Som en citronfjäril...

På min tur nu ikväll så hittade jag en citronfjäril som blivit påkörd och halvt nertryckt i leran. Den såg så skör och bräcklig ut då den låg där med trasiga vingar. Vingar av himmels tunt material. Tänkte då att många av oss, å spes tänkte jag på mig själv, e lite som en citronfjäril som skulle vilja leva ett bekymmersfritt liv, men där det lurar faror överallt. Nu syftar jag kanske inte på gröna monster under sängen, utan på motgångar i livet. Man satsar så mycket och vill så mycket, men så fallerar alltihop. Det e ju så att ju mer man satsar ju mer förlorar man.... Å jag vill inte förlora nu, jag vill inte få mina sköra vingar söndertrasade. Visst, dom läker, men ärren sitter kvar och gör det svårare att flyga nästa gång. Jag har satsat betydligt mer än tänkt i detta, å det gör mig ännu mer sårbar. Å förlora detta blir som att fjärilen blir tutchad av en bil, den lever men den ligger på marken å kippar efter luft och efter lång tid så orkar den pröva sina vingar igen. Men den aktar sig för att få en ny smäll. Jag har inte förlorat något ännu, men rädslan att bli den citronfjärilen finns där hela tiden, det är svårt att släppa det. Skulle väll ändå önska att som en citronfjäril kunna flyga helt fritt ute på ängar och mellan blommor i trädgården. Beroende på hur man ser det så behöver det ju inte bli som med citronfjärilen, men rädslan lurar där hela tiden.... R.I.P lilla citronfjäril!

"Kärt barn har många namn....: Fjäril beskriver insektens skörhet, fladdrig dess sätt att flyga." / Paul E. Tiek

"Det finns inget att vara rädd för, förutom rädslan själv" / Clichès