Man kan inte annat än le då man hälsar på "jopparna" (valparna). Dom e bara så söta och underbara att man vill plocka upp alla och bara krama å pussa på dom!!! Var och hälsade på dom ikväll och direkt då jag kom dit så kom dom springandes och ville hälsa, och lilla Nino kom direkt och ville upp i famnen där han sedan somnade. Om det var en ren tillfällighet att han kom springandes till mig å klättrade upp i famnen vet jag inte, men jag blev alldeles varm i hjärtat då han kom och lilla svansen viftade för fullt. Sööööötnos! Annars har det inte skjett så mye idag, jobbet till kvart över två och hade möte med chefen, og det var både pos og negativt. Det ser mörkt ut att jag ska få fortsätta till hösten, i alla fall på dagis, eftersom att den tjänsten blir tillsatt av en som är fast anställd i kommunen, å det är ju inte jag. Å därför ryker jag antagligen....men det fanns kanske andra alternativ, så håll tummarna för det!! Vissa dagar känns bara hur jobbiga som helst, men då är det tur att det finns guldkorn. Som idag då vi satt och pratade om katter och en liten kille talade om att hans katt tok många råttor. -Vad heter katten? Frågade jag. -Vet inte! Blev svaret. -Ja men om ni ska ropa på katten, vad ropar ni då? Frågade jag. -Kattjävel.... Var tvungen att bita mig i kinden för att inte skratta ihjäl mig. Barn är rara :0) Var till Änge en tur sedan och efter det hämtade jag lill-prinsen och vi åkte hem och tränade. Det er ju så sjukt skönt efteråt att få duscha och sedan äta och sedan placera sig i soffan. Nu blev det ju besök hos "jopparna" och det e ju högre prio än soffan just nu, så det fick bli soffan efteråt. Det känns så himla overkligt att Nino är el ska bli min. Att han ska flytta in här hos oss, mig å lill-prinsen, och bli en del av familien. Att det blir min uppgift att uppfostra han och lära han vad man får och inte får. Det är ju ganska längesedan som jag gick igenom det, närmare bestämt 8 år sedan. Det var jag å Keo som var å hämtade honom, å jag var mer lycklig än jag varit på länge. Både för att jag skulle hämta lill-prinsen och för att Keo följde med mig. Det var en härlig tid som jag ibland saknar, men mycket har hänt sedan dess å vi har bara sporadisk kontakt, tyvärr. För han kommer alltid att vara en fin person och en fin vän. Men Fixen har jag ju kvar, å det betyder mest av allt!!! Han var så liten då han kom, och han satt i mitt knä då vi åkte hem, å så stannade vi på "Stugan" och han somnade först då han fick ligga i sängen. Två dagar senare åkte vi hem till Sverige, och han sov hela resan hem vilket resulterade i att han var vaken hela nästa natt... Aningens mindre positivt, och det hjälpte inte att han fick ligga i sängen. Vi tre var ofta ute på äventyr och hittade på saker, och det ska vi göra nu också. Med den skillnaden att Keo inte är med, utan att det blir Nino som blir den tredje :0) Evenstad har gjett meg flere av mina bästa minnen i livet, och ibland önskar jag att jag kunde vrida tiden tillbaka.... Men på ett sätt vill jag inte det, för då hade jag inte fått Nino i Juli. I morgon fyller älskade syster år, men tyvärr så stänger jag så att jag hinner inte åka in, men det får bli på måndag. Grattis i förväg lilla-syster, jag äslakr dig i massor!!!! Puss puss! Nu tror jag det ligger ett kex nere i skafferiet å väntar på mig ;0) Hej hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar