Fäviken, drömprinsen och ett besök i natur-spat

Tänk att ett helt år har gått sedan det var Fäviken. Ett helt år sedan Adam å Andreas satt i mitt kök å drack kaffe. Det har gått så sjukt fort att det känns inte som ett år, det känns som typ förra månaden. Men i år satt Adam också i mitt kök dagen efter Fäviken, men till skillnad från fjol så satt han i kallingarna i år ;0) Ja Fäviken....vi var dit i år oxå (Men i år tillsammans) och skulle bo hos Peter i Mariana i deras husvagn. Jag hade ju gruvat mig (som jag alltid gör för nästan allt) för det å för hur det skulle bli å hade lite ont i magen då vi åkte dit. Men det blev skitbra och vi satt å drack öl och surrade och både Peter å Mariana var jätte trevliga å lättsamma. Det var superbra väder så vi kunde sitta ute hela kvällen tills att vi skulle gå och lyssna på Ledin. Det var svinmycket folk och bra drag, Thomas Ledin är ju skitbra. Så blev det något som gjorde att slutet av kvällen inte blev som någon hade tänkt och jag tyckte det var as-jobbigt. Men med hjälp från oväntat håll så ordnade det sig sedan på natten för alla de som var inblandade. I "våran" husvagn satt vi uppe länge och surrade och sedan kommer man ju på saker i fyllan som man tycker är oerhört bra just då men som dagen efter kanske inte alls kändes som en lika bra idé även om det kändes oerhört bra just då ;0P På lördagen så gick vi runt och kollade på mässan, men jag var inte på humör för att handla ngt så det var bara hjärtat som shoppade lite. Jag blir ju så oerhört låg dagen efter fest/utekväll och det är som sagt tidigare priset jag får betala för att ha roligt en kväll. Åkte hem och slappade i soffan och kollade på film och sedan åkte vi en tur och kollade efter nå djur och sedan åkte vi ner till Hällristningarna och kollade och som efter det besöket innehar en mörk hemlighet.... Lågheten satt i även på söndagen så vi satt ute på altanen å solade å mådde gott och innan älsklingen åkte iväg på jobbet så var vi och badade i Hålltjärn. Det var nog över +20 i vattnet och jätte skönt och svalkande, t.o.m älsklingen som e lite av en badkruka badade och tyckte det var skönt. Sedan var han tvungen att åka å det är lika tråkigt varje gång, men jag vet ju att han måste. Saknar han direkt då han rest och det är så tomt i sängen, men det luktar iaf han i kudden :0) Men sedan gör det ju inte saken lättare av att han verkligen sliter hund där och sover mindre än en skållad råtta som e hög på LSD. Nästa gång han kommer upp så har han nog med första flyttlasset upp, läääängtar! Å sedan vet man ju aldrig vad hösten har i sitt sköte ;0) Ikväll var jag och pappa och badade i natur-spat och det var så himla skönt och svalkande och jag satt i den ena delen av forsen å lät vattnet bara flöda över mig och dess kraft och styrka blev som massage i nacke och axlar. Det är så sköööönt å bada ute, det känns så rent och fräscht! Njuter!

Sedan har jag känslan av att stå och trampa vatten utan att ta mig varken fram eller tillbaka, jag står stilla. Nu menar jag ju inte ordagrant trampa vatten utan mer hur jag  mår. Jag kommer liksom inte upp till där jag borde vara även om det har varit mycket bättre nu när det har varit varmt och soligt. Har känt mig på bättre humör nu senaste veckan och det hoppas jag hjärtat har märkt eftersom jag varit rätt låg :0) Funderar mycket på detta att vi ska ha barn och att jag måste upp för att klara det. Jag måste må riktigt riktigt bra å känna att allt runt mig är lugnt och inget som oroar en. Tex att det med jobb är ok (bästa vore ju tillsvidare på Lst även om det bara var typ 50%), inget som tar en massa energi och självklart att förhållandet är stabilt. Nu vill jag ju säga att det är stabilt och att jag till 150% vet att det är han, och bara han, som jag älskar och som jag vill ha barn med. (Det ska du aldrig behöva fundera på älskling, om du nu gör det vill säga). Men för övrigt så måste allt runt om vara stabilt eftersom det mest troligt inte blir en superenkel graviditet. Men jag längtar jätte mycket tills den dagen vi står där som nyblivna föräldrar och få dela den stora upplevelsen med den jag älskar mest! Men fram tills den dagen så ska jag jobba för att komma upp, han ska flytta hit (längtar) och vi ska äntligen bli sambos, kanske förlovning och såklart en massa kärlek! Sedan vill jag ju gifta mig med honom. Varje flicka vill väll gifta sig med sin drömprins och få typ halva kungariket, men då jag gifter mig med drömprinsen så får jag inte halva kungariket men dock tillgång till ca 2000 ha skog å mark i Strömsund. Det är då absolut inte kattskit det heller :0P Adam jag älskar dig från nu och till evigheten!

Mosters sötfia!

Hålltjänna

Ledin på Fäviken

"Vi e på gång, vi e laddade vi e tända..."

Min snygging!

Platsen som bär på mörka hemligheter

Natur-spat

Natur-spat

Värdelös ljudkvalitet, men det visar i alla fall draget och trycket på konserten!      

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne!

SOL, SOL, SOL och SOOOOOOL!!! Äntligen har solen kommit till oss också, från att verkligen ha lyst med sin frånvaro över länet. Det har ju varit toppenväder över allt annars i Sverige i flera veckor medan det här har varit typ +8 grader, spöregn och stormvindar. Å det är ju inte för utan som man blev ännu mer deppad i lördags då vi var ut på Stråket och folk gick omkring i täckväst och mössa och vantar, mitt i juli då det ska vara som finast. Högsommar...kiss my as! Men nu har i alla fall solen kommit och det är andra dagen som det är så fint väder att man kan vara ute i bikini. Under dessa veckor med regn, kyla och blåst har jag insett hur mycket solen och solljuset betyder för mig och hur mycket det påverkar mig. För varje dag som gått med skitvädret och ju längre det har hållit i sig så har jag liksom känt hur energin och gnistan liksom bara runnit ur mig mer och mer för varje dag. Jag e sjukt beroende av solen och solljuset och blir deppig, lättirriterad, ledsen och vill helst bara krypa under täcket då det är dåligt väder längre tag. (Kanske e en anledning till att sjukdomen oftast bryter ut då det är som mörkast). Mycket runt omkring mig blir jobbigt, saker som kanske egentligen är småsaker blir jätte stora och jag gräver mer eller mindre ner mig och låter dom påverka mig så mycket att jag mår verkligen dåligt av det. Ont i magen och ledsen. Å sedan kombinera detta med för lite sömn och lite alkohol blir verkligen en soppa. Var ju ut i lördags med syrran och fast än att det inte blev så mycket dricka så blev det ändå i kombination med för lite sömn en skitjobbig söndag med massor, massor av tårar. Det är så jobbigt! Men jag vet ju att det är så, ska jag ut (även fast att jag är ute nykter) så får jag betala priset för det nästa dag. Å en del dagar är det verkligen ett DYRT pris. Jag bör inte ha något inplanerat dagen efter eftersom det är nog jobbigt att bara existera. Jobbade ju i söndags och det funkade att jobba och hålla masken å göra ett bra jobb, men tappade den totalt då jag kom hem. Men en sak som är nämnvärt är det att eftersom jag var ute igår så borde den här dagen vara helt förfärlig, som i söndags, men det är den inte. Eller jo det var det då jag slog upp ögonen i morse, tårar i filmjölken, och tills jag kom ner till mamma och pappa för vi skulle åka till Landön. Men det var precis som att då hade solen börjat värma från en klarblå himmel och humöret kom tillbaka och tårarna torkade. Sedan har jag inte lyft ett finger på hela dagen, jo jag har tvättat bilarna, utan suttit ute hos moster och sedan ute hos mamma och pappa. Så nog har solen en STOR betydelse. Gruvar mig lite tills på lördag efter att ha partajat på fredag i Fäviken. Men......är vädret med oss så är ju risken mindre att det händer och skulle det hända att jag blir väldigt låg så vet ju hjärtat hur det är och vad det beror på i så fall. Men vi ska inte ta ut det på förskott utan försöka gå ut ifrån att det kommer att gå bra och bli bra, både kväll och dag :0) Jag hoppas finvädret håller i sig så länge att det finns möjlighet att åka till Hällristningarna som verkligen är som ett natur-spa och sitta där på klipporna och låta vattnet rinna över en, känna hur kroppen fylls med energi. Jag förstår om allt detta bara låter flummigt, att varför ska jag vara extra nere dagen efter utan å vara bakis eller pga vädret, att det är stor skillnad mellan finväder och oväder och hur sol och "spat" fyller mig med energi. Men det är i alla fall så det känns och så länge det känns bra så är det bra. Å fast att det blåser upp till någon mindre storm ibland så skiner alltid solen bakom molnen och fast att jag kan vara jätte ledsen, så är jag så otroligt lycklig tillsammans med Adam. Han e mannen i mitt liv och ingen skulle kunna göra mig lika lycklig som han gör eller få mig att känna samma känslor som han får mig att känna. Å han e precis som solen, fyller mig med ny energi, speciellt då vi ses...... ;0P Älskar dig så himla mycket Adam!! Puss        

Livslång kärlek!!!!

Framtidsdrömmar

Bild: http://hannaz.vimedbarn.se/3d-ultraljud/

Alltså är det inget annat på tv än sådant som får en att längta?? Jag har just insett att det på x antal kanaler som jag har så är det bebsiar, giftemål och bosättning. Visst finns det annat å kolla på, men jag fastnar liksom så lätt där det är sådana saker. Tittar på Unga Mödrar och alla små bebisar som är där, och jag kan inte låta bli att fundera och drömma om den dagen då våran bebis kommer. Följa hela graviditeten och känna hans händer på den växande magen, första ultraljuden, första rörelsen osv. Å fast att födseln inte ser ut å vara så särskilt skönt så längtar jag på ett sätt till den å få dela den upplevelsen med honom, uppleva lyckan tillsammans att bli föräldrar för första gången. Se
han hålla babyn för första gången och se hans glädje och stolthet. Jag vet att han kommer att bli världens bästa pappa, för han är helt suverän med Pelle och Lova. Sedan det med giftemål. Jag längtar också tills den dagen vi står tillsammans längst fram i kyrkan och säger ja till varandra. Kanske ett fint höstbröllop (mellan jakterna ;0P) som går i höstens färger eller ett traditionellt sommarbröllop. Få ha den där fina klänningen jag sett och allt runt omkring det. Få gifta sig med den man älskar mest i hela världen. Sedan den dagen då vi flyttar ihop och behöver skaffa oss något större eller bygga ut för att vi ska bli fler, att få fixa i ordning ett nytt hus eller fixa i ordning i en utbyggnad. Jag hoppas verkligen att jag får uppleva detta tillsammans med honom, att vi som gamla kan se tillbaka på det då vi blivit gamla. Eftersom man inte kan beställa barn så kan man ju inte säga till 100% att det blir så, men jag hoppas ändå på att vi ska leva ett lyckligt liv tillsammans med eller utan barn. Men visst är ju den största förhoppningen att vi ska bli föräldrar, att ett litet barn ska kalla honom för pappa och mig för mamma. Och förhoppningsvis ska det inte dröja hur länge som helst tills dess :0) Allt detta kanske verkar dumt eller vad fan vet jag, men det är mina drömmar. Drömmar som jag hoppas ska gå i uppfyllelse. Jag älskar dig Adam!

Till min älskling!
http://www.youtube.com/watch?v=t1Oin4lHlXU    

En underbar helg"

Regn, rusk och storm här hemma medan det är lugnt, varmt och skönt nere i Stockholm. I alla fall i älsklingens famn. Kom hem därifrån efter en helt underbart härlig helg tillsammans med honom, Isak och Maria. Jag kom ner med tåget på tors kväll och kom till hotellet i Bromma vid halv tolv, då var han och Isak ute på jobb och skulle komma hem fram på morgonen. Halv tre kom han "hem" och det var så sjukt underbart härligt att träffa han igen, det kändes som aslänge sedan fast att det bara var ett par dagar. Men jag har liksom vant mig vid att ha han när mig, det fattas en pusselbit då han inte är hos mig. Var så skönt att få vakna tätt intill honom, att det var hans hud som jag först kände, hans andetag jag först hörde och hans läppar jag kände då jag vaknade. Då vi inte är tillsammans så vaknar jag intill hundarna, jag känner ingen annan hud bara päls, det är hundarnas andetag jag först hör då jag vaknar och några läppar som kysser mig när jag vaknar finns där inte heller, möjligtvis två våta nosar. Jag vill inte känna någon annans vare sig hud, andetag eller kyssar då jag vaknar, bara hans. Han är allt för mig och det finns inte på världskartan att jag skulle vilja ha någon annan. -Hör du det, du e allt för mig! När vi vaknat käkade vi frukost med Isak och Maria och sedan styrde vi kosan mot city och sedan Gröna Lund. Det blev verkligen en heldag där, vi var inte hemma för än ganska sent på kvällen. Men fan så kul vi hade!! Åkte hur många karuseller som helst, det ena värre än den andra. Bla så åkte vi Insane, som verkligen var Insane. Den var otäck fast samtidigt så var den härlig. Skräckblandad förtjusning kan man säga. Men det fick räcka med en gång....fast jag skulle kunnat åka den igen nu ;0) Jag och Isak stog i kö typ 40 min för att åka Eclipse som det gjorts så mycket reklam för, men den var absolut inte så häftig som det verkat utan mer rolig eftersom det var en härlig utsikt. Men tveksamt om det var värt dom 40 minuterna i kö. Sedan var det ju det att jag och Isak var så jävla kaxiga att vi skulle åka Fritt Fall Tilt. 80 meter upp i luften, sedan tippas du framåt för att störta mot marken i en hastighet av från 0-100 km/h på 2,5 sek. Det var ju bara det att jag var ju inte så jävla kaxig då jag satte mig i karusellen, jag hade nästan lite dödsångest tror jag. Men det värsta var inte själva fallet utan väntan där uppe innan de släppte ner en. Det rör sig bara om några få sekunder men känns som en halv livstid. Men känslan är häftigt härlig då man väl släpps, adrenalinet pumpar i blodet efteråt. Fast jag var rätt så skakis då jag klev ur karusellen, men det värsta är att jag skulle kunna åka den igen. Man kan ju undra vad det är som får en att åka upp i luften 80 meter för att sedan störta till marken och hoppas på att det bromsar innan du mosas i betongen. Må va nå leta självmordsinstinkt ;0) Efter att vi åkt Fritt Fall Tilt så var alla andra karuseller en barnlek i jämförelse kändes det som, så nog va den ändå väldigt otäck eller så var det för alla öl som vi drack under dagen ;0P Jag å hjärtat åkte berg- och dalbana och skulle pröva och kyssas så det fastande på korten som togs, men det slutade i nästan krossade näsben ;0) Fick några jätte söta nallar av hjärtat som nu står på byrån i sovrummet. Älskar! Tack älskade du för en underbar dag! Somnade gott tillsammans den kvällen med känslan av att åka karusell. På lördagen så jobbade grabbarna så jag och Maria gjorde stan i solskenet och shoppade lite, åt lunch och bara mådde gott. +27 i solen och klarblå himmel, vi klagade inte. Tog en öl tillbaka på hotellet och somnade på sängen och vaknade av att en jätte skitig älskling kom hem. Skitig från topp till tå så då behövdes det ju lite hjälp med tvättning av ryggen.... ;0) Käkade på hotellet och kom oss i säng i hyfsad tid eftersom jag skulle med tåget kl 7 på söndags morgon. Men si så blev det inte eftersom alarmet inte ringt, eller så har jag vridit av det i sömnen vilket jag egentligen aldrig brukar göra, så Isak ringde halv åtta å väckte oss. Och det var absolut inte medvetet eftersom jag fick lägga ut för en ny biljett eftersom den jag hade inte gick boka om och dessutom så jobbade älsklingen precis hela dagen så jag hade inget för att ha medvetet stängt av alarmen. Fast jag fick ju en natt till med honom, å det var skönt. Men i morse så gick tåget hemåt och jag med det, och som vanligt så var det jätte tråkigt att åka ifrån hjärtat men det gick ändå bra eftersom jag jobbade ikväll och kunde tänka på annat. Men det har varit en super helg med mycket glada skratt och mycket kärlek. "-Tusen tack älskade hjärtat för en helt fantastiskt härlig helg, du gör mig så himla lycklig! Tack för att du finns i mitt liv och för att du är världens bästa pojkvän, älskare och vän." Nu är det dags att slå igen min två blå och lyssna till stormen som river och sliter i allt som den kommer åt. Usch, det är så tomt och kallt att lägga sig utan honom, jag vill som sagt ha han nära mig helst hela tiden. "-God natt hjärtat mitt, hoppas du får en bra arbetsnatt och var försiktig. Älskar dig nu och för evigt! Puss" Lägger ut några bilder från resan!  

http://www.youtube.com/watch?v=VxJnk5t6o84

Hans närvaro

Det ligger en strumpa vid fotänden av dubbelsängen i sovrummet, den andra sitter kvar i ena benet på jeansen som hänger bland linnen och tröjor. Ett par skitiga Fjällräven byxor ligger i en hög under tvättstället och väntar på att få komma ner i tvättstugan. I samma hög ligger det ett par röda och ett par randiga boxershorts. De har aldrig legat där förr. En flaska dubbeldusch trängs tillsammans med feminina schampon och duschtvålar. Allt detta har en lukt som jag älskar och som jag förknippar med trygghet, det luktar Han. Han som jag älskar och som jag vill leva mitt liv med. Hans doft finns på badlakanet och jag kan nästan känna ångan från det heta vattnet som rinner nerför hans kropp och som fyller badrummet med en härlig maskulin doft. Varje kväll som jag lägger mig så finns hans doft i hans kudde och då jag sluter ögonen så kan jag känna hans varma andetag mot min hud, hans mjuka läppar som fjäderlätt kysser min hud. Han är här men ändå inte. Det finns mycket som skvallrar om att han varit här och jag hoppas han kommit för att stanna. Jag hoppas att snart kan man hitta mer som skvallrar om hans närvaro och som samtidigt talar om att han faktiskt bor här. Aldrig trodde jag väll för ett år sedan att det skulle vara så här, att jag skulle älska någon annan utomstående så här mycket. Att jag skulle bli glad och lycklig av att se en strumpa eller av att känna doften från en annan människa. Att någon verkligen skulle få mig att känna riktig lycka och riktig och äkta kärlek och som kan känna det för mig. Jag som trott att någon aldrig skulle kunna älska mig på det viset, och så mycket. Jag ska verkligen skratta mig lycklig som har träffat Adam och som får dela tillvaron med honom. Allt är väll inte rosenrött hela hela tiden utan ibland så kommer ett litet moln, men som alla vet så skiner alltid solen bakom molnen och solen får molnen att skingras. I morgon bär det av till min underbara älskling och en weekend tillsammans i Stockholm. Han jobbar förvisso en del i helgen, men jag kommer oavsett att på verkligt få känna hans doft, hans andetag mot min hud och hans fjäderlätta kyssar. Han är min drömprins, mina drömmars man, far till mina kommande barn, min själsfrände och livskamrat. Jag älskar honom mer än jag kan beskriva. Älskar dig Adam, nu och för evigt! Puss

Till min älskling!
http://www.youtube.com/watch?v=nQY4dIxY1H4        

Gamla goda minnen och underbar verklighet!

Ibland går det länge mellan gångerna jag skriver ibland går det kort tid.Jag har varit hos älsklingen och som alltid är det så underbart härligt att vara tillsammans med honom och nära han. På midsommardagen var vi på bröllop till Nannestad, Kari-Anne å Jon-Anders gifte sig. Ett jättefint bröllop där det var många gamla Evenstads studenter. Det var så himla kul å träffa alla å mimre litt om svunna tider. Man e liksom tillbaka på Evenstad för ett ögonblick då man ses och glada minnen kommer fram. Höll på städa och hittade dagböcker från tiden på Evenstad och jag satt och skrattade för mig själv åt alla galna upptåg och idéer som föregicks där. Skidhoppning från bardisken, danstävling på biljardbordet, singstar tävlingar halva nätterna sittandes i pappkartonger, syklubb, mer eller mindre lyckad matlagning efter Biotopen, för- och efterfester hos rektorn, dop av de nya studenterna med dåligt 96% hembränt, orr-leik, utflykter till Tronkberget och Kaninburet. Alla platser som det bodde studenter (ej mig inkluderad) på och som fått namn av studenterna; Troll-Pitt stugan, Pongmoen och Fitt-lia. Listan kan göras lång, men trot eller ej så pluggade vi ju oxå. Men det är liksom lättare att komma ihåg allt roligt och socialt som hör studentlivet till. Det sägs att man har det aldrig så bra som då man är student och att det är bästa tiden i ens liv. Och fram tills att jag träffade Adam så har student tiden varit åtminstone bland de bästa i mitt liv och trots att man lever på noll och inget så har man det aldrig så bra som då man e student. Man kan styra över tiden precis som man vill, livet som student är som livet på en pinne :0) Men självklart så sedan jag träffade Adam så har ju det varit den bästa tiden i mitt liv, och det går ju inte jämföra med studenttiden hur det är nu. Studenttiden kommer alltid att följa med mig som ett fantastiskt minne att ta fram och skratta åt regniga dagar medan Adam alltid kommer att följa med mig oavsett väder. Han kommer aldrig att BARA vara ett minne, eftersom han finns här och nu och kommer alltid att vara med mig som mycket mer än ett minne. Han och jag ska däremot kunna sitta tillsammans och se tillbaka på de händelser som skapat både goda och dåliga minnen för oss genom livet. Som det goda minnet från den 20 september då vi var ute och åt, första gången jag var och hälsade på honom, jakter vi gjort. Också här kan listan göras lång fast att det bara just börjat och den kommer att bli längre och längre. Ja jag tror inte jag hade så mycket mer just nu

"Minnena är äktenskapets hjärta, och om ni två får samma minnen och kan njuta av repriserna, är ert äktenskap en gåva av gudarna / Bill Cosby" 

"Ett bröllop är ett växlande av ringar på fingrarna med förhoppning om ringar under ögonen. / Ralph Boller"      

PMS - Prepared to Meet Satan?

Ibland känns allt som ett stort svart hål som bara slukar all energi. Man famlar i mörkret efter ngt men hittar inget å ta tag i utan man fortsätter treva. I allmän folkmun kallas det väll PMS, och det gör att jag känner mig ännu mer nere och ledsen än vad jag kan vara annars. Det känns som att någon skär ut inälvorna och det känns som jag bara vill gråta, gråta och gråta. Och mitt i allt detta så känner man sig ensammast i hela världen, även om jag har både mamma, pappa, syskon, vänner och pojkvän. Allt är extra jobbigt denna perioden och jag kan inte riktigt sätta ord på mina känslor och på den stora ensamheten jag känner, så det är nog svårt för folk att förstå hur det är. Speciellt eftersom jag är långt ifrån ensam. Mitt tålamod som annars kan vara kort är nu 0,00001 och jag skulle kunna explodera för lite och inget, och då är man ju så oerhört trevlig å umgås med....not! Jag förstår om Adam sku tycka det är jobbigt eftersom jag som sagt var inte e så trevlig å varken umgås eller prata med. Jag vill ju inte vara så, men jag kan inte styra över det utan får väll bara släppa alla tårar och hoppas på att allt går över så fort som möjligt. Men otrevligheten kommer som ett brev på posten då djävulshornen växer ut i pannan på mig och humöret mitt mer påminner om Satans humör än en ängels. Ibland önskar jag att jag var född som en kille så man slapp detta, men samtidigt inte eftersom jag inte då skulle träffat Adam. Dessutom så är det ingen myt att man blir sjukt sötsugen och skulle kunna döda (ta det inte ordagrant) för typ choklad! Skulle kunna äta sockrad småspik känns det som och får man inte chokladen så känns det nästan som jorden ska gå under. Sedan så e det väll ingen fördel att sitta hemma och fundera och grubbla, för det finns oerhört mycket som man kan komma på och tro på som egentligen inte alls är så dramatiska som det känns då man sitter och funderar. Jag vet att jag är expert på att tolka saker till ngt negativt och det blir ju inte alls bättre under dessa perioder och det är en olat som jag inte vill ha. Sedan så känns det som att jag bara tjatar å tjatar på Adam om detta med sambos å annat runt det. Det kanske bara e jag som känner så och att han inte alls känner lika, att jag tjatar alltså. I början var jag så himla avvaktande och ville ta det lite lugnt, men nu vill jag så himla mycket och så himla gärna. Jag kanske inte skulle ha varit så feg i början, men mina känslor har ju blivit bara starkare och starkare så nu får jag väll för att jag som sagt var så jävla feg. Egentligen så sitter det ju fast i arbete och bil, men det är lätt att anklaga sig själv och finna felen hos sig själv varför saker och ting är som de är. Jag vet ju att han är borta lika mycket på jobb om han bor här som då han bor där nere och att han kanske inte kan komma hem varje helg. Nu har vi ju två hem, hans och mitt, men då har vi ju i alla fall ett gemensamt hem. Vi är sambos. Jag har aldrig varit sambos på riktigt och förra och för övrigt första och enda försöket slutade med att vederbörande flyttade ut rätt så fort, fel är aldrig rätt. Nu är ju det inget jag sörjer, men jag har tron på att detta med Adam ska fungera 100% bättre eftersom rätt är rätt. Han har ju varit sambo tidigare och de flyttade ju ihop ganska så fort, men hans samboskap slutade som mitt gjorde men det tog 5 år istället för 5 veckor innan det tog slut och fel är ju aldrig rätt. Men detta ska inte ta slut vare sig efter 5 veckor eller 5 år, detta ska hålla hela livet. Det är bara det att jag vill typ NU fast att det kanske inte är praktiskt möjligt i nuläget. Jag hoppas så innerligt att han bara jobbar till onsdag så jag kan åka ner till då, för det blir så kort tid från tors kväll till söndag em, å det är ju inte nästgårds heller. Sedan dröjer det ju till den 12/13 juli innan jag kan åka ner igen och det är ganska länge dit. Det är ju så otroligt trevligt detta med PMS!! Nä nu blir det till att torka tårarna, duscha, knappra alvedon, försöka få bort djävulshornen och satansskepnaden jag får vid varje PMS, få till någon mat (Högst oinspirerad!!) och lägga mig tidigt och hoppas på att i morgon är en bättre dag. Älskar dig Adam!

"Jag kommer aldrig lita på en kvinna. Man kan aldrig lite på något som blöder flera dagar i månaden och ändå överlever." / Okänd