Solen lyser himlen e blå...

Phoebus!* Det är solsken och tilltals namnet på solguden Helios. Å Phoebus har verkligen varit med oss de senaste dagarna, inte ett moln på himel, bara SOL!! och jag hoppas det fortsätter! Igår jobbade jag i stan och det var då man kände att man hade rätt jobb för vädret i att få vara ute. Dock var jag mm från att göra bort mig men lyckades som tur var bita mig i tungan. En som gjorde praktik där var från Afrika och då vi kom ut så stod vi och pratade lite och hon sa att det var så skönt att det började bli vår och varmt. Ja, sa jag, det är så man bara vill stå och lapa sol....Just där insåg jag att nu är det dax att hålla tyst, för fortsättningen på meningen var ....lapa sol så man får bli riktigt brun. Det kändes som att för hennes del var inte det med att bli brun så viktigt utan att det bara låg hos min egen fåfänga. Hon kanske inte hade brytt sig om jag sagt det utan skrattat, utan att det bara var jag som förstorade det. Ja ja, nu blev det inget sagt och jag har inget å ångra på, brukar ju kunna plumpa mig i olika sammanhang. När jag stod där ute med barnen i solskenet och såg när föräldrarna kom och hämtade barnen så såg jag i tanken den dagen vi, jag och Adam, får barn och att det var han, älsklingen, som kom och hämtade vårt barn. Såg framför mig hur glädjen, kärleken och stoltheten lyste i hans ögon då barnet kom springande mot honom. Låter säkert skitknäppt, men jag blev varm i hjärtat och hoppas verkligen att det blir så en dag. Ja men hur som helst så har det även idag varit kanonväder och man vill ju inte sitta inne ngt i onödan. Anna var och besökte mig igår kväll och klockan var halv två innan jag kom i säng och kvart över sex ringde det ngn som ringt fel....man ringer inte fel en lördags morgon!! På fm packade vi skotern och kälken och åkte ner på Kläpptjänna för att njuta av vädret och för att blöta spöna lite. Syrran och barnen var med, och Pelle var inte road av att vara ute...så vida han inte fick sitta på skotern med motorn igång. Ni kan ju gissa att han var lite smått förbaskad då pappa stängde av skotern. Farbror G och M-L och Jenny å Elias följde också med. Jenny ska ha barn i Juli och hade en ganska stor mage (pingvin stilen :0P), det ser så mysigt ut om man bortser från foglossningar. Gonade oss i solen tills ungarna började bli kjinkiga och ville hem för att sova. Om jag säger så här, om Pelle var förbaskad då han inte fick ha skotern igång så var det inget mot vad han blev då vi skulle åka hem och han skulle sitta bak i kälken. Han slingrade sig som en ilsken maggott och skrek verkligen rätt ut och jag fick vara the bad guy å tvångshålla honom. Han skrek nästan hela vägen hem tills han somnade av utmattning. Å så förbannad eller ska vi säga hysterisk var han för att han inte fick sitta på skotern med moffa, vilket inte gick eftersom han måste hålla i styret och hålla koll på kälken osv. Jag kände mig som den elaka mostern, och inte blev det bättre av att sedan vi ätit och Pelle hade hela middagen och efterrätten (semla) i ansiktet och i håret och han skulle bada. Jag tog på mig å bada honom vilket inte var ngt smart drag eftersom att han blev hysterisk igen och skrek. Elakt tycker ni säkert, men det var för hans skull å sedan vi vred av vattnet så var han på gott humör. En kille som verkligen vet vad han vill och får han inte som han vill så skriker han bokstavligt talat rätt ut. Sötunge!! Gick ut och gick med hundarna då jag kom hem och det är så hemskt att se hur gammal Fixen blivit, det påminner mig bara om att dagen då han kommer att dö närmar sig. Jag förstår att han börjar bli så gammal att han egentligen kan dö när som helst, men jag blir tokig om jag ska tänka på det viset, utan jag får bara hoppas att han lever många år till. Men den dagen då det är dax för han att gå till de sällare jaktmarkerna hoppas jag att det inte finns något annat val än låta honom sluta. Jag vill helst inte bestämma att antingen så gör vi så här eller så får han somna in, jag kommer aldrig kunna ta det beslutet själv även om att jag vet att jag måste göra det som är bäst för honom. Men som sagt jag vill inte måste ta det beslutet, utan att det ska vara att det finns inget vi kan göra så det är bäst att låta honom gå vidare. Usch, jag blir ledsen bara jag tänker på det, så jag får försöka låta bli och njuta av det som är nu. Vet jag e skitblödig vad gäller hundarna och förmännskligar dom mer än jag borde. Men det har alltid bara varit vi, ingen som fått ngn plats på riktigt i mitt hjärta tillsammans med dom. Det har varit vi som sagt och dom har varit där när jag mått som sämst, aldrig svikit som andra gjort och stuckit då det varit som värst. Nu har jag träffat en som är lika trogen som de och som älskar mig för den jag är och som inte sticker, och alla har en fast och riktig plats i mitt hjärta. Självklart olika sorters kärlek, Adam är mitt livs stora kärlek och hundarna mina trogna och älskade följeslagare. Och ja, jag erkänner jag är vek och blödig, men så e jag och så e det bara :0) Nu ska jag hem och sova snart och hoppas på att jag vaknar med älsklingen bredvid mig, knappast troligt men man kan ju alltid hoppas! Saknar han sååååå jäkla mycket! <3 hej="" hopp="" nbsp="" p="">
*Phoebus är den latinska eller romerska namnet för den grekiska Phoibos 'den lysande', ett tillnamn som användes in den klassiska mytologin för antingen guden Apollo eller Helios 'solguden'.

Solen lyser.....forts.

Kläpptjänna!

Fika och korvgrillning!

Hårding!

Ut på tur, aldrig sur! :)

Glädjen e total!

Utmattad efter en hysterisk skotertur

Ska man äta så ska man äta riktigt!

Älskade Fixen!

Älsklingen med Pelle och Lova. Han kommer å bli en underbar pappa den dagen vi får barn.

Tomhet!

12 mars 2013, ett datum som man alltid kommer att komma ihåg. Min älskade momma skulle fyllt 75 år idag, och tidigt i morse dog min älskade farmor :0( R.I.P farmor! Det var väntat men samtidigt så kan man aldrig helt bereda sig på att dom ska dö. Om man tänker utifrån hennes liv så var det kanske det bästa, hon har varit sjuk under en lång tid och hon ville dö. Men fast att man vet det så kan man inte riktigt förstå det, acceptera det och vill inte att det ska vara så. Allt hade gått mkt fort å alla hennes barn (faster och farbröder) var här då det hände vilket var skönt. Å fast att vi inte träffades så väldigt ofta, kanske för sällan, så finns det en jätte stor tomhet efter henne. Det e liksom ett hålrum i hjärtat, precis som då momma och farfar gick bort. Det läker ju ut eftersom, men det finns ju kvar en tomhet liksom. Man glömmer ju inte nära å kära bara för att de dött. Men det är tomt, trots att hon inte brukar vara här. Men idag är det inte bara tomt efter farmor, det finns ännu en tomhet. Och det är konstigt att tomheten kan vara så påtagande, så tydlig utan att det egentligen märks. Trots att det sprakar i brasan, hundarna rör sig och musiken och tv:n är på så kan man nästan ta på tomheten här. Det är nästan så man förväntar sig att det ska eka om man pratar, vilket det inte skulle göra, men det känns så. Återigen är vi vid det att trots att det är ett tag sedan som älsklingen var här så saknas han så innerligt mycket. Hela hans väsen fattas, hans värme, hans andetag ja hela hans närvaro lyser så tydligt med sin frånvaro. Nåddes i morse av beskedet att farmor dött vilket öppnade sorgens portar och vilket i sin tur ledde till att det kändes inte lättare att lämna älsklingen och Opsaheden. Tror inte jag varit ngn vidare värst bilförare idag eftersom jag varit ledsen och gråtit längre stunder och det har känts som att jag haft fokus och reaktionsförmåga som en lobotomerad iller. Trots att tusen tankar snurrat runt i huvudet idag så har jag känt mig helt tom i skallen. Återigen den där tomheten. Idag hade jag verkligen helst velat vara kvar där nere kanske mer än någon annan dag och bara fått sitta eller ligga intill hjärtat och känna hans trygga famn, hans armar runt mig, hans kramar och kyssar och hans lugnande ord. Jag vill väll aldrig åka ifrån honom, men idag var det så sjukt jävla jobbigt. Men det var ändå skönt att jag hade honom där nära intill mig då mamma ringde i morse. Och nu lyser tomheten som en strålkastare, jag tror iofs att tomheten är lika påtalande där som här, för vi ska vara tillsammans. Så e det bara! Jag har då tänkt mig att vi ska leva sida vid sida som ett älskande par för resten av livet, och det känns som att han också tänkt sig det. Hoppas jag. Jag har tillbringat ytterligare två fantastiska veckor där nere och fått en första smak av våren på riktigt med takdropp, sol i massor, plusgrader, bara vägar, gräsmattor som sticker fram och själva lukten av vår. Det var väll därför det var extra deprimerande att komma hem till snöstorm, höööga snöplogkanter och en igensnöad gård. Men hur som helst så började vi dessa två veckor tillsammans med en kryssning med Birka Cruises tillsammans med hans föräldrar och hans bror Isak och hans sambo Maria. Vi åkte buss från Falun å ner till Stockholm och därifrån gick båten till Åland och var tillbaka i hamn nästa eftermiddag. En jätte trevlig resa med många glada skratt, god mat och gott dricka. Jag var så lycklig som fick göra denna resa med honom, den första men inte den sista :0) Jag och Maria fick denna resa av svärföräldrarna i födelsedagspresent. Sedan så har dagarna gått med hushållssysslor och små fix. Var och hälsade på en par olika förskolor och anmälde mig som timvik. då jag är nere, så har jag möjlighet till lite mer jobb. Stina kom och drack en kopp kaffe, så himla kul att börja känna folk därnere! Tack för besöket :0) I lördags så var hela la´familja till Lima och hälsade på en tidigare valpköpare som hade egna valpar nu som "sa" momma till Barka. Dom var 4 veckor och så jävla söta! Man blir ju så sugen på en valp, hoppas det går bra med Greta :0) På kvällen var det födelsedagskalas, jag fyllde ju faktiskt 23 å några år till. Känner mig skitgammal, så sikken jävla tur att jag har så ung och fräsch pojkvän eller kanske ska säga särbo :0D Bättre lammkött än gammkött. Men jag hoppas att han snarare går efter Äldre tjejer kan sina grejer :0P Hur som helst, så hur stor tomheten än är efter honom så svämmar mitt hjärta över av kärlek till honom. Jag e sjukt lyckligt lottad som har honom! Jag älskar dig Adam från nu och till evigheten! Puss puss <3 br="" farmor="" gott="" sov="">

Älskade lilla Pellen äter en bulle i Badhusparken

Varm choklad i Badhusparken tycker älskade lilla Lova !

Till haaaaaavs!

Färgglada drinkar flödade på färjan! En rosa pantern och en piggelin!

En bloody Mary

Födelsedagspresenten från svärfar ;0)

Den som sover syndar inte :0P 

4 veckor gamla jämthundar.

Jag vill uuuuupp!

Bästa boktipset! Tack Isak och Maria :0)

Våren är kommen! :0)

Dags å röra å på sig lite mer :0)



4 dagar kvar tills att bilen full med hundar å packning styr kosan mot Dalarna, Äppelbo och Opsaheden. Det ska bli så härlig å få komma ner igen, fast det hade varit precis lika trevligt om han kom upp. Om jag säger såhär att det är lika härligt oavsett vart vi är, bara vi får vara tillsammans. Jag har som sagt börjat jobba igen 25% och det är faktiskt konstigt att man kan bli så sliten av att "inte göra något" alltså inte göra ngt fysiskt krävande utan att man sitter framför datan å tänker å skriver. Nu har jag två dagar kvar som rovdjursförvaltare på Länsstyrelsen, och det är fruktansvärt tråkigt att behöva sluta. Jag har trivts så bra där, från första dagen fram till sista nu, och det med att jag varit sjuk har ju inte varit pga jobbet, utan att det blev så sjukt mycket och lite vila. Å lite vila e ju ingen höjdare....men nu är jag på väg tillbaka och det är så skönt att det inte var som det var i julas: Men mest glad e jag ju att älsklingen stått pall och varit en trygg famn då det var som mest jobbigt, och vi känner båda att det är den gamla Åsa som är tillbaka. Yeeessss! ;0) Förutom att längta efter älsklingen så har jag jobbat och igår hade jag småtrollen eftersom syster yster var på kurs. Det gick kanonbra (kunde man förvänta annat?) ;0) Efter lunch så tog vi oss en powerwalk bort till Maxi och tillbaka och jag var dyngsur av svett (ofräsht...) Men hade fått mig en regäl motionstur. Ja och träningen som jag tappat har jag tagit upp, för nu ska det bli ändring och ordning på torpet ;0) När jag inte kan få på mig mina favvo jeans är det faktiskt läge att göra ngt åt det. Jag tycker att man lurar sig själv genom att hela tiden köpa större kläder. Men vill man gå upp i vikt så är ju det rätt, men för min egen del så blir det att lägga manken till att gå ner x antal kg eftersom jag vill komma i kläderna och för att jag mår mycket bättre. Å med bra kondition så man orkar mer i allt vad man håller på med....... :0P Sedan har jag tagit upp min talanger vad gällande ritande och använder älsklingen lite som inspiration, alltså jakt situationer som händer. Men det är ändå mycket fantasi och påhitt :o) Lägger upp två stycken, en rävjakt och en med jaktsituation från Nykil. Nej nu blir det att snart klä på alla och sedan bege sig ner i badhusparken. Det e bra att ha mycket planerat så att dagarna till onsdag går fort, längtar skitmycket efter honom. The man in my life! So long!



 

Älgjakt i Nykil

Jag fångade en räv idag...

Långweekend med hjärtat!

Måndag kväll och jag sitter och kollar på tv och småpojkarna ligger på varsin sida och snarkar. Men trots att jag har dom så är det så tomt här hemma, tomt och tyst. Kom hem från älsklingen igår kväll med bussen, och det är lika jobbigt å skiljas varje gång, fast att vi vet att vi ses igen snart. Ja visst det e jätte jobbigt å skiljas åt, men det är värt det eftersom jag fått varit tillsammans med honom ett par dagar, dessutom så är det ju inom en begränsad tid. Längtar tills den dagen det står Eriksson och Jansson på postlådan ;0) Hur som helst så kom jag ner med bussen i ons och det var så underbart att få träffa han igen och få kyssa hans mjuka läppar, att man kan älska en annan människa så mycket! Åt middag hos hans mor å far innan vi åkte hem till Opsaheden och kröp ner i soffan och bara njöt. Det blev sent innan vi kom i säng och det var så underbart att få känna värmen från hans kropp och ligga och lyssna på hans lugna andetag. Tors och Alla hjärtans dag och vi hade en riktig koj-dag, frukost på sängen och sedan jaktfilm hela dagen, så halv tre steg vi ur sängen å   sedan lagade vi dagen till ära en romantisk middag med innanlår, potatisgratäng och sås med kantareller och rött vin. Avslutade måltiden med flytande kladdkaka. Fredag blev det promenad och relaxing i soffan. Lördag var det hundutställning i Uddeholm och det blev VÄNTAN och VÄNTAN och ännu mer VÄNTAN. Älsklingen hjälpa några valpköpare att visa upp två "valpar" från deras tidigare kullar, och det var värt att vänta på. Han var skitduktig på att visa hunden och få dess bästa sidor att komma fram. Jäkligt imponerande! Jag vet att han var duktig, men han var ju skitduktig! Dessvärre så fattade inte domaren det utan valde någon som inte var rastypisk, så det blev en skuffelse. Men så är det, en hund kan av en domare vara skitfin ena utställningen och på nästa blir den totalsågad av en annan domare. Hur som helst så var det jäkligt trist. Middag hos Peter och Agneta och sedan hem och ta vara på den tid vi hade kvar innan jag skulle hem. Så då blev den slappande i "one-pisen" framför tv:n. Kl fyra på söndag eftermiddag lämnade bussen Mora och jag med den. Nu e det ca tio dagar tills vi ses nästa gång, känns som aslänge! Men tio dagar tillsammans med han känns som skitkort! Konstigt det där ;0) Jag e tillbaka på jobb, dock bara på 25% tillsvidare, men det är jäkligt skönt. Tyvärr e det ju bara 3 dagar kvar, men jag hoppas ju på mer jobb där, helst inom viltinformation. Men tillsvidare blir det tillbaka till dagis.... Men innan dess stundar en resa till Åland med bästa älsklingen och hans familj. Hej hopp! 

Älsklingen och Centa

Uppställning :0)

I väntans tider....

 http://www.amioamio.com/da/produkt/27734/

Torsdag och jag passar små-trollen till syrran då hon är på möte. Hämtade Pellen på dagis och han blev så glad då jag kom, blev så varm i hjärtat. Hem och äta mellis och sedan leka, leka, leka och leka. Sedan syrran åkt så kollade vi på kort på min mobil (förövrigt favvo sysselsättningen) innan det var dags för badet. Dom plaskade och stänkte så badrummet nästan sköljdes bort, frågan var ju bara vem av oss som blev blötast, jag eller dom. Å så klä på pyjamasarna, Pelle är som att klä på en hal ål, man får kämpa en hel del. När vi äntligen fått på pyjamasen så insåg jag att vi glömt kallingarna....av med pyjamasen och sedan på. Helt slut. Efter fem minuter så hade han gjort i blöjan så hela pyjamas proceduren fick göras om. Men sedan somnade dom å moster kunde andas ut. Dom är så himla mysiga och goa, Lova e som en prinsessa och Pelle är största charmören. Jag vet att jag sagt att jag inte ville ha några barn, men man kan lungt säga att Adam fått mig att tänka om! Jag ser fram emot den dagen som vi ska ha barn, få dela det med honom. Ser fram emot att gå igenom graviditeten tillsammans, dela känslan och känna hans händer på min mage första gången man känner att det rör sig och sedan ögonblicket då barnet föds. Jag tror...eller jag ska säga att jag vet att han kommer att bli en helt underbar pappa. Med en så underbar pappa så kan det ju inte bli annat än underbara barn :0) Å ärver de hans utseende så kommer det att bli oerhört fina barn. Jag vet att det inte alltid är lättsamt med barn, men tillsammans så klarar vi det, även om vi skulle få ett sådant busfrö som Pelle kan vara. Eftersom jag verkligen känner att jag vill ha barn med Adam så måste det ju vara rätt! Och det är väll ingen nyhet att jag älskar honom mer än vad som går att beskriva. Adam, jag längtar tills den dagen vi blir med barn! Älskar dig!

Småtrollen i badet!

Den finaste människa jag mött!

Kunde inte sova så det blir ett blogginlägg i stället. Jag har aldrig trott att det finns någon människa (bortsett från närmaste familjen) därut som är godhjärtad rakt igenom. Visst ingen är felfri, men just godhjärtad och älskvärd. Men jag har ju hittat honom!!!! Det är svårt att föreställa sig Adam som ondsint, hett humör ibland ja, men han är nog god rakt igenom. Vi har varit tillsammans under längre perioder och i bott ihop och delat vardagen med varandra, vilken är en bra övning inför kommande boende. Jag blir ju mer och mer förälskad i honom för varje dag som går, även om det nu finns en djupare kärlek, grundstenarna i vårat framtida liv tillsammans. Jag älskar då han kommer hem från skolan och maten är klar och vi äter middag tillsammans och antingen kryper vi ner å  myser i soffan eller så åker vi å besöker någon. Men han får ju åka och hälsa på F eller A eller M om han vill å jag orkar eller vill inte följa. Man måste ge varandra space om man ska leva i ett förhållande, jag kan ju liksom inte låsa in honom i sovrummet för att han inte ska kunna träffa någon annan. Hur länge tror du att kärleken håller då???? Så därför så måste han ju få träffa kompisarna och jag inte är med. Jag hoppas att jag kan lära känna några tjejer som man kan umgås med där. Men jag vet att han är att lita på 100% och lite till så därför känner jag inte att jag måste knyta fast honom i sängstolpen (som inte finns) ;0) Ett förhållande är liksom två stenar som är olika i början men som sedan av havet formas efter varandra.Jag och Adam är lite som dom stenarna som hela tiden blir vi påverkade av livet och efter ett par år tillsammans är våra stenar slipade så vi passar perfekt. Nu hoppas ju och tror på att han är mannen i mitt liv och att han är här för att stanna i mitt liv. För han är verkligen så bra som jag skriver och jag är så kär! Jag ha hittat han som ska vara far till mitt/vpra barn, han jag vill förlova mig med, gifta mig med och åldras till livets slut. Det är han som har hjälpt mig å inte drunka nu då allt varit ap-jobbigt och det är han som gör mig så himla lycklig. Nu ska jag dit på onsdag, Jippie!! Så då ses vi ett par dagar i alla fall. Nu blir det snarklådan! Jag älskar dig Adam, mer än jag kan förklara! God natt på er!