Carpe diem, quam minimum credula postero.: Krondikesvägens konditori!

Krondikesvägens konditori! Igår trotsade jag förkylningen och åkte tidigt som satan in till stan till syster för att baka "lite" julgodis. Först fick jag den stora äran att som stolt moster lämna lilla Lovan på dagis innan vi åkte å handlade på Maxi. Sedan var det bara å köra igång med det stora julgodisbaket! Å STORA julgodisbaket blev det, vi hade kockulerat sju olika sorters julgodis innan dagen var till enda, så nu kommer vi att få äta julgodis fram till midsommar! Vi gjorde vanlig knäck, falska snickers, rockey road, mozartkulor, polkagrisbräck, skumtomtefuge å så sensationen turkiskpeppar knäck! Fan vad goda dom blev, dom blir inte kvar till midsommar kan jag lova! Pellen var med å kockulerade, eller han satt i sittern å inspekterade och skrattade och jollrade. Han e så söt! Sedan vi hämtat Lovan från dagis så åkte vi ner och trängdes på stan lite innan vi gjorde det enkelt å åt på Max :0) Det vart en toppendag, som alltid tillsammans med lillasyster å barnen. Men det var nära att det inte hade blivit någon bakdag, pga en idiot som fått körkortet i ett flingpaket. På morgonen då jag åkte in till stan så kom jag till Änge å noterade att det längre fram var en hjullastare som höll på skotta snö. Plötsligt backar fan-skapet rätt ut i vägen fast att det kommer bilar från båda hållen, och istället för att snabbt köra tillbaka igen så STANNAR han! Fick gris-nita, men bilen stoppade ju inte tvärt utan gled på tvären rätt mot lastaren, men stannade i sista stund en liten bit från lastaren. Kan ju medela att Frk Eriksson inte var glad då, å inte heller föraren på den andra sidan lastaren.... När båda två idiot-tutade så kom chaffören på att han kanske sku köra framåt, fan vilka idioter det finns! Det är sådana gånger jag vill använda uttrycket: "I have PMS and a GPS. Which means I am a bitch and I will find you!" Till något helt annat så fick jag mig ett gott skratt nu i kväll då jag var ute med pojkarna på en tur under stjärnorna :0) I skenet från pannlampan såg jag det blänkte i två par ögon under en gran, det var en hare, men hundarna hade inte sett den. Plötsligt sprätter haren ut mitt framför hundarna och Nino blev livrädd och hoppade säkert en meter rätt upp i luften och fick inte fram ett enda litet bjäff, han som brukar vara så kaxig ;0) Fixen hade dock varit med en vinternatt förr verkade det som å kastade sig framåt å högg efter haren, dock var han några hundradelar sen å säkert en meter för långt ifrån så haren klarade sig med råge. Fixen blev helt vild å drog å sku efter haren, men Nino var darrig på benen å ställde sig så nära mig att han stod på mina skor. Stackars lilla älskling :0) Trodde han inte på spöken innan så gör han det garanterat nu ;0) Jag ska väll vara själa glad att jag såg haren först så jag hann förbereda mig på rycket, annars hade jag garanterat dragit rätt ner i backen. Man ska inte skratta åt dom som blir rädda, men älskade lilla Nino såg så rolig ut så jag kunde inte låta bli. Fast jag ska lova dig att om jag inte sett haren innan den kom ut så hade jag också blivit skrämt. Annars så var det en helt underbar tur under en stjärnklar himmel. Pojkarna är underbart sällskap, men jag hade också gärna haft med mig så trevlig sällskap som då jag var ute å gick en sen kväll höstas... ;0) Nu blir det kvällen, jobbar en och en halvdag nu innan jullov!!!! Jippie!