onsdag 10 april 2013

Hur nära kan man vara å dö utan att egentligen dö?

Sverige som ändå räknas bland dom 15 rikaste landen i världen och som egentligen har alla möjligheter att hjälpa dom som bor här, klarar det ändå inte. Detta trots att det finns en lag som heter LSS: "Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade". Denna lag är tänkt att hjälpa alla med speciella behov och som behöver hjälp med boende, assistent, god man osv. Men ändå verkar inte alla falla under den kategorin, men det är svårt att täcka allt. Så det är ju därför det finns en lag som heter LPT: "Lagen om psykiatrisk tvångsvård", en lag som man ibland kan tyckas används för lite. Jag menar att om man tex. verkar få ut en sexuell njutning av att trakassera och förstöra för andra så kanske det är förståeligt att dom inte går under LSS utan att de på ett bananskal glider rätt in under LPT lagen. Det finns nog många å ännu fler som passar in där, många där hjulet snurrar men att hamstern aldrig varit där. Ja hur som helst så kanske det är ett tips till Reinfeldt att man bör kanske ta och se över hur många som passar in där för att på så sätt skapa flera arbetstillfällen. Fan, jag kanske skulle blivit politiker! Hur som helst så när jag slog upp min blå i morse så var det som att någon tappat ett gruslass i ögonen, så sjukt jävla trött! Men fick väll skylla mig själv eftersom jag och bästa Anna suttit och pratat till halv ett. Hade bestämt med pappa att vi sku ses åtta där och åka iväg och köra fram veden med skotern. Det hela gick geschwint och vi körde fram det på 6 lass, så bra har nog aldrig ved-görat gått och absolut inte så fort! Sedan fick vi ju en jävla upplevelse, säger bara det: Kör hårt Reinfeldt! Pysslade lite hemma, spelade yatzy (I´m the winner, I´m the best ;0P) å drack kaffe innan vi tog med hundarna och gick ner till Kläpptjänna och följde skoterspåret som gick halvvägs runt tjänna, en lagomt lång och fin tur. Det var bara fika som fattades. Åkte hem och duschade och ritade lite innan jag på lukt åkte ner till mamma och pappa och fick mig mat; Heta räkor och ris! Mums! Men innan jag åkte så hade jag gått och irriterat mig på en fluga som surrade och dunsade mot fönsterrutan i köket. Nu är dom ju egentligen ganska så slö och är relativt lätta att ta för hand och göra proceduren kort. Men denna ville inte stanna (Skulle inte jag heller om jag visste att någon tänkt klämma ihjäl mig) utan for runt runt, men tillslut så stannade den bakom en blomkruka och jag såg det lilla kräket som en svart ärta bakom krukan. Eftersom jag inte ville den skulle flyga iväg så tänkte jag att jag bara smyger in handen bakom krukan och nyper den. Sagt och gjort och jag fick tag i en vinge, trodde jag, och drog fram handen och det var ingen fluga utan en SPINDEL och det var ett ben jag höll i!!! Jag som lider av nå leta spindelfobi skrek som en kniv sku suttit i mig (det hade upplevts som njutning om man jämför med å ta i en äckligt vidrig spindel!) och kastade iväg den och lyckades få den att slå ihjäl sig mot köksluckan. Ja å om den nu inte slog ihjäl sig så hann den inte fundera hur vida den levde eller inte eftersom att efter typ tio slag med en tidning knappast fanns någon möjlighet till hjärnverksamhet. Ja jag vet att alla säger att om man har spindlar i huset så har man ett friskt hus, ja okej då...men dom kan väll för fan hålla sig mellan väggarna istället för inomhus. Dessutom så har jag svårt att förstå vad dom har för nytta i näringskedjan. Ja visst dom är mat till många djur, bla fåglar, men hur fan ska fåglarna kunna äta dom om dom är bakom mina blomkrukor? Jag bara frågar.... MEN, fast att jag har halvt som halvt har spindelfobi så är jag inte rädd spindlar ute. Jag har inget emot å vistas ute i skogen eller om det kryper en spindel bredvid min hand ute så gör det mig inte så mycket. Men inne!!!! Då jag av misstag fick fram det där lilla äcklet så var den traumatiska upplevelsen så nära en nära-döden-upplevelse som man kan komma utan å dö! Huga! Ja, efter middagen så blev det hem och dunsade i soffan och fortsatte att rita och just nu är det Sveriges mästerkock på tv och trots att jag egentligen är mätt så blir man ju svinhungrig och snålvattnet rinner. Tror jag måste gå och se om jag hittar något att äta, en torr kaviarsmörgås kanske. Sedan blir det snarklådan så jag är utvilad tills i morgon då älsklingen kommer med bussen, för då blir det fan ingen vila ;0P Adam, jag älskar dig och längtar tills i morgon! Puss puss
Min älskade pappa och min älskade Fixen
Alla pojkar på väg ner mot Kläpptjänna
Amos!
Nere vid Kläpptjänna!
Kläpptjänna
Min underbara pappa :0)
Söta Nino!
Bus i snön!
Fixen och Nino på äventyr 
        

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar