söndag 18 september 2011

I form!

Många tycker att hund-tv (peil) är osportsligt å många använder den på fel sätt å utnyttjar den. Men hade det inte varit för den så hade vi inte haft någon Amos längre. Tack vare peilen så hittade vi han innan han hann drunkna i en bäck. På förmiddagen så gick vi närmast Tångerås-linjen å vi hade just släppt Amos då han fick upp älg, men det bar iväg upp mot Piprörsmyren där en postare sköt ett skott, men det visade sig sedan att han bommat. Vidare förbi Klinkberget å ner mot slakteriet å över storvägen. Eftersom vi var bortanför Klinkberget så fick vi springa efter vägen ner mot slakteriet å storvägen. Tog Jobu-vägen neråt, å då svänger hela ekipaget mot väster så vi fick springa ännu fortare över hygget å det var fan inte lätt! Hade man ramlat så hade man väll slagit ihjäl sig! Så hör vi oxen komma genom skogen å vi ställer oss berädd å skjuta, men den kommer lite för långt ner så avståndet blev ca 150 m å vi såg bara toppen på ryggen, lite av huvet å hornen. Sprang vidare efter ekipaget, å eftersom den kunde vara skadad var det extra viktigt å få tag på han. Tyvärr så sprang vi i onödan för oxen tog över Våll-ån vid Kläpptjärn (bilden). Spårade sedan från där den blivit påskjuten, å det visade att den var oskadd. Fikade å blev skit-sur på pappa för en struntsak! Vi redde ut det å på em så jagade vi Sönna-flon, å det såg ut att bli en lugn å stillsam "resa". Jo hej du! Amos fick upp älg vid vändplanen å sedan gick det loss å upp över Pe-nich odlingarna, Nils-Buan å fram å tillbaka å hit å dit. Å vi sprang Mattisbu vägen fram å tillbaka å upp Christer vägen å tillbaka mot Nils-buan. Men vi fick aldrig grepp om dom. Tog oss vidare bort till Stor-flon där Amos skällde ståndskall enligt peilen. Pappa å jag smög oss dit, å jag satte mig på ett pass å postade. Så hör jag hur skallet övergår till gnäll å skrik, å jag var säker på att han blivit sparkad av en älg. Pappa hörde hur han skällde å gnällde då han gick på ståndskallet. Det var bara det att när peilen visade att Amos var 15 meter bort så såg inte pappa honom, men han hörde han. Så hör han plötsligt hur det plaskar till strax bortanför honom å han får se Amos huvud sticka upp strax ovanför vattenytan i en djup bäck. Han hade ramlat ner i en bäck som var 20 cm bred å kom inte upp, så pappa fick dra upp han. Hade vi varit någon minut längre bort så hade han drunknat... :0( Men väl hemma så e jag så sjukt sliten å har ont i fötterna å i rumpan av all marchering å löpning, rundade 1,7 mil innan vi fick kväll. Jag tror faktiskt inte att jag varit i så här bra form sedan jag spelade i landslaget, å det e ett tag sedan :0)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar