogen som de och som älskar mig för den jag är och som inte sticker, och alla har en fast och riktig plats i mitt hjärta. Självklart olika sorters kärlek, Adam är mitt livs stora kärlek och hundarna mina trogna och älskade följeslagare. Och ja, jag erkänner jag är vek och blödig, men så e jag och så e det bara :0) Nu ska jag hem och sova snart och hoppas på att jag vaknar med älsklingen bredvid mig, knappast troligt men man kan ju alltid hoppas! Saknar han sååååå jäkla mycket! <3 hej="" hopp="" nbsp="" p="">
*Phoebus är den latinska eller romerska namnet för den grekiska Phoibos 'den lysande', ett tillnamn som användes in den klassiska mytologin för antingen guden Apollo eller Helios 'solguden'.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar