måndag 26 november 2012
En klippa att luta sig mot!
Just nu är det verkligen inget som känns lätt, eller jo det med Adam, men allt annat runt om. Det känns som om en snara dras åt allt mer och pressen blir bara större, karusellen bara snurrar och man hinner inte med. Pressen och ovissheten gräver ett hål i mig, det bästa kanske vore att man inte behöver ta valet ang hur man får jobb eller inte får jobb, då var det inte så mycket å fundera över. 8 h sömn per natt är inte nog just nu, jag skulle kunna sova dygnet runt för att försöka komma tillbaka till det normala. Men mitt i detta är jag så sjukt jävla glad att jag har Adam som står där som en klippa som inte viker en mm. Det betyder så otroligt mycket att han finns där och inte sticker. Vetskapen om att han kommer att stå där och plocka upp skärvorna och sedan fixa det bit för bit tills man är hel igen, klättra upp för branten tillsammans med en då man fallit. Det är en sådana viktiga bitar och ngt som jag alltid letat efter. Någon som är trygg i sig själv och som inte sviker och sticker med svansen mellan benen. Jag har två prinsar hemma som sku smita med svansen mellan benen om dom sku blir skrämda, så jag behöver inte en till. Och som tur är så är inte Adam sådan, det känns som att han kommer stå där även när stormarna blåser som värst och man mår som sämst. Vi har inte känt varandra spec länge och inte heller varit tillsammans spec länge, även om det känns som flera år, men ändå finns känslan där att jag kan lita fullt på honom. En känsla som är så skön och framför allt trygg. Ja nog alltid e han ngt speciellt, nått väldigt speciellt. Och för varje gång vi ses så vet jag mer och mer att jag inte överdriver då jag säger att han är ett underverk! Tack för du finns Adam, älskar dig! Puss
måndag 19 november 2012
![]() |
Love!! <3 td="td"> |
lördag 10 november 2012
100 mil är inget om man älskar varandra!
Kan man sakna någon så man går sönder? Om man kan det så känns det som jag ska göra det, det gör ont varje stund vi inte är tillsammans och mitt liv är inte komplett då han inte är i närheten. Det är liksom ment-to-be. Men det känns inte som att någon kan förstå hur jobbigt det känns och att allt annat känns så tungt och obetydligt (obetydligt är fel ord, men det viktigaste är att vi får vara tillsammans). Vi skulle ju egentligen få en långhelg tillsammans tor-mån, men så var han tvungen å jobba i helgen så det såg inte ut att bli ngt eftersom det sku bli så kort tid å åka. Men ett dygn är bättre än inget, så jag sopade ner 50 mil så att vi skulle få ses ett litet tag i alla fall. 100 mil är inget om man älskar varandra! Å vi har verkligen njutit varenda sekund av att vara tillsammans, pratat massor, drömt om framtiden, myst, filosoferat och helt enkelt bara njutit av att som sagt bara vara tillsammans. Ätit middag med hans föräldrar, promenerat och kollat på film. Många skulle garanterat idiotförklara oss som kan ligga och prata, gå runt och planera och drömma om familj och en framtid ihop efter så kort tid. Men någonstans måste man känna att det är rätt, för jag ville väll aldrig i helvete ha barn i förra förhållandet. Antagligen för att det inte var rätt. Men det måste ju vara rätt då man tänker på den andra personen hela tiden, både dag och natt, man håller på längta ihjäl sig och man känner sig trasig utan den andra. Kär å galen? Ja kanske, men man ska gå efter vad magkänslan säger och den säger det är rätt. Visst man kan aldrig säga att det är rätt till 100% för än den dag man står där och det är dags att gå vidare mot pärleporten, eftersom man då kan se tillbaka på livet och se att man satt bo, fått barn som sedan fått egna barn, ridit ut stormar och lagat sår och ändå fortfarande är lika kära som för 60 år sedan. Då vet man att det verkligen var rätt, men innan man kommer dit så kan man som sagt var inte veta till 100% att det är rätt, men man kan veta om det är 99,999% rätt eller 35% rätt, och detta känns verkligen som 99,999%. Jag älskar att ligga intill honom och filosofera och drunkna i hans fina ögon och somna i hans famn. I morse åkte han halv fyra till Mariestad för att jobba :'0( Det blev så tomt och kallt i sängen. Sängen kändes som ett hav och själv var man en liten liten båt helt vilse och det tog länge innan jag somnade om och vaknade med en ännu större känsla av tomhet. Han ska ju liksom bara vara där då jag vaknar, har ju vant mig vid det ;0) Låg länge och tänkte på huset och gården och på vad vi surrat om och att jag skulle inte ha några problem med att bo där. Plockade ihop och stuvade in sakerna i bilen, låste och sedan åkte jag till Sörombäcken till hans föräldrar och åt frukost. Hans pappa, Peter, hade gjort äggröra å bacon, en perfekt lör.frukost :0) Jag satt länge kvar och pratade med hans mamma sedan Peter åkt till skogen med Neiti. Man brukar prata om svärmödrar från helvetet men detta är nog svärmor från himmelen eller kanske ska säga svärföräldrar från himmelen ;0) De är så oerhört trevliga och lättsamma, och precis som med Adam så känns det som jag sku känt den längre än vad jag gjort. Dom har verkligen fått en att känna sig välkommen och verkligen visat hur glada dom är för våran skull, precis som mamma och pappa. Och idag då jag var nästan hemma så ringde hans mamma för att höra hur det gick och om jag snart var framme, jag blev så glad och rörd att jag nästan fick tårar i ögonen för att dom bryr sig så mycket. Så det är ju inte konstigt att Adam är så underbar som han är med så underbara föräldrar. Hade nog kunnat sitta å surra med hans mamma flera timmar till, men jag var tvungen att åka om jag skulle komma hem i någorlunda tid. Resan hem gick bra men hemma var det så tomt och tyst och kallt, ville helst ta prinsarna och åka tillbaka till Opsaheden. Älskar han så sjukt sjukt mycket att det går liksom inte att beskriva i ord hur jag än försöker. Jag vet att du läser detta älskade Adam, så jag hoppas du förstår att jag älskar dig av hela mitt hjärta! <3 puss="puss">
söndag 4 november 2012
Ännu en helg är till enda och jag saknar honom redan. Vi har varit uppe i Hösjöberg och jagat i helgen, och man kan säga att det gick bra. Jag sköt min andra älg, med gott stöd av min älskade. En bra händelse att dela med den jag älskar, å så fick han ju se att jag faktiskt törs skjuta å inte alltid fegade som då han fick skjuta kon sist. Vi gick med Greta, men vid myrkanten så fick vi se på pejlen att Esa, till Stefan, kom farandes rätt mot oss, så vi gjorde oss klar för han kunde ju ha älg framför sig. Å mycket riktigt så uppe på hygget dyker det upp en tjur som turligt nog vinklade rätt ner mot oss å kom fram i myrkanten. Egentligen gick det liiiite väl fort för att jag sku skjuta, men: Ett skott man inte skjutit kan heller inte bli träff ;0) Nej så illa är det inte, men det kändes bra fast att den kom i full fart och det blev två smällar, å likaså Adam fick iväg två. Har man börjat måste man ju avsluta. Å bara ett tio tal meter in låg oxen stendöd. Turligt nog så blev mitt ena skott en lungträff, dock lite långt bak, men det tog ju där det skulle ändå. Den hade ju inga horn å skryta om, men det var ändå en älg. En död älg är en bra älg ;0P (Ta nu inte allt så allvarligt) På kvällen blev det pizza och någon öl å sedan somna i älsklingens varma famn. Jag är så lycklig då jag känner hans rytmiska hjärtljud, det fyller mig med liv å energi. Hans hjärtslag löser ut en massa endorfiner då vi sover som gör mig glad å lycklig, och som jag sagt tidigare så är det så fint att se han sova då ljuset från månens skära kastar sitt varma sken på han och som får hans hy att nästan skimra. I mina ögon är han verkligen fulländad! Jag längtar till tors då jag ska åka ner till honom å vara där hela helgen, och då ska vi fixa till hundgården så den är rymningssäker så att jag kan ha med mig småtrollen dit. Och har jag med mig dom dit så är min egen familj (om man då bortser från att mamma å pappa är min familj oxå) för tillfället fullkomlig. Och att på natten vakna å höra voffsingarnas snarkningar och känna älsklingens andetag och hjärtslag då måste allt verkligen kännas just fullkomligt. Hoppas bara han orkar ha mina små illbattingar där, men så mycket som vi älskar varandra är nog inte det ngt problem. Nu ska jag hoppa i duschen å sedan Skypa med älsklingen! God natt! Älskar dig Adam!
tisdag 30 oktober 2012
En halv helg på Hösjöberg Hilton!
Mitt hjärta brinner för dig min älskling! |
måndag 22 oktober 2012
Känslor som jag inte trodde fanns!
Vad ska man göra då orden inte räcker till, då känslor inte kan sättas på pränt och man bara vill skrika rakt ut vad man känner men man kan inte. Det finns en dikt/vers eller dylikt som är sann: "Om himmelen vore papper och havet vore bläck, skulle jag ändå aldrig kunna skriva hur mycket jag verkligen älskar dig!" Å så känns det med Adam. Mina ord räcker inte till för å beskriva min kärlek till honom, i alla fall känner jag det så. Och hur många sidor jag än skriver så blir det aldrig tomt utan känslorna bara bubblar fram som ur en maskin. Men samtidigt så är ju det bra, för det är ju ett tydligt tecken på att jag känner som jag gör, älskar honom gränslöst! Det är så svårt att förklara och visa sina känslor fullt ut då man är så långt från varandra, men det är ju bara inom en begränsad tid, för jag vill inte leva resten av mitt liv med honom utan å få ha han nära. Vi ska leva resten av våra liv tillsammans, åldras å bli gamla. Jag vet att det är starka ord och tankar, men så är det starka känslor oxå, känslor som ska hålla hela livet. Det e verkligen konstigt att man kan känna så mycket för en annan människa efter så kort tid, men vi har ju känt varandra hela vårat vuxna liv. I alla fall känns det så, vi har inte känt varandra i bara en månad! Det heter ju tvilllingsjäl, och om det finns på riktigt så har jag fan hittat min tvillingsjäl. Vi e så sjukt lika i vad vi tycker, känslomässigt och åsikter. Ja visst det delar sig i frågan om russinens vara eller ikke vara, men den lilla pettitessen tror jag att vi överlever. Jag har aldrig känt tidigare att jag älskat ngn utomstående som jag gör nu, Adam har väckt känslor i mig som jag inte trodde fanns. Känslor som får glädjen att bubbla i kroppen, men samtidigt lurar rädslan där bakom att jag sku mista han. Vill inte ens tänka tanken....nej jag ska inte tänka tanken för det kommer aldrig att bli så, vi ska inte skiljas åt! Å allt som betyder ngt är att jag älskar han kravlöst, han älskar mig kravlöst och att vi älskar varandra kravlöst! Ja han är verkligen allt jag önskat å väntat på, han e inte ego utan sätter mig först, för han är jag viktigast, han sku kunna charma en lyktstolpe LÄTT, han har humor, han e skitsnygg, så sexig att man trillar....glider....(nej fy så får man inte skriva, glöm att ni läst det ;0P)....av stolen, social, barnkär, han gillar mina prinsar som har hela alfabetet som bokstavskombination, han har ögon som gnistrar som stjärnor, ett leende som kan smälta en glasiär och så besitter han gudabenådade kunskaper.... ;0) Ni vill säkert inte höra just den detaljen, men då är vi återigen att jag vill ju bara tala om hur underbar han är. Jag försöker ju få ner det på "papper" nu, men jag sku ju bara kunna fortsätta å fortsätta. Sedan heter det ju att "Man måste kyssa en mängd grodor innan man hittar sin prins" å jag kan lova att jag kysst färdigt eftersom jag hittat min prins. Om det skulle skita sig med jobbet å jag inte skulle få fortsätta så är inte tanken på att då flytta ner till honom främmande. Ja jag sku ju sakna familjen och vännerna, men dom finns ju här och dom förstår om jag sku flytta dit, det är ju svårt att på sikt bilda en familj utan å ha levt ihop. Finns ju de som klarar det också, men vad fan e det å sträva efter??? Jag vet att Adam sku ställa upp på mig till 200% om så behövdes, och den tryggheten har jag letat efter. En klippa att luta mig mot, en trygghet, då stormen river upp stora sår, och den klippan är han. Vi ska stötta varandra i vått och torrt och jag skulle inte för ngt i världen sumpa detta, det skulle vara som å kasta världen vackraste diamant åt helvete å aldrig kunna ångra att man kastade. Å jag antar att du läser detta min älskade, och du ska verkligen veta att jag älskar dig av hela mitt hjärta, jag kommer aldrig att svika dig, såra dig medvetet eller leka med dina känslor. Mina känslor för dig är äkta och hade dom inte varit det så hade jag aldrig känt att jag verkligen vill ha barn (ja å nu var det officiellt att jag vill det...) med dig en dag, vi ska ju ha en "Lova" å såklart en "Pelle", och våra barn ska inte födas som oäktingar. Jag lär bli idiotförklarad för att jag skriver det jag skriver, men eftersom jag skriver det så vet alla också att jag sagt det, och det jag har sagt står jag för och det jag har lovat håller jag. Så kom ihåg min älskade Adam att för mig finns bara du, mitt hjärta är ditt och jag ÄLSKAR dig så sjukt sjukt mycket, glöm aldrig det!!
"Man ska lämna det bakomflutna före sig" / Timon och Pumba
" Du kan alltid lita på mig, aldrig någonsin sviker jag dig" / The Pinks
"What are words if you really don't mean them when you say them" / Chris Medina
"Man ska lämna det bakomflutna före sig" / Timon och Pumba
" Du kan alltid lita på mig, aldrig någonsin sviker jag dig" / The Pinks
"What are words if you really don't mean them when you say them" / Chris Medina
söndag 21 oktober 2012
Till min Adam!
Till min Adam:
Va e ol’a (What are words) (Översättning: Eleanor Lundberg)
Jä e med deg vårt du än e, dit du går går jä lamu deg.
Tvivel du så fråg meg ske du få svar. Löftan som jä gav dom finns kvär, för va
slags i stårsch skull jä vä om jä skull tä å gå når du behöv meg mest.
Va e ol’a värt om du int män dom, når du säg dom. Va e ol’a
värt om du int står för de du säg. Jä ha sagt att det e deg jä vill ha, jä vät
all dagan kan ju int alltchn vä bra. Män det e väll dom dagan mä behöv väränner
mest.
Du komme som en ängel att meg, jä tror att jä va ämne för
deg. Ämne te å stå hemma sia di. Jä ske vaka bortsinn sänga di i natt, å jä
vill att du ske väta att jä skull aldrig kunne gå når du behöv meg mest.
Va e ol’a värt om du int män dom, når du säg dom. Va e ol’a
värt om du int står för de du säg. Jä ha sagt att det e deg jä vill ha, jä vät
all dagan kan ju int alltchn vä bra. Män ere int dom dagan mä behöv väränner
mest.
Jä e med deg vårt du än e, dit du går går jä lamu deg.
Tvivel du så fråg meg ske du få svar. Löftan som jä gav dom finns kvär, för va
slags i stårsch skull jä vä om jä skull tä å gå når du behöv meg mest.
Du e ängeln menn, du e hänn som e bäst.
Älskar dig Adam <3 p="p">
fredag 19 oktober 2012
Alla dagar e visst lika långa...
Varje dygn har 24 timmar, varje dygn har 1440 minuter och varje dygn har 86400 sekunder. Och trots att alla dygn är lika långa så känns dagarna med Adam så mycket kortare än de utan honom. De dagarna med honom bara flyger iväg medan de dagarna utan honom släääääääpar sig fram som en hallt snigel ;0) Den förra och senaste veckan har vi varit tillsammans med varandra från onsdag till tisdag, men det gick så sjukt fort. Hann ju knappt plocka upp honom på Lillänge och åka till Strömsund förän det var dags att ta nya bilen å åka ifrån Äppelbo och honom :0( Vi kom upp ganska sent till Strömsund på onsdagen, men det gjorde inte ett dugg bara vi fick vara tillsammans. Vi såg en hel del älg på tors, men skottillfälle kom aldrig, men det var kul å se en skapligt fin tjur med 12 taggar. Ja å varför sköt ni inte den då, undrar ni säkert. Ja men det var ju ingen hund efter den, så då fick det vara ;0P Fredag bar dock byte med sig, så efter flera timmars ståndskall och gångstånds så sköt älsklingen en ko för Barka. Jag var med å skulle kanske ha kunnat skjuta, men avstod eftersom jag tyckte hunden var för nära. Känns som att mitt å Adams förhållande hade fått en dålig start om jag råkat skjuta hans hund. Å ett skott man inte skjutit behöver man hellre inte ångra, eller var det: Ett skott man inte skjutit kan heller inte bli en träff..... ;0) Vi lämnade Hösjöberg Hilton ganska sent å klockan var närmare nio innan vi kom hem till mig, å plötsligt så var saker komplett. Tomheten å tystnaden fanns inte i huset längre, för nu hade jag ju alla jag älskade (ja utom familjen då) där: Adam och hundarna. Dock fann inte Nino det lika roande att det tillkommit en ny familjemedlem utan surade och skulle inte sova i sovrummet som han alltid gör annars. Å när jag burit dit honom så låg han bara å glodde surt på oss, medan Fixen var social å obrydd som alltid. På lör fick älsklingen skjuta ännu en ko, älg nr 110, då efter tre h ståndskall av Amos å Stojan. Kan ju tala om att det syntes att min älskade pappa var stolt över mågen sin ;0P På kväll var vi först på middag hos mor å far och Ina å barnen var hemma, och precis som jag trodde så tyckte dom Adam var väldigt trevlig :0) Efter maten fick Pelle frispel å sprang runt och var helt sjövild och skrattade å drattade på ändan å på magen utan å bry sig. Han for fram så han var alldeles andfådd, men så otroligt charmig!!! Garanterar att han blev så för att Adam var där och att han ville visa upp sig. Senare så var vi till Lilla-A å S-O och träffade gänget och hade fjås-inspektion, klart att han ska få möta mina närmaste vänner och att de ska få se min drömprins. Väl godkänd blev betyget från båda håll. Förvånad? Nej absolut inte, man kan inte tycka annat om någon av vare sig älsklingen eller gänget! Söndag bar inget med sig, utan allt som hittades for ut igen, å världens jävla skitväder. Åt filé-middag å drack ett glas rött å bara myste på kvällen. 04.10 ringde kl på mån morgon å pappa kom kvart i fem å hämtade oss för att vi skulle ta tåget till Gävle å hämta min "nya" bil. Bilen var skitfin och go å köra och resan till Äppelbo och Opsaheden gick bra med ett stopp i Falun för å hälsa på Isak å Maria (Isak var dock på jobb). Kollade på jaktfilm då vi kom hem å sedan åkte vi och drack kaffe hos Jessica och Fredrik som hade världens mysigaste kök, så himla fint! Kändes tungt å lägga sig den kvällen för att vi visste att jag nästa dag var tvungen attt åka hem...så himla trist!! Riktigt skitväder påväg hem, snö, regn, is å slask hela vägen. Tur det var nya dubbdäck, men det tog betydligt längre upp nu än sist. Gjorde typ nada på kvällen annat än å packa inför de tre kommande VP-dagar i Bispgården, stället som Gud glömde och Djävulen inte ville ha ;0P Det har varit tre ganska givande dagar, även om det e tråkigt att planera inför nästa år när man inte e mer än 90% säker på att man får vara kvar. Men vi får utgå från att vi blir kvar, tänka positivt!! Å påtal om å tänka positivt så måste vi, jag å älsklingen, verkligen tänka positivt då det känns tungt att vara från ifrån varandra. Första dagen är alltid så jobbig, då är det fortfarande färskt i minnet och jag kan fortfarande känna värmen och doften från han. Ni har ju säkert hört detta en million gånger, men jag älskar han så mycket att det är nästan skrämmande, men på ett pos sätt :0) Har aldrig tidigare känt så här, därför är det en så häftig känsla då det bara hissnar i magen då jag tänker på han. Det e som å åka berg- och dalbana 1000 ggr/dag, en härlig känsla. Vill bara tala om för världen hur fantastisk han e och hur mycket jag älskar honom å hur stolt jag är över att han är en så underbart fin person, i alla fall i mina ögon. Å det e väll huvudsaken!!! Lägger ut några bilder från veckan som varit :0) Tjolalong!
Älsklingen med en ko för Barka :0) |
Dax för lastning av kon |
Älsklingen på mina jaktmarker med kon för Amos å Stojan |
Vrålåket ;0P |
tisdag 9 oktober 2012
Med ögon som gnistrar som stjärnor!
![]() |
Mitt hjärta klappar för dig älskling! |
söndag 7 oktober 2012
P.B.B (Party, Bil och Björn)

![]() |
Älsklingen å "lilla" nallen ;0) |
fredag 5 oktober 2012
Längtan!
Lääääääääängtar!!!!! Att man kan längta efter någon så mycket som jag längtar efter Adam nu! Det e minst 5 dygn tills vi ses nästa gång, och båda håller på längta ihjäl sig. Ja visst är 5 dygn ingen lång tid, men om man så gärna vill träffa den man älskar så är 5 dygn skitlänge!!! Men igår kom vi ju på att man kan använda Skype så att vi i alla fall får se varandra, även om man på ett sätt längtar mer då man får se varandra. Men samtidigt så stillar det den värsta längtan att man får se att han faktiskt är där. Ja jag vet att det hörs högst fånigt å fjortisaktigt ut, men jag kan liksom inte rå för det :0) I veckan har vi varit i Storuman på rovdjursmöte, och trots att det var som att sitta i en glasbubbla utan luft så var det väldigt intressant. Det blir ju lite korvstoppning, men som sagt så var det intressant så det gjorde inget. Men igår då Mikael hade sitt föredrag om förvaltningsplaner så flippade jag å Linda ur totalt och höll på skämma ut oss. Mitt under föredraget tyckte jag att han sa något om Mumintroll (vilket han garanterat inte gjorde) och med det så var det färdigt. Vi kunde inte hålla oss för skratt utan prövade kväva skrattet, men det gick inte utan båda satt och skakade och Linda var tvungen å gå ut. Lyckades lugna ner mig, men då Linda kom in så barkade det lös igen så jag var tvungen att gå ut. Vi har sjukt roligt tillsammans å Linda e en så härlig och positiv person som alltid får en på bra humör men som samtidigt lyssnar om det är något. Blev ngn öl på kvällen, men det blev ändå tidig kväll på oss eftersom vi sku upp kl 7 i morse. Vi höll på idag till halv tre innan vi styrde kosan hemåt och jag ramlade in hemma strax före halv åtta för att bara svida om å byta till träningkläder å ut med hundarna. Stressigt, men det kostar att ligga på topp ;0P Idag har vi skrivit på inventeringsremissen så ögon och fingrar blött, så då klockan var 19.05 vred vi av datorerna för då var det äntligen klart! Men humöret var långt ifrån på topp eftersom blodsockret var långt under det acceptabla, och då blodsockret är så långt ner så blir jag på uruselt humör. Å då menar jag uruselt humör. Vet att det är alldeles förlänge för mig å inte äta på 8 timmar, men vad fan ska jag göra då man inte hinner. Men jag lär ju i alla fall inte svälta ihjäl som tur e ;0) Men då det blir såhär så blir jag så himla klumpig och saker som jag säger låter helt fel eftersom tonen e skitsur. Tyvärr så var jag lite kort mot älsklingen utan att mena det, fast att han dessutom inte förtjänade det ett dyft utan var bara helt underbar som tog sig tid å prata med mig fast att han var upptagen å jag på dåligt humör å inte alls någon trevlig flickvän. Å jag har så dåligt samvete för det, men jag hoppas innerligt att han inte tog det personligt. Jag skulle ju aldrig såra honom medvetet, det älskar jag han för mycket för. Han är bara så genomsnäll och så olik andra jag träffat som alltid satt sig själv i första hand och som i princip levt efter uttrycket: Blanda inte in mig i vårat förhållande! Men Adam e annorlunda, han e som sagt var genomsnäll, omtänksam, ärlig, underbar och inte det minsta egoistisk. Han finns där till 100% och trots att vi inte känt varandra i en hel evighet så litar jag helt och fullt på han. Önskar så sjukt att jag bara kunnat dra ner till han på en timme eller två å bara fått vara nära honom och bara njuta av hans närvaro. Jag saknar han sjukt mycket och bara längtar tills vi ses nästa gång! Älskar dig så himla mycket Adam, glöm aldrig det! Nu blir det snart kvällen och vänta på att han ska komma hem å logga in sig på Skype så vi får "ses". Längtar!
"Selvgod er den störste fjott" / Norskt ordspråk
"Själva längtan är beviset på att det vi längtar efter finns" / Karen Blixen
"Selvgod er den störste fjott" / Norskt ordspråk
"Själva längtan är beviset på att det vi längtar efter finns" / Karen Blixen
måndag 1 oktober 2012
Att älska en annan mäniska
Hur ska man förklara för folk så att dom förstår att man kan älska en annan människa efter en sådan kort tid? Jag vet att älska är ett jätte stort ord som innebär många känslor, men om man har dom känslorna då, då måste det ju vara lov att säga att man älskar den andra. Det kommer pikar å åsikter om hur vida man just kan säga att man älskar en annan el inte, det blev ju uppror ja nästan gatlopp då vi skrivit älskling på fb. Hur kunde vi redan veta det?? Å jag blir både arg och ledsen för att folk inte förstår. Det heter ju att man ska leva i Nuet, å att inte spara på sina känslor utan leva ut dem å våga visa dem är väll att leva i nuet. Så nu undanber jag mig spydiga kommentarer å taskiga åsikter, men jag älskar Adam! Han är världens finaste å underbaraste kille med så många sidor som jag alltid sökt men som jag aldrig hittat. Så stod han ju bara där, å tack å lov så förde slumpen oss samman å där står vi idag. Å det är faktiskt så att vi blir bara kärare å kärare för varje gång vi ses. Ja jag vet att vi inte har setts så många gånger, men Adam hade ngt speciellt redan då han å Andreas var hit. Jag kunde ju liksom inte glömma hans varma leende, å jag sa till Anna att fan vad söt Andreas kompis var. Å tänk att nu är jag upp över öronen förälskad å såld i honom! Så underbar känsla!! Jag har varit där i helgen å har haft en så underbar helg att det var så jobbigt å åka hem i morse, så fånigt å säga det, men tårarna bara forsade då jag lämnade Äppelbo bakom mig. Det e ca 1,5 vecka kvar tills vi ses nästa gång, å det känns som 100 år. Minst! Men jag har aldrig känt så som jag känner nu, å jag vill å tror att det därför är rätt, rätt, RÄTT! Fick träffa hans familj: Mamma, Pappa, hans bror Isak och hans sambo Maria å så alla voffsingar även om det var bara Minna som var inne. Jag må verkligen ha världens mysigaste å trevligast svärföräldrar (man får kalla dom det fast att man inte e gift), för man kunde verkligen slappna av i deras sällskap. Hans bror å hans sambo var också super trevliga å lättsamma, å precis som med Adam så kändes det som att man lätt redan kunnat känt dom sedan ett par år. Allt var så avslappnande å naturligt. Lite gnabb kanske, men bara på skoj, men det kändes som det var en familj med mycket kärlek, som i min egen familj. Kanske därför denna trygghet som omgavs mig där. Men det var väll konstigt om inte dom var väldigt trevliga då deras son e Mr Perfekt i mina ögon! I mina ögon är han utseende mässigt och kroppsligt rent perfekt, och visst vi känner inte varandra helt än, men det jag har sett hittills av hans person är perfekt. Jag har inte hittat några fel hos honom :0) Å jag skiter i vad folk tycker, jag har undanbett mig spydiga kommentarer å pikar, jag har undanbett mig att få höra att man inte kan älska en annan efter så kort tid. Men jag älskar tex mina hundar av hela mitt hjärta, precis som med Adam, men Fixen hade jag bara haft i 5 min så visste jag att jag alltid skulle älska honom. Vad e skillnaden egentligen, de djupa känslorna finns ju för båda. Jag skulle kunna gå över eld och vatten för mina hundar, men det skulle jag kunna göra för Adam också. Så håll käft på er som inte tror på att jag kan älska honom å han mig redan, bespara mig era åsikter, men om man tycker det e ngt fint å bra att vi älskar varandra efter så kort tid så är det okej att yttra sig! Men det e skitsamma vad folk tycker, jag har hittat min dröm-kille, killen jag älskar å vill dela mitt liva med. Men inga elaka å ifrågasättande kommentarer som: Hur kan du säga det som inte känner han? Nä jag känner han inte fullt ut än, men däremot vet jag ju vad jag känner för honom. Å jag älskar honom, älskar, älskar, älskar, älskar, älskar, älskar, älskar, älskar, älskar honom!!!! Adam, du är den finaste underbaraste killen jag träffat och jag vill dela mitt liv med dig för jag vill alltid vara i din närhet. Adam: Nu skiter vi alla dumma åsikter, huvudsaken är att vi vet att våra känslor är äkta och vart vi vill nå i livet tillsammans. Jag saknar dig sjukt mycket och älskar dig ännu mer! Puss Puss Puss
"Kärleken övervinner allt" / Okänd
"Adam Jansson, jag älskar dig!" / Åsa
"Kärleken övervinner allt" / Okänd
"Adam Jansson, jag älskar dig!" / Åsa
måndag 24 september 2012
Det sa bara pang!!
Oj vilken vecka!!!! Jag vet egentligen inte vart jag ska börja, eftersom veckan varit så sjukt omtumlande men så positiv! Allt känns fortfarande så sjukt overkligt! Jag har nog träffat den underbaraste grabb som finns, Adam, han verkar för bra för å vara sann! Jag träffade han första ggn då han å Andreas var in å drack kaffe hos mig i sommras, och redan då kände jag att han hade ngt speciellt. Tiden gick och då han sköt en björn uppe i Strömsund under licensjakten så fick vi tack vare det och mitt jobb kontakt på fb å började prata där å i tis så surrade vi första ggn i tel, tja bara si så där 2 h..... Det känns som vi känt varandra i en evighet och varit tillsammans ungefär lika länge. Han kom ner till Östersund på tors kväll å hämtade mig hos syrran, å jag var lite osäker men skitnervös då han kom. Men då jag satte mig i bilen så slog han undan benen på mig totalt, jag vet'e fan vad som hände. Om man verkligen kan bli blixtförälskad så vart jag det, så himla sjuk känsla! Å sen den dagen kan jag inte få nog av han! Finner han så snygg och attraktiv att jag sku kunna stirra mig blind på han, ett leende som får mig att smälta, en helt underbar glimt i ögonen som gnistrar som stjärnorna å så underbart snäll, go och social att jag ständigt vill vara i hans närvaro, världens härligaste dialekt å hans kropp kan jag inte sluta ta på (det där sista var väll ovesäntlig läsning för er kanske, men vill bara beskriva hur jag känner). Han e helt enkelt för bra för å vara sann!!!!! :0D Åkte upp till Strömsund i fre em för å tillbringa helgen med han på fasionabla Hösjöberg Hilton där det också finns spa ;0) Hans pappa å en till hade kommit upp på tors em så då jag kom hade dom gjort middag och det severades rött vin till, tydligen ngt som aldrig förekommit tidigare på Hösjöberg Hilton. Det blev tidig kväll eftersom vi skulle upp å jaga nästa morgon, och det var så oerhört skönt å få somna å sedan vakna i hans famn. Vi släppte hundarna och det tog inte länge förän båda fick upp älg, så jag å Adam smög på älgen som Greta hade. Å efter två timmars stånd kunde han skjuta en 10 taggare för Greta, älg nr 106 :0) Det var så öppet att det gick inte smyga så nära så jag ansåg att aim-pointen var brukbar, så därför fick han skjuta. Han e nog lite värre skytt än mig ;0) Det blev ingen mer jakt den dagen eftersom oxen skulle ut ur skogen å sedan flås, och kl sex var vi bortbjuden till en i byn. Jagade igår oxå, och då fick Greta upp älg igen men det gick ut över en tjärn så vi kammade noll. Men vad gjorde det då vi båda ändå fått full pott :0) Det var skittrist å åka hem igår em, å fast att jag ska dit redan till helgen så kändes det asjobbigt! Det e så konstigt, för då jag kom hem var huset så oerhört tyst å tomt å så uppenbart att han inte var här. Och det sjuka är ju att han inte varit el är en del av vardagen här än, men ändå saknades han här. Vi kommer inte kunna ses varje helg, men försöka varannan, å det är ju det som är nackdelen med att ha ett långdistansförhållande. Men jag skulle inte sumpa detta för avståndet! Idag har jag begravt mig i jobb typ, med utbildning på fm å möte på em å en massa mailskickande innan hemgång. Allt för att inte längta ihjäl mig!!! Lägger ut lite bilder från helgen på Hösjöberg Hilton. Hej hopp!
Greta med oxen |
Stolt skytt! <3 td="td"> |
Ingen konst med älgdragare :0) |
En hyfsad fin trofé :0) |
Fashionabla Hösjöberg Hilton |
Spat på Hösjöberg Hilton |
"Avståndet är kärlekens första prövning" / okänd
"När en människa är förälskad visar hon sig sådan som hon alltid borde vara." / Simone de Beauvoir
måndag 17 september 2012
Ännu en jakthelg till enda! :0/
Suck! Så var ännu en helg till enda å jag vill vara kvar i skogen å jaga, men det är tillbaka till verkligheten nu i morgon. Men tror jag åker hem redan på ons å jagar änder med Fixen, må passa på innan de flyttar. Fast det är ju inte så att det kräller av dom, snarare tvärtom, så risken e nog större att man kommer hem utan än med. Men man har ju fått jaga :0) Sedan tycker jag att det är så himla trist att här uppe finns det ingen kultur för småviltjakt tex jakt med hund på räv, rådjur eller grävling. Ingen som har en grythund eller en fungerande har- alt rådjurshund, utan här satsar alla på älgjakt, å det är ju absolut inge fel på det eftersom det e så kul, men det hade varit kul att därimellan få jaga nå annat. Ifjol var det ju tänkt att jag sku iväg å jaga söderut, men omständigheterna gjorde tyvärr att det inte blev av. Trist för det hade varit skitkul :0/ Men där är det kultur med småviltjakt och de jagar varje helg, gryt å rådjursjakt (då det e lov såklart). Ja ja, hur som helst så har vi ju jagat i helgen, å tyvärr så kom inte Sundsvallarna upp heller :0/ Trist, men det blir väll fler helger! Men gårdagen jagades på nedsidan av storvägen och en bit in på fm så sköt Magnus en kalv på stånd för Stojan å Mannen, kul för Mannen å få vara med, han e ju trots allt 13 år. På em gick jag å pappa ut från Annerssonvåll'n å höll på bli översprungna av en ganska så stor oxe. Vi såg bara skymten av den då det var för tätt för att skjuta, men vi hörde han dessto mer då han kom. Det knakade å brakade å han flåsade nå så inni helvete, egentligen inte konstigt eftersom han hade en jäkla fart. Det var Stojan som var efter den, men så fort som den sprang var det svårt för Stojan å hålla jämn takt med den, å e man dessutom lite hallt så e det svårare, så vi fick han av spåret eftersom det drog in på grannmarken å så blev han med oss en bit. Sedan så höll Amos på med en älg som var jävligt illvillig å stå stilla, den var garanterad skrämd då han fick upp den. Vid två small det på Renholdsflon å Anders hade skjutit på en oxe som kommit så sakta å ostört att han hade haft gott om tid å typ fika klart å ta upp geväret å skjuta. Skottet hade känts bra men oxen försvann, och han hade knappt hunnit lagt ner geväret så kom Amos med en ko rätt förbi poststället å försvinner in på samma ställe som oxen, å på pejlen såg vi att Amos stannade i utkanten på myren och det bådade gott att då bör ju oxen ligga där. Men så fortsatte plötsligt Amos å då kom den olustiga känslan att oxen nog inte alls låg där utan att Amos hängt på den. Vi kom ner till Anders å väntade in Magnus å Nixon och började spåra från skottplatsen, och till allas lättnad så låg oxen 50 meter från skottplatsen fällt med ett fint lungskott! Amos hämtade vi igen i Stocke, å då var han så trött att vi fick lyfta upp han, då hade han 3,5 mil i benen!!! Så dagen resulterade i en kalv å en oxe, grattis Magnus å Anders :0) På kvällen träffades vi kusiner (jag, Jens, Jenny och Ina) och hade kräftskiva, många glada skratt!!! Så himla kul! Igår på fm så jagade vi Milla tjännan, men det var som ganska heldött. Hade upp ett djur, men det var ett ensamt djur, men kvoten för stora i september e full så det e bara kalvjakt som gäller, å då e det liksom ingen mening å ränna efter ensamma djur. Em ägnades åt att städa undan, såg ju ut som en korsning mellan en skog å ett bombat horhus =total kaos å typ1 dm barr och kvist på golvet. Var till Christin å hämtade hundmat å surrade ett tag innan det var dax å dra hem å packa inför veckan.
Det finns en sak som jag blir så jävla irriterad på, att folk ifrågasätter nöjet med jakten. Eller visst det får dom väll göra, man får väll tycka vad man vill, men det är på sättet som dom uttrycker sig! I förra veckan så satt vi och pratade vid fikat då jag och en kommer in på älgjakt och jag berättade stolt å glad att jag skjutit min första älg förra fredagen å att det känts så skönt då den låg där å att jag lyckats. (Det första djuret av varje art man skjuter kommer man oftast att komma ihåg). Å då kommer frågan från ett annat håll: "-Men hur kan du njuta av att döda ett djur?" Vadå njuta? Jakten handlar väll inte om att njuta av själva dödantet, jakten handlar ju om att njuta av jakten. Visst, man strävar ju efter att skjuta det man jagar, men att njuta anser jag är fel ord. Njutning kan ju vara så sjukt mycket, naturupplevelser, underbart sex med rätt person ;0), ett hett bad, goda vänners sällskap, en kall öl....en orgasm!!!!! Sådant e njutning! Att skjuta och nerlägga ett byte är njutning, om man nu ska kalla det det, men på ett helt annat plan. Det ger en känsla av att ha lyckats, att ha fått till sammarbetet med hunden, överlistat viltet, att man nått målet som man tänkt å att man satte ett bra skott. Alltså hur jag än försöker förklara så kommer ingen som inte jagar å förstå känslan vid en lyckad jakt i alla fall, men jag kan ju säga igen att även fast att jag inte vill kalla själva dödandet njutning så är skott vid jakt och en orgasm inte samma typ av njutning! Nej nu ska jag gräva ner mig i inventeringsremissen som ska vara läst till fredag, bara sisådär 100 sidor..... Lägger ut lite bilder från helgen. Så, hepp hepp!
Det finns en sak som jag blir så jävla irriterad på, att folk ifrågasätter nöjet med jakten. Eller visst det får dom väll göra, man får väll tycka vad man vill, men det är på sättet som dom uttrycker sig! I förra veckan så satt vi och pratade vid fikat då jag och en kommer in på älgjakt och jag berättade stolt å glad att jag skjutit min första älg förra fredagen å att det känts så skönt då den låg där å att jag lyckats. (Det första djuret av varje art man skjuter kommer man oftast att komma ihåg). Å då kommer frågan från ett annat håll: "-Men hur kan du njuta av att döda ett djur?" Vadå njuta? Jakten handlar väll inte om att njuta av själva dödantet, jakten handlar ju om att njuta av jakten. Visst, man strävar ju efter att skjuta det man jagar, men att njuta anser jag är fel ord. Njutning kan ju vara så sjukt mycket, naturupplevelser, underbart sex med rätt person ;0), ett hett bad, goda vänners sällskap, en kall öl....en orgasm!!!!! Sådant e njutning! Att skjuta och nerlägga ett byte är njutning, om man nu ska kalla det det, men på ett helt annat plan. Det ger en känsla av att ha lyckats, att ha fått till sammarbetet med hunden, överlistat viltet, att man nått målet som man tänkt å att man satte ett bra skott. Alltså hur jag än försöker förklara så kommer ingen som inte jagar å förstå känslan vid en lyckad jakt i alla fall, men jag kan ju säga igen att även fast att jag inte vill kalla själva dödandet njutning så är skott vid jakt och en orgasm inte samma typ av njutning! Nej nu ska jag gräva ner mig i inventeringsremissen som ska vara läst till fredag, bara sisådär 100 sidor..... Lägger ut lite bilder från helgen. Så, hepp hepp!
Mitt "stora" horn, dock inte klart |
Pelle fyllde 1 år den 11 september på samma dag som min älskade pappa <3 td="td"> |
Pappa <3 td="td"> |
Ett uråldrigt postställe |
Pappa å en välfrisert Stojan |
Anders oxe |
Pappa å Lennart lastar på oxen |
Kusinträff :0) |
Dubbelkräfta |
Tidig daggfrisk morgon |
Vidsträckta hyggen |
Amos-Slöjd |
lördag 8 september 2012
Premiäroxen!!!
Premäroxen!!! |
Fortsättning på förra inlägget......
Forts......(Man kan inte skriva så långa inlägg, för då muppar sidan till sig, därav delat inlägg) Ja ja...hur som helst så fick Amos upp älg nästan direkt på em då vi gick Seterhöa, och pappa smög fram och sköt en oxe som gick med en ko (snacka om att hon blev snuvad på konfekten ;0P), bra utdelning! Amos e så sjukt duktig och så säker, finns det älg så hittar han dom å ställer dom nästan direkt. Det e ju inte för inte som han e champion!! Idag blev det slakt eftersom Blekingeborna åkte,
Sundsvallarna åkte och de från Dalarna åkte också idag, trist :0( Men C å B kommer tillbaka
å jagar och det gör nog A oxå :0) I morgon blir det kalvjakt, å då e det min
tur å smyga på första ståndskallet, hoppas då bara att det är en kalv med! Ha
de på bade!
Pappa och Amos och oxen! |
En vanlig syn då vi jagar :0D |
onsdag 5 september 2012
Se döden i vitögat på 3,5 m....
![]() |
Mitt möte med döden! ;0P |
tisdag 4 september 2012
Ants in my pants!

Klaffs klaffs! |
Största prinsen! |
Minsta prinsen! |
Pappa ska kolla vindriktningen m magnesium |
Självporträtt |
Blodrött grodblad |
Väntan på Amos. Pappa, Magnus å Nixon |
Oxen som Malte sköt |
måndag 3 september 2012
Älgjakt dag 1
Dagen D, alltså första jaktdagen på årets älgjakt! Jippie!!!! Igår träffades vi alla uppe i slakteriet för å gå igenom jakten och skriva på papper osv. Det var så kul å träffa alla, det var ju ett helt år sedan sist. I morse var det uppställning kl 07:00 och område 1 (mot Tångeråslinjen) skulle jagas och jag å pappa gick Sönnaflon å det dröjde inte mer än en kvart innan det small och Arne hade skjutit en kviga. Grattis grattis :0) En halv timme senare fick Amos upp en ensam älg bara 100 meter framför oss, men den var skrämd av postare så det bar iväg omgående å sedan gick det upp å ner å det vek för alla postare, å vi skyndade uppöver, men det släppte halv elva ca å sedan fick han upp ngt konstigt. Det buktade å buktade å stannade, men Amos skällde aldrig, å eftersom han knappast stött på björn tidigare så kunde det bero på det att jan inte skällde. Det var inte en älg i alla fall eftersom det buktade, sedan också att det gick aldrig ut på ngn myr utan det gick genom snår och tät vegetation. Vilket björn gör. Vi skyndade oss upp på storvägen för det verkade komma där, men då buktade det igen å vek neråt. Å vi efter, å åter igen tackade jag min lyckliga stjärna för min relatovt intensiva träning i sommar, för fast att det gick i hundra knyck så blev jag inte andfådd. Fan vad skönt!! Vi tog in på ekipaget som vi jagade och tillslut stannade det i ett buskage och vi smög fram, på 43 meter såg vi att det skymtade i ngt å då Amos upptäckte oss så kom han farande, å det sku han inte göra om det bara var en älg. Sedan slutade det å röra sig i buskaget å det som varit där försvann å vi vände hemåt. Ovanför Renholdsflon höll vi på bli översprungna av en kviga, men vi hade inte gevären laddade eftersom vi väntade på skjutsen till slakteriet. På em så satt jag med mamma (som jaktarrendator må man ha med sig jaktgästen då det inte finns pass till dom själva då det är så många med) men det hände lite å inget, men så small det 3 jävligt snabba å det kunde bara vara två skyldiga, min bror å Andreas. Sistnämnda. Nino var jätte intresserad å då vi blev visad skottplatsen så följde han spåret nästan helt prickfritt tills han kom till älgen, men då tyckte han att det var lite läskigt....eller väldigt mycket för den delen. Men han visade att han var intresserad å att det finns hopp! Gissa om jag var stolt över han! Men stackars Fixen fick ju sitta kvar i bilen för att det inte skulle bli svårt å spåra, å han blev så olycklig då han såg att vi gick iväg utan han att han nästan skrek. Kan ju tala om att det gjorde lite ont i hjärtat! Nu är det kväll, å i morgon hoppas jag det blir som S-O brukar säga: Klart bakåt, skott kommer! (Fast han menar det ju i ett helt annat sammanhang, men det tar vi inte upp här) ;0P Hej hopp i lingonskogen!
måndag 27 augusti 2012
Höstluft!
![]() |
Alpine Trapper |
"Hösten är en andra vår, där varje löv är en blomma" / Albert Cammus
"Arbeta och du blir stark; sitt stilla och du kommer att lukta illa" / Okänd
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)